onsdag 31 oktober 2012

Små tankar i en stor värld

Läste en artikel om att man förbränner lika mycket kalorier av att se på skräckfilm som att jogga en halvtimme. Lät ju alldeles för bra för att vara sant, jag som älskar adrenalinkicken som en skräckfilm ger, precis lika mycket som mammakilona och min kropp älskar varandra. Nu lagom till alla helgon kanske man ska ladda upp med en massa rysare. Trots att jag verkligen älskar skräckisar så tycker jag inte om att se dem, då jag är så himla mörkrädd.

 Undrar om mardrömmar har kaloriförbränning?
Det är alltid samma visa dagarna före fullmåne, vid fullmåne och dagarna efter. Mardrömmarna kommer som ett brev på posten. Men inatt hade jag nog den hemskaste av dem alla. Jag drömde att det knackade på dörren och när jag öppnar dörren står Gunilla Persson (svenska hollywood frun) där. Jag vaknar snabbt upp i ett gallskrik. Bilden av henne etsades fast i näthinnan och hennes gräsliga skratt spelades upp om och om igen. Undra hur många kalorier jag brände på den drömmen!?!
 Brukar inte reta mig på folk, men hon kan verkligen konsten att reta gallfeber på en. Visserligen brukar jag inte bli anklagad för att vara smart, men jag skulle aldrig i mitt liv komma på den dumma idén att göra en ljudbok för döva...

Bortsett från hemska besök av Gunilla så rullar livet på i en alldeles för hög fart, hänger inte riktigt med i svängarna. Är så trött och slut nu förtiden att jag självdör i soffan när vilddjuret här hemma somnat efter 2 flaskor vällning, 23 kissningar på pottan, 4 böcker och 12 sånger.
 Men trots tröttheten håller fullmånen mig vaken på nätterna som om det inte räckte med alla förvirrande tankar och känslor. I min värld händer inte något någongång ibland, här händer allt på en gång. Ibland känns det som om jag lever i en tragisk såpa, att allt bara är ett stort påhitt. Många gånger önskar jag att så vore fallet, så själen får en tid för återhämtning. Men det verkar inte finnas något slut...

Just nu är mina tankar lika trassliga som ett par daggmaskar som kuckelikuar.
För hur vet man att det man tror händer verkligen händer och inte är något som hjärnan inbillar en?!

onsdag 3 oktober 2012

Inom mig växer en stor skaparlust, men vet dock inte vart jag ska börja någonstans, eller vad jag vill göra.
Men har iallafall två "små" projekt framför mig. Ena är en stor väggmålning ovanför soffan. Tröttnat på mina modesty-tavlor. Vill gärna göra om hela vardagsrummet, men projektet är för stort för plånboken just nu, så då tyckte jag att en väggmålning XL är ett billigare allternativ. Ska bara bestämma vilken gråfärg jag ska ha som bakgrund.
Sen ska jag ta och få lite ordning i våran skrubb. Meningen är att det ska bli en kombi av ett arbetsrum för mig och ett förråd - ett stock-workroom. Så jag försöker tänka till lite för att utnyttja väggarna så mycker som möjligt, eftersom det bara är 1.14 *1.74 m. En chans att försöka bota klaustrofobin...

Gammal bild på vårat vardagsrum, men den enda som var tillgänglig

Gjort om lite hemma, nya blommar och nya lampor. Dock sitter det andra lampskärmar på nu, lite större.
 En av de roligaste delarna med jobbet är att skylta om. Här är min miljöbild med tapeten Lilleby kids från boråstapeter samt min uggla och fåglar
Hvila Gårdens pippifåglar och uggla
Har även varit till Falun och träffat läkare. De valde att inte behandla tumören då den inte påverkar hormonbildningen idagsläget och medicinen som krymper tumören fungerar bara under tiden man äter den och när man slutar börjar tumören oftast växa igen. Så istället för en massa biverkningar av mediciner så tyckte de att det var bättre att låta den växa och sen operera den längre fram. Så jag ska på återbesök om ca 1 år, lämna nya prover och ny röntgen om ett år. Så det känns som en lättnad eftersom jag inte vill peta i mig medicin, speciellt om den inte fungerar under lång tid. Men nu väntar jag på tid till vårdcentralen för att utreda varför jag svimmar så ofta.

Ha det gott goa vänner
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...