Helgen som var...

Var jag hem till underbaraste K och hennes fina familj! Hon hade ordnat med en mini-seans hemma. Första gången som jag var på en seans, men definitivt inte den sista. Även fast jag tror på andar och energi, you name it, så är jag ändå skeptisk.
När seansen började kunde jag inget annat än häpna. När min morfar kom och Anette började förmedla det han ville säga, kunde jag inget annat än gråta och le. Helt ofattbart, det hon sa stämde helt och hållet. Blev så fascinerad att jag har planer på att samla ihop vänner och bjuda hit henne.

Beslutsamhetsångest

Sitter och håller på med hemsidan och blir snart tokig på mig själv. Försöker komma på hur jag ska ha länkarna till undersidorna, blir alldeles knäpp. Ska jag göra det som är vanligast och ha dem liggande eller ska jag ha dem stående?? Snacka om i-landsproblem...

Samtidigt så bubblar det av nya idéer som jag vill ha med på sidan. Så förhoppningsvis kommer hemsidan fyllas med nya ting framöver.

Tack till underbara K & S för er peppning förra helgen och att ni tror på mig och era idéer som jag spinner vidare på. Ni är guldvärda!

Anledningen till min frånvaro

...är att mitt pansar från omvärlden håller på och rasar. Försöker hålla modet och styrkan uppe, men den sista tiden har jag varit ett vrak. Det senaste 1 1/2 åren har varit tuffa och jag har hela tiden varit stark, men nu verkar det som om allt kommer ifatt och jag sakta börjar inse vad som hänt. Sen gjorde inte det senaste besöket på akuten saken bättre. Det enda jag vet nu är att jag ska till läkaren nu i november för en ny undersökning och att de då ska ta ställning till om det är akutellt med en operation eller inte. Vill inte opereras igen, med tanke på hur dåligt jag mådde efter förra operationen. Men samtidigt vill jag inte må dåligt och ha ont. Det påverkar ju allt. Men försöker inte att tänka på det, spekulera för mycket. Jag får ju snart svar och då får jag antingen andas ut eller acceptera situationen.
Men jag tycker att det borde vara slut snart på allt elände som sker runt omkring. Pallar snart inte med mer, snart tar min styrka slut...

Insikt och förvirring

Att jag lyst med min frånvaro har nog de flesta redan uppmärksammat. Men har liksom inte haft tid eller ork. Värken är värre än någonsin, men så är det vissa perioder. Inte blir det bättre av att en kota sitter fel i nacken. Men duktiga jag har börjat hos världens bästa sjukgymnast och får behandling en gång i veckan. Lovely! Så tids nog hoppar kotan tillbaks i rätt läge igen.

Förra helgen åkte vi ner till Rättviks marknad, första besöket på flera år. Innan vi hinner lämna mora kommun kissar Liam genom blöja och byxor. Bara vända hem och byta kläder och lägga en handduk i barnstolen. Väl nere i Rättvik inser vi efter en kvart varför vi inte varit ner på flera år. Trängas med folk kan verkligen fresta på ens humör. Liam var supertrött, vägra sova och skrek den första halvtimmen. Efter välling och en korv med bröd slockande han dock. Vi irrade runt och leta langos, fann det tillslut efter 20 minuters letande. Fick stå i kö ett bra tag. Precis när langosen var klara vaknar Liam och skriker. Tar upp honom, känner hur jag blir blöt på handen, inser att han kissar genom blöjan och byxor IGEN! Tittar på mannen och säger att Liam kissar. Lyfter ut honom från kroppen och Niagara fallet öppnar sig, det fullkomligt rinner ner, Liam är dyngsur, likaså jag. Mannen står med våra langosar i båda händerna, tittar på Liam, tittar på mig och tittar på pölen på backen och utbrister: Oj han kissar VERKLIGEN!! Folket i kön bakom oss tittar, en del skrattar och en del tittar på en med ögon fulla av medlidande. Känner inget val än att byta blöja på honom mitt i folkvimlet, men inser till min fasa att skötväskan är kvar i bilen, som står parkerad på andra sidan av Rättvik. Tar upp filten och virar den runt honom, dels för att han inte ska bli kall och för att folk inte ska glo. Så med honom invirad i famnen försöker jag äta langos. Ger dock upp efter en stund då jag inser att så långt sträcker sig inte min simultanförmåga, det ser ut som en svinstia runt omkring mig, jösses vad jag söla. Så bara och vänta tills mannen ätit upp så jag får njuta av en efterlängtad kall langos. Sen är det bara att försöka trängas tillbaks till bilen så fort vi kan men en nerkissad busunge och en nerkissad mamma. Väl i bilen, men en torr Liam enades vi om att inte besöka marknaden igen.

I tisdags bestämde jag mig för att färga håret. Vill ha lite förändring och förändring fick jag. Köpte en blond, en askblond, 2-3 nyanser än tidigare. Smetade in det i håret, väntade en halvtimme. Sköljer ur håret, tittar mig i spegel och får en smärre chock!! Jag är inte askblond, inte blond överhuvudtaget. I spegeln ser jag en mörkhårig Alex!! Mörkhårig!! F**K!! Tittar på kartongen, tittar mig i spegel, tittar på kartongen och konstaterar att det är inte samma färg på mitt hår som på bilden. Inte lika på fem öre. Kollar numrena på kartongen och flaskorna, stämmer på ena och på den andra står det inget. Fattar fortfarande ingenting och blir fortfarande lika chockad när jag ser mig i spegeln. Men hittills bara fått positiva kommentarer. När Liam vaknade dagen efter tittade han på mig flera gånger, pappan sa att ja, det är mamma. Sen klappade han mig över huvudet. Stackarn, måste vara en chock. Alltid sett sin mamma blond och när han sen vaknar är hon mörk i håret...

Nu är det äntligen bevisat

En svensk studie visar att mörk choklad kan minska risken för stroke!! Nu kan man njuta ännu mer och med gott samvete!!

Efterlysning på goda råd!

Liam växer så det knakar och håller en sysselsatt från tidig morgon till kväll. Nu har den lilla äventyraren lärt sig att klättra över spjälsängen. Har än så länge lyckats hinna med i tid innan han kommit över helt. Men framför mig ser jag bara hur han ramlar ner i golvet och slår sig illa. Planen är att försöka få bort några spjälor i fotänden så han kan krypa ut där, men utan att såga sönder sängen, men om det inte fungerar så vill jag gärna ha goda råd från er kära läsare om hur ni gjorde när ert/era barn började klättra över spjälsängen.
Tacksam för svar!
Kramar