måndag 27 juni 2011

Räcker ut tungan

Liam har lärt sig att räcka ut tungan och han tycker det är jätte, jätte kul! Ibland försöker han fånga tungan med sina små fingrar, men ut ur munnen kommer enbart en stor dregelsträng.







onsdag 22 juni 2011

Bitchslap

Känner mig som världens största slagpåse, ger livet mig mer btichslapar så ballar jag nog ur.
Så enormt trött och less på livets höga hinder, så svåra att övervinna. Men ska ta å leta rätt på min ryggrad och montera ihop den, så jag kan gå rak i ryggen ur kaoset som skapas runt omkring.....

Dags att rensa bort demonerna som tassar runt i mitt liv

torsdag 16 juni 2011

Nya tavlor

Nu har jag äntligen fått tummen ur och delar med mig av tavlor som jag gjort det senaste halvåret. Dock har jag någon till, men hann aldrig ta kort på den innan den såldes, men bara jag fått en bild av den så kommer den ut här den med.


Ordtavla
Färgen på texten är jämn irl, men ljuset påverkar det hela.


Dalahästar...

...ur en annan vinkel.
hemma hänger de dock lodrätt



Modesty x 3

den till vänster gjorde jag 2009, men i dec 2010 fick hon sällskap av två till


Modesty


Modesty


Jenny & Ingela


Bröderna Berglund

onsdag 15 juni 2011

Monster

Vissa har dem under sängen eller i garderoben, men jag hade en i äggstocken.
Var till läkaren idag, fick svaret av analysen av det de sa var en cysta. Men det visade sig att det var en tumör, en godartad sådan. Me so happy, var jublande glad i 10 minuter. Nå ja jag är fortfarande glad att den är godartad. Tumören kallas för Teratom. Ordet härstammar från grekiska ordet Teras och som betyder monster på svenska. Dessa bildas under fosterstadiet, så jag har alltså hade detta monster i mig sen jag föddes. De kallas monster av den anledningen att man finner tänder, ben och brosk inuti tumören. Förr i tiden trodde man att Teratom uppstod om mamman hade haft sex med djävulen. Började skratta när jag hörde det, för hemnumret vi hade som små, och som pappa fortfarande har slutar nämligen på 666. Haha håll med om att det är komiskt.

Iallafall så tog läkaren massa nya prover för att få ett svar på varifrån min infektion kommer. De gjorde ett nytt ultraljud, och det var här min glädje sjönk en aning. Det visade sig att jag fått en custa i den äggstock de nyss opererade bort tumören ifrån. De trodde tidigare att det var en varblåsa alt en blåsa med sårvätska. Men dagens ultraljud visade en cysta. Kände bara å nej, men cystor kan ju komma och gå och förhoppningsvis är det så nu med. Men jag ska tillbaks på kontroll igen om någon månad. Skulle den mot all förmodan inte försvinna och jag har ont av den igen så blir det operation igen. Men det hoppas jag inte på.

Nä nu drar åskan sig närmare. dags att sluta
Ha det gott

tisdag 14 juni 2011

Tips till alla rödvinsälskare!

Om ni som jag älskar rödvin, har en bag in box stående, med problem att även bananflugor som mer än gärna invanderar ditt vin. Ta en tjepbit och sätt på tappkranen så att bananflugorna inte kan komma in. Men kom sen ihåg att ta bort tejpen innan du tippar upp ett glas, speciellt om du har vita väggar. Jag glömde det....ena köksväggen är inte längre vit....

söndag 12 juni 2011

Åskgudar, katastrofsminkning och mundiarré

Jag blir glad för era kommentarer, värmer gott i hjärtat av att veta att jag inte skriver för intet. Spelar ingen roll vad ni skriver, blir så glad att ni tar er tid att skriva.

Helgen har gått med väldans fart, pojkarna orsakade skrattanfall efter skrattanfall hos mig. Så här sitter jag på söndagskvällen med träningsvärk i mage o käke efter deras rappa munnar tokigheter och smuttar på ett glas rött. Gudomligt gott och jag lär antagligen inte bryta traditionen utan somnar nog gott när glaset är tomt.

Lördagen bjöd först på lite rundspringning nere på Mora, jakten efter tunnare leggings av kortare modell slutade ovanligt kort redan i andra affären - en applåd till mig. Sen hem, Liam skulle ha lunch och sova middag. En blondering hann jag med under tiden - men det pratar vi tyst om, för jag är ju en äkta blondin hihi.
Sen in till Orsa för 40-års fest, gav bort en tavla med ordspråk. Notis till mig själv, lägg upp bilder på de tavlor jag inte hunnit dela med mig av. Tråkigt nog kunde vi inte stanna så länge, hade gärna velat då det var underbart sällskap och god mat. Liam var skitsur när vi skulle åka, tills hans glädje fanns det en 3 månader yngre flicka där som han försökte imponera på genom att fara fram med en piasava-kvast, i full jägarutstyrsel då han hade tänkt ansiktet med smulor från en bit brownie.
Mannen lämnade av mig hemma och åkte sedan tillsammans med alla pojkar o Diez upp till fäboden för att grilla med min mamma och mormor.

Så där stod jag som ett fån, i ett tomt och tyst hus, med ett åskoväder som närmade sig. För er som inte känner mig kan jag tala om att jag och Tor inte är de bästa vänner. Varje gång jag hör honom och bockarna Tanngnjóstr och Tanngrisnir närma sig på himmeln, springer jag snabbt till mitt bästa gömställe, nämligen sängen. Förser mig med solglasögon och musik i öronen och sen lägger jag kudden över huvudet och drar täcket över mig. Ett ganska listigt gömställe vill jag lova, för än han har inte hittat mig. Men i lördags kunde jag inte göra det, jag skulle ju förbereda mig för en kväll utanför husets 4 väggar och utan barn. Ensam skulle jag på min första fest på 3 år.
Då åskan närmade sig med stormsteg, skickade jag ett mess till kattis att jag kommer tidigare, bara jag gjort mig i ordning. Jag öppnade dörrar och fönster, dels för att vädra och för att stå upp emot Tor. Planen var från början att få njuta av en lååång dusch, men det gick ju inte då det åskade. Så jag stålsatte mig, lyssnade efter en knall, direkt efter att den tystnat vred jag på vattnet, duschade iskallt - inte tid att vänta på varmvattnet. Nästa knall kom, tvålade in mig och kom sedan på att gummistövlar är en bra uppfinning om blixten skulle slå ner, det har jag minsann sett på discovery. Intvålad och naken, utan tanke på grannar och förbipasserande, springer jag genom huset och hämtar stövlarna. Tillbaks till duschen och inväntar nästa knall. När den tystnat spolar jag av mig i väldans fart, dels för det iskalla vattnet och för att jag inte vill stå i duschen när det åskar. Iskallt fotbad fick jag också då stövlarna snabbt fylldes med vatten. Men nu vet jag iallafall att de är vattentäta.
Klädde på mig, insåg att det där med att platta håret kunde jag glömma. Så en hårsnodd och hårsprej fick råda bot på mitt fågelbo till hår.
Vid denna tidpunkt hade Tor parkerat sin vagn ovanför huset, evighetslåånga knallar förstärkta över ekot från Siljan. F*n att man ska bo nära sjön...
Smet in på toaletten, för att sminka mig, allt gick bra tills jag kom till eyelinern. Då passade Tor på att svinga sin hammare, den rejäla smällen fick mig att hoppa till och ett fint eyeliner streck över pannan var ett faktum. Bara att tvätta av och börja om. Så fort knallarna kom la jag undan sminkpenseln, så det inte skulle upprepas. Det blev tyst och jag for fram som en virvelvind med mascaran. När jag kom till den sista stryckningen så kom det ännu rejälare smäll, krukorna i badrumsfönstret sattes i gungning, min mascara hamnade över kinden. Bara att tvätta av. Sen masade jag mig snabbt in i bilen och for till Kattis. Där väntade en helt fantastik kväll, med lekar och supertrevligt sällskap. Min kroniska mundiarré gjorde sig påmind, vissa trodde att jag var full då jag inte kunde tygla min tunga och grodor flög ur min mun. Så vi bestämde att vi ska göra om det och då ska även jag in i dimmans förlovade land. Dock var jag ganska lycklig när jag vaknade imorse, lycklig över att jag inte drack. Varför jag höll mig nykter tror jag att ni förstår.

Idag, hade vi besök av Linda som tog med sig Tindra. Så vi åkte ut i skogen så hundarna fick dampa loss. Behöver väl inte säga att fisen ligger och snarkar så sött.
Vinglaset är snart tomt så nu ropar John Blund på mig.
Sov gott alla underbara.

fredag 10 juni 2011

På bättringsväg efter operation och infektion

Började ett inlägg för 2 veckor sedan, men pga omständigheterna var jag tvungen att avbryta. Tänkte fortsätta på det inlägget, som handlade om operationen, men idags läget känns det inte akutellt.
Som ni kanske vet så var jag in och opererade bort en tumör för snart 3 veckor sedan. Operationen gick bra, de lyckades rädda äggstocken. Operationen inkl allt som hör till, skulle ta 40-75 minuter informerade läkaren mig och mamma som var med mig den dagen. Operationen tog 180 minuter. 2.5 timme efter det att jag sövts så rullades jag in på uppvak. Dock hade de problem med att väcka mig, hade visst mått illa och bråkat på dem då jag såg min son längre bort i rummet som skramlade med en massa saker. Arg vart jag för att jag inte fick gå till honom och ännu argare för att de inte lyfte bort honom från de farliga sakerna han lekte med. Ca 3 timmar senare hade ingen hört något om hur det var med mig eller hur operationen hade gått, så de närmaste i min omgivning drabbades av kaninhjärta. När kl var runt halv 4 på em, började jag sakta kvickna till. Då hade det gått 6 timmar sedan jag rullades ner för operation och hade legat på uppvak i 3 timmar. En timme senare rullades jag upp till avdelningen där mamma och Benke väntade. En operationsläkare som iaktagit mig under tiden som jag väntade på att få koma upp till avdelningen sa till sjuksköterskorna på uppvak att jag borde få stanna kvar ett tag till då jag inte såg ut att må så bra, då jag dåsade till hela tiden och var vit. Men sköterskorna svarade att det var jag minsann när jag kom till dem. Jag är väldigt blek jämfört med alla andra. Blir aldrig så där härligt brun, bara skär som en gris och som i ett trollslag blir jag vit igen. Men både mamma och Benke sa att jag var vitare än vanligt. Fick åka hem efter kl 19 samma dag. Dagen efter låg jag mest till sängs, sen försökte jag hålla mig uppe på benen så länge jag orkade. Under helgen började jag må konstigt, fick svettningar och svimningsanfall, därför jag avbröt förra inlägget för jag höll på att svimma när jag satt ner. Måndagen kom och jag blev allt sämre, ringer vårdcentralen på eftermiddagen som hänvisar till gyn, gyn hade stängt så jag ringer vårdcentralen igen. De säger åt mig att åka till akuten. Klockan är då 15.00 och jag tänker att 1.5 timme till står jag ut tills Benke kommer hem så jag kan åka in. Skulle ju bara rådfråga. Men när klockan är halv 4 inser jag att det kommer inte att gå, så jag ringer Benke som kommer hem och kör mig till akuten. Där inne blev det pådrag, Ultraljud över magen, en massa prover tas och det hela slutar med att jag blir inlagd. Fler prover tas, blododlingar och bukröntgen. Fick antibiotika på kvällen. På onsdagen blev jag utskriven för proverna var på väg ner och för att de stänger den avdelningen jag låg på under helger och röda dagar. Fortsätter äta pencilin, men på fredagen blir jag sämre och får hög feber och frossa. Pratar med sjukvårdsrådgivningen och Linda som utbildar sig till sjuksköterska. Båda sa åt mig att åka in på akuten. Kommer in på en fullsatt akut, sköterskan som tog emot mig säger att det kan ta tid innan jag får hjälp för det är mycke patienter. Sitter i väntrummet i knappt 5 minuter innan jag får träffa en sköterska som tar nya prover på mig, pratar med läkaren per telefon som beslutar att komma in då hon har jour. Nytt ultraljud som visar att jag har en blodutgjutelse i äggstocken som är 4 cm. Proverna hade stigit i höjden och hon ber mig komma in igen på morgonen dagen efter för att lämna nya prover. In på akuten på morgonen, trots antibiotikan så är proverna dåliga. Antaligen hjälpte antibiotikan i början men pga min granulocytopeni så sänkte antibiotikan mitt immunförsvar och jag blev sämre pga det. Fick en återbesökstid på tisdagen, då det återigen var vardag. Nya prover togs, nytt ultraljud. Då proverna var sämre än i lördags och febern inte hade gett med sig blev jag inlagd igen. En himla massa prover togs, lungröntgen gjordes då jag hade svårt att andas, blev anfådd av att bara prata. Ny bukröntgen gjordes med denna gången en Mrt röntgen. Röntgen visade att det de trodde var en blodutgjutelse visade sig vara en blåsa fullt med var eller sårvätska. De tror att infektionen kommer därifrån men de kan ju inte vara säkra sa de. Blev utskriven i onsdags och fick en återbesökstid nu på onsdag. Om inte blåsan försvunnit ska de punktera den och suga ut innehållet. Hoppas dock jag slipper.
Mår i skrivandets stund mycket bättre men är så sönderstucken i både händer och armveck att jag ser ut som sprutnarkoman. En ven är så ärrig efter allt stickande att det gjorde så in i bomben ont när de skulle sticka mig under onsdagen och inte något blod kom det heller. Så jag bad dem försöka sticka någon annanstans. Har ju bara en ven som är tacksamt att sticka i, bortsett från händerna dock.
Jag har fortfarande inte fått något svar på vad för slags tumör det är, men hoppas få svar till veckan.
Ska tillägga att jag delade rum med en annan tjej den dagen jag opererades, hon fick operationstiden efter mig. När jag och mamma 2 veckor senare sitter på mottagningen så kommer samma tjej ut från läkare, som jag delade rum med. Det visade sig att hon mår likadant som jag, samma symtom osv. Vilket fick oss att spekulera i både det ena och det andra. Hur står är sannolikheten att 2 personer som delat rum, opererats samma dag av samma läkare, tiderna efter varandra 2 veckor senare mår lika illa, med samma symtom och blir inlagda igen? läkaren som vi pratade med ville inte kännas vid det, då hon sa att det inte fanns något samband då vi hade utfört 2 olika ingrepp. Kan det vara så banalt att vi fått våra infektioner genom en slumpt eller är det så tragiskt att vi drabbats av någon av de vidriga sjukhusbakterierna??

Nä nu ska jag hoppa in i en sval dusch, sen hägrar sängen.
Men innan jag avslutar måste jag dock skälla på er lite, ni är så dåliga på att kommentera och pga det funderar jag på att låsa bloggen....

God natt
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...