Halvdöd igår, heldöd idag..

Igår jobbade jag för första gången på 1 1/5 år. Det roligaste jobbet någonsin, men gissa om jag var slut när jag kom hem. Åkte hemifrån när klockan var 7:15 och var hemma igen kl 20. Men så kul som jag hade under de 10 timmarna jag jobbade har jag aldrig haft på ett jobb. Hoppas att det blir fler tillfällen. Jobbade som eventpersonal och demostrerade Tassimo kaffemaskiner. Äntligen ett jobb där inte min mundiarré och förmåga att prata för fort inte var negativt. Var visserligen bara ett tillfällig jobb, men det ger mer än jag fått de senaste 2 månaderna. Har liksom inte fått någon akassa sen jag blev arbetslös, så det känns skönt att veta att det kommer in något nästa månad iaf.
Idag har jag så ont i nacken och ryggen att jag bara vill gråta. Min whiplash gjorde sig mer påmind igår, men idag är det betydligt värre. Plus att jag har träningsvärk i munnen och tungan hahaha.
Nä nu ska jag fortsätta på hemsidan så den kommer ut.

I min hjärna härjar en massa kreativiet

men orken finns inte... Blir rastlös och frustrerad för att jag inte får utlopp för kreativiten. Under dagen när mitt älskade vilddjur härjar i 1200 så riktigt längtar jag till en stund för mig själv så jag kan börja med de tavlor som växer som idéer i mitt huvud, de inredningsdetaljer som jag vill göra som sedan ska ut på hemsidan, de nattygsbord som jag vill göra till sovrummet. Men när jag äntligen får lite tid för mig själv är energin helt bortblåst. Orkar ingenting längre.
Mitt mål är att hemsidan ska vara publicerad 1 september och till dem som ska få förhandstitta ska få göra det några dagar innan. Men jisses finner ingen ork till att få den i ordning. Men jag måste.
Så när inbjudningarna till hemsidan skickats ut till er som vill ha en förhandstitt, så lägger jag upp länken här några dagar senare. Håll till tåls så kommer den snart. Hoppas att den blir uppskattad så jag kan vara stolt

Snoppar hänger i taket på Willys!

Under kvällen fick vi besök Thomas som ska hjälpa oss bygga altanen. Med sig hade han med sin kompis från England och dennes 7-åriga son. Tidigare hade de varit på Willy´s men sonen hade vägrat gå in efter att ha läst Willys på skylten. Willy på är slang för snopp på engelska. Så grabben trodde att det hängde snoppar överallt inne på willys. Så himla sött och vi fick oss ett gott skratt.

Livets prövningar är inte nådiga

Många gånger har jag funderat på varför all jävulskap drabbar min familj, varför ska vi prövas mer än andra? Visst det finns de som har de värre, jag borde inte klaga. Men det är min verklighet, mitt liv och allt är så oerhört tungt nu. Mamma åkte in med ambulans i fredags och ligger nu inlagd igen, men de vet inte vad felet är, de vet bara att hon är väldigt dålig. Jag och mormor åkte in så fort vi kunde, hälsade på henne och det är oerhört jobbigt att se mamma så dålig. Men jag försöker hålla mig stark för att vara ett stöd för henne och mormor. Stannade en lite stund, sen åkte vi iväg för att hämta hennes bil som stod parkerad nån mil utanför falun. Hon var på väg till fäboden när hon ringde mig o sa att hon inte längre orkar köra. Ber henne ringa ambulans och att hon sedan ringer mig. Men hon ringde aldrig. Ringde 2 gånger, den andra gången fick jag prata med en av ambulansmännen. Kände mig lättnad över att de kommit fram och att hon var på väg till lasarettet. Men jag hann tänka många tankar innan jag fick prata med ambulansen. Iaf så åkte jag o mormor och hämtade bilen, hem till mormor med all mat, sen till mamma, lämnade bilen och hämtade lite saker. Upp till lasarettet med sakerna och sen hem till mormor. Klockan hann bli 23 innan vi var i lägenheten och jag valde att sova kvar i falun. Dels ville jag vara nära ifall de ringde fr avdelningen och sen orkade jag inte. Men sov inte mycket, kollade på klockan sista gången strax innan. Sov till och från tills jag gick upp strax efter 7. Ögonen gick i kors medan jag åt frukost. Hoppade in i duschen och åkte sedan hem. Hemma runt 10, åkte upp till fäboden för att hämta det mormor glömt och stänga de fönster som stod öppna. När jag kom hem, la jag liam för att sova en sen lunch. Vi somna båda två. Sov en timme, gjorde susen men hade flera missade samtal. Var ner till Falun idag igen och om hon inte blir sämre åker jag ner i veckan igen. Går runt som i ett vakuum, gråter en skvätt för jag orkar inte så mycket mer, men slår mig sedan på kinden och säger åt mig att skärpa mig. Imorgon ska jag ringa och bråka på dem lite mer.

Händer mycket annat runtomkring, men jag orkar inte bry mig. Det bara rinner av mig, tror jag har blivit lite av avtrubbad när det gäller känslor. Kanske blir man av-känslo-minerad för att orka. Men det gäller bara när det gäller mig själv eller saker runtomkring. Men så fort det rör en kär familjemedlem eller en kär vän så kommer känslorna, så lite männsklighet lever kvar.
Nä ska ta o lägga mig så jag orkar med morgondagen. Ska lämna in lite papper till jobb jag sökt och ringa lite samtal till mamma och ta itu med papper som ska skickas.

God natt kära läsare