Vilket liv!
Vaknade av att lampan tänds och hör en über-pigg lilleman ropar HEJ!! Tittar på klockan ...04:35 suck!
Snälla, älskade UNGE sov! I huvudet säger rösten åt mig -ta inte upp honom, låt honom somna om i sin säng! Men den trötta och halvsovande delen av mig viftar bort alla tankar, lyfter upp honom och lägger honom bredvid mig. Mina ögon sluts och drömmen tar om, men vaknar med ett ryck av att gullungen ropar VÄLLING!! För trött, för blind för att gå upp, sparkar liv i mannen. Han går upp, gör välling. Hör hur micron plingar, men det kommer ingen välling. Hör ett klingande ljud, ropar åt mannen att sluta äta nutella och komma med vällingen. Får till svar att det är slut på nutella och en fråga om jag ätit upp den. Ropar NEJ, jag äter INTE nutella, kom med vällingen så jag får sova.
Gullungen somnar med flaskan i munnen, jag vaknar 2 timmar senare av den förbannde väckarklockan, ryter så tyst jag kan åt mannen att stänga av fanskapet. Men han får inte tyst på den och mitt morgonhumör gör sig påmind. Ryter lite högre om att han får dra ur kontakterna. Får till svar att det faktiskt finns fler en än kontakt. Den klockradion slutade sina dagar tidig denna morgon, överkörd av en bil. Överst på inköpslistan står en ny väckarklocka - som inte ändrar siffror och som går att stänga av,
Jagandes av klockan är vi klara med sminkning av mamma, frukost utan något som helst bordsvett, påklädning av både mamma och gullunge, flåsandes kom vi in på dagis alldeles försent. Liam klamrar sig fast allt han orkar, pussar och kramar hejdå, går mot bilen och försöker att inte höra gullungens hjärtskärande gråt..gör så ont i mammas hjärta.
Hade en ovanligt lugn måndag på jobbet, hemma tidigare än vanligt. Tröttheten och värken kommer som ett brev på posten.
Nu sitter jag i soffan, borde lägga mig snart. Upp tidigt imorgon, ska till läkaren och ska påbörja min behandling...nervös som bara den.
Kramar
