Seansen!

Efter önskningar från er tänkte jag dela med mig av min upplevelse från seansen.

Hur en seans går till, vad ett medium gör etc tycker jag är svårt att förklara, bäst att ni söker på nätet. Enkelt förklarat kan man säga att precis som vi kopplar upp oss mot internet via en dator, kopplar de upp sig mot andevärlden. Andarna ser att de är online och skickar information genom dem. Så ett medium är ett redskap kan man säga.

Iallafall för att göra en lååång historia så kort som möjligt, så har jag, så länge jag kan minnas både, sett, hört och känt av andevärlden. Om jag ser, hör eller bara känner är beroende på var i livet jag befinner mig. Hur man mår och så vidare. De senaste åren har jag bara kännt eller sett i ögonvrån. Iallafall det senaste året har jag kännt närvaro, både i det nya huset och det gamla. Har även börjat märka att Liam ser och känner. Men det är en annan i historia. När jag känt närvaron här hemma har jag fått hjärtklappning, svårigheter att andas, tyngd över brösten. Vill bara nämna det för det kommer igen i det jag upplevde under seansen.

Seansen
Även fast jag tror på andevärlden, varit med om många saker så är jag ändå skeptisk till det.

Mediumet, Pia, kommer till K någon timme tidigare. Så vi sitter och dricker kaffe och pratar. Känner att jag vill vakta min tunga, vill inte försäga mig. Iallafall så säger Pia till mig att hon skulle vilja ta hjälp av mig, att jag ska stå bredvid henne och hjälpa henne. Gissa om jag blev paff och lite rädd. Hur ska jag kunna göra något sådant?

Seansen börjar,jag börjar må illa och känner mig svag, Pia berättar att hon har en man hos sig i 80-års åldern. Hon får problem med magen med honom och problem med andningen. Hon berättar att han är lång och mager. Hon undrar om någon känner igen honom. Jag tänker att det kan vara morfar, men säger inget - kan ju vara någon annan. Hon fortsätter berätta att han var sjuk den senaste tiden i livet och var sängliggande på slutet. Illamåendet stiger, en tyngd över brösten och svårt att andas. Säger att det kan vara min morfar, men känner inte igen magproblemen. Så hon frågar om jag har problem med magen, det stämmer ju. Hon berättar om morfar att han var kreativ, tyckte om att jobba med händerna. Ville se bra ut, bar skjorta och hängselbyxor. Medans hon pratar, sätter hon ena handen på höften, precis som jag minns att morfar stod. Helt fascinerande!
Hon säger även att det har varit mycket runt omkring mig, att både mamma och mormor har varit dåliga. Morfar hälsar att deras tid inte är kommen och när den gör det kommer han att ta emot dem.
Morfar berättar för henne att jag har ett barn som håller mig fullt sysselsatt och att jag ska sluta tycka att jag är en dålig mamma, Morfar säger att jag är en bra mamma. Hon berättar även att jag och morfar hade en speciell kontakt, att vi var bästa vänner. Så lyfter han på hatten och bugar. Morfar hade en sk gubbhatt som han lyfte på när han levde. Han talar även om att jag inte ska vara så mörkrädd för han finns där och lyser upp min väg. Pia frågar även om namnet Lennart, sa att jag kände en men han lever. Sen slog det mig att mammas fasters man hette Lennart och han dog tidigare i år. En nära vän till mormor och morfar hette också Lennart. Hos dem var jag mycket hos när jag var hos mormor och morfar.
Kan tala om att mina tårar rann. När de andra fick sina hälsningar så kände jag inte samma sak som jag gjorde när morfar kom. Pratade med Pia om detta efteråt och hon sa att varje gång jag känner så, så är det morfar som är hos mig. Det är hans sätt att tala om att han är här.

Efter hälsningarna gjorde Pia 2 st så kallade psychic reading. Hon målar bilder som hon sedan läser in energin från en person.
Jag var en av dem som hon läste av, tänker inte gå in på vad allt hon sa, det är alldeles för känsligt. Men allt hon sa stämde. Hon sa att jag hade 3 barn, stämmer ju. Tre underbara barn, ett biologiskt och två bonus. Att jag inombords är stressad men det syns inte utanpå. Att jag måste prata mer om mig själv, inte hålla allt inombords.
Hon sa även att jag ska ta vara på min gåva och utbilda mig till medium. Inte nu, men i framtiden.
Jag är helt fascinerad, den bästa kvällen på länge.

Helgen som var...

Var jag hem till underbaraste K och hennes fina familj! Hon hade ordnat med en mini-seans hemma. Första gången som jag var på en seans, men definitivt inte den sista. Även fast jag tror på andar och energi, you name it, så är jag ändå skeptisk.
När seansen började kunde jag inget annat än häpna. När min morfar kom och Anette började förmedla det han ville säga, kunde jag inget annat än gråta och le. Helt ofattbart, det hon sa stämde helt och hållet. Blev så fascinerad att jag har planer på att samla ihop vänner och bjuda hit henne.

Nine, one, one

Ibland har det hänt här i livet att jag har blivit "förvarnad" om olyckor om jag bara har lyssnat. Till exempel så har stereon i bilen plötsligt höjts, saktade ner farten och stunden efter hoppade ett rådjur framför bilen. Hade jag inte saktat in så hade jag kört på det. En annan gång var förra vintern, då jag var gravid och vi var på väg till mormor i värmland. Under resan så känner jag att vi måste stanna, ta en paus. Så i skogen mellan dalarna och värmland stannar vi en stund innan vi fortsätter resan. Efter en liten stund på vägen kommer vi till en olycksplats, olyckan hade nyss inträffat och hade vi inte tagit en paus så hade vi varit inblandade. Benke som inte tror på det övernaturliga har börjat tagit mina varningar på allvar då vi har varit ute o rest och jag kunnat förvarna honom om vilt på vägarna. Jag kan inte förklara det.

Men visst så händer det att det blir fel, inget sker. Ibland kanske jag "övertolkar" symboler och händelser som sätter giller i mitt huvud.

I lite mer än en veckas tid har jag råkat sett på klockan när den visat 9:11. Tyckte det var lite lustigt de första gångerna, men för varje gång jag sett detta tycker jag att det är skumt och börjat fundera på vad det betyder. Jag tolkar det som 911. USA´s alarmnummer. Alltså att någon vill varna mig för något.
Flera dagar gick utan att något händer och jag idiotförklarar mig själv för att jag trodde att det är en varning. Lite loco loco över det hela.

Men så började det ena efter det andra hända.

1) 2 st dödsfall, inte nära till mig men dessa stod andra familjemedlemmar nära.
2) Mamma åker in med ambulans och är fortfaranade inlagd på lasarettet.
3) En släkting halkar och bryter fotleden.
4) Bosse som inte är bra
5) Liam som har sin första kruphosta
6) Kompisens son bryter även han foten
7) Jenny halkar här ute på gården och får hjärnskakning och ont i nacke & rygg.
8) Jag går numera runt med en bula ovanför ögonbrynet sedan jag öppnade dörren och när jag sedan ska gå in i rummet är i mina egna tankar ser jag inte att dörren inte är helt öppen utan jag skallar således dörren.

Vad kommer härnäst, för jag ser fortfarande 9:11. Eller övertolkar jag allt??

Vem tassar runt på nätterna

Igår vaknade jag strax innan kl halv 4, vaknade av att jag kände mig iaktagen.
Tittar upp men ser inget, tänker att jag bara inbillar mig. Sen hör jag hur någon/något tassar runt ute i matsalen, ligger i anslutning till sovrummet. Tänker att det är nån av hundarna. Säger åt dem att gå o lägga sig. Det tystnar, men bara för en stund. Sen börjar tassandet igen. Tittar ut men ser ingen. Tänker att det måste vara nån av katterna, för hundarna kan ju inte smyga så fint, eller kan de??
Till slut efter att ha lyssnat på tassandet ett stund, driver nyfikenheten och behovet av ett toalettbesök mig upp. Går ut i matsalen och möts av tystnaden o mörkret. Tänder lampan, ingen katt, ingen hund. Tittar in i köket, ekar tomt, går in i vardagsrummet där jag möts av snarkningar från nån av hundarna. Både Diez & Boss sover gott i soffan. När allt är avklarat går jag in i sängen igen och så börjar tassandet igen. Denna gången ber jag den som orsakar ljudet att gå och lägga sig så jag får sova. Allt blir tyst och jag somnar om gott. Vaknar på morgonen med tusen frågor...

Just, ja glömde berätta om vad som har hänt.
Igår satt Boss i sin favvofåtölj, stirrade rakt fram och bara morra, morra och morrade. Tittar på honom och ser hur han följer något med blicken och fortsätter sedan att morra. Tröttnar på att höra hans morrande, så jag säger högt: Kan ni vara snälla och lämna oss ifred. Strax efter det slutar Boss morra och kommer o lägger sig hos mig. En del av mig tänker att det är andarna, medans en annan del säger att Boss är inne i spökåldern....

Lika så var jag nere i källaren igår och höll på med väggmålningen. Hade mp3 i öronen, och står och sjunger för mig själv i otakt m musiken och med falsk röst. Plötsligt hör jag en hög smäll bakom mig. Hoppar till så jag målar utanför linjerna. Tittar mig omkring i det rum jag befann mig i och i närliggande rum, men kan inte hitta något som kan ha ramlat omkull. Allt står där det ska stå. Fortsätter efter en stund med målningen, men med bara en hörlur i örat, samtidigt som jag lyssnar efter misstänksamma ljud. Men inget hörs förutom skrålet från musiken. Ger upp relativt fort och går upp.

Idag när jag stod i köket och ska göra iordning frukost åt hundarna. Så känner jag mig iaktagen. Tittar ut mot matsalen, men ser ingen. Skakar av mig det hela och fortsätter göra iordning maten. Vänder mig mot matsalen igen för att ropa på hundarna, som konstigt nog inte befinner sig i köket. Vilket de annars gör när det vankas mat. Då ser jag en mörk gestalt i matsalen. Tvärstannar och blundar (om jag inte kan se, så syns jag inte), för första gången så kände jag obehag. Bor i enplans villa m källare. I källaren känner jag ofta obehag, men aldrig gjort det på på entréplan. Men när ja åter öppnar ögonen är gestalten borta och innan jag hunnit ropa på hundarna kommer de till mig och sätter sig för att vänta på maten.

Vet inte riktigt vad jag ska tro. Jag vet om att jag är mottaglig, tror på andar osv. Men en del av mig är ändå skeptiskt och försöker ibland hitta logiska förklaringar. Men jag kan inte förklara det som händer omkring mig. Spelar hjärnan mig ett spratt, finns det en logisk förklaring som jag inte finner, eller vad vill andarna mig?!

Märkliga saker

Nu är jag tillbaks från tystnaden, allt löst sig, någorlunda iaf. Var nå fel på portarna, så efter en omställning funkar iallafall internet. Telefonen ja ibland, datorn lägger av om man drar ur laddkabeln så det blir att köpa nytt batteri när plånboken löser det.
Men det positiva är att jag har fått erbjudande om en 75% tjänst från maj till och med aug. Och om försäljningen kommer igång så kanske det blir förlängt. Har dock inte tacka ja ännu, även fast jag var på väg att skrika JA TACK på en gång, så lyckades jag hålla mig. Men kommer att tacka jag, vill bara hålla chefen på halster nån dag till. Har ju gått o väntat på ett besked om anställning i 3 mån. Sökt andra jobb under tiden och talat om det, det gick en vecka sen ringde de och erbjöd mig detta. Hoppas bara att jag klarar av att jobba 75% pga nacken, 50% vet jag att jag klarar precis. Men mitt mål är jobba 100%, så klarar jag 75% nu så är jag en bit på vägen. Är iallafall villig att testa, funkar det inte, ja då kan ingen klandra mig för att inte har försökt iallafall. Och pengar behöver vi ju då vi har en badrumsrenovering framför oss.

Måste berätta vad som hände natten mellan ons-tors. Vår hemtelefon har som sagt inte funkat, bara tutat upptaget om nån ringt till oss, och det gick inte att ringa ut, det kopplades inte plus att det sprakade i luren. Men iallafall kl 01.10 ringer hemtelefonen (som inte funkar), det står externt samtal på displayen. Hinner tänka 100 tankar, vem f*n ringer nu, nu har det hänt nåt osv. Jag svarar och det bara brusar och sprakar, ropar hallå några gånger, ring på mobilen ist. Lägger på luren, en halvminut senare ringer min mobil. Jag hinner tänka, nä nu har det hänt nåt. Hittar mobilen, tittar på displayen och får mig en chock. Det står att hem ringer, alltså hemtelefonen. Tittar på mobilen, visar Benke, kollar hemtelefonen som är lika död som inlagd sill, av nyfikenhet svarar jag i mobilen och det enda jag hör är en massa brus, och sprak. Kollar hemtelefonen igen, den är fortfarande död. Gissa om jag låg vaken i några timmar och grubblade på det.
Dagen efter på fm så stod Boss i öppningen till köket och morrade, reste ragg och skällde som en tok, men gick aldrig in i köket. En stund senare springer han mot mig med svansen mellan benen och när han kommit fram till mig vänder han sig om mot köket och bara glor.
Visst han är i spökåldern, men jag börjar fundera om nattens samtal och Boss beteende har något att göra med andevärlden.
Vad tror ni?

Kram