Dagen efter...

första natten med sömnrestriktioner. Ja vad ska man säga, inga problem med att vara vaken till kl 01. Men desto värre att finna motivationen att stiga upp kl 06 en lördag. Tog ett tag innan jag faktiskt ryckte tag i mina axlar och slet mig upp ur sängen. Men då hade kl 06:00 passerats med en halvtimme. Men jag var ju iallafall vaken från 05:30. Men det spelar tydligen ingen roll, utan tiden man spenderar i sängen får i mitt fall inte överstiga 5 timmar. Somnade dock inte förens kl var kvart i 2. Tankar som far i skallen är inte så lätta att blåsa ur. Sen vaknade jag 3 ggr på natten. Ena gången av mig själv, under tiden vaknade Liam så jag petade i nappen, andra gången av att Diez försökte smyga upp i sängen. Han lever för tillfället som ensamhund i huset i väntan på ett nytt hem. Boss lever gott i sitt nya hem. Vi blev tyvärr tvungna att sära på dem. Det är som det är och inget att göra åt för jag tror lösningen blir bra i allafall. Liam har blivit lite bättre med bara en hund kvar. Sista gången vaknade jag återigen av mig själv. Summasumarum blev nattens sömn 3.5h sammanlagt. Trött som vanligt, fast kanske en gnutta tröttare...

När vi ändå pratar hundar så måste jag bara vädra ur mig en sak som irriterar mig så in i norden. Det är människor med fördomar, fördomar mot i detta fall hundraser som media och i folkmun kallas kamphundar. Innan jag fortsätter måste jag dock påpeka att en kamphund inte är en ras utan en hund, oavsett ras, används i hundkamp eller som avlats för hundkamp. Å som alla vet är hundkamper sedan länge förbjudet och således avlas inga hundar för kamp. Var i Falun i fredags, tog en promenad med Diezel när jag möter en kvinna som i stället för att möta mig på trottoaren går ner på vägen, går längs den innan hon efter mötet med oss viker in på trottoaren. Visst kanske var hon hundrädd oavsett ras men iallafall. Diez gick i kort koppel mellan mig och husväggarna så hon hade gott om plats att möta oss på trottoaren. Läste en blogg, som drivs av en tjej som säger sig vara en sann djurvän och att det inte är hundens fel utan ägaren. Fast hennes inlägg gör att jag bara ser dubbelmoral framför mig, för hon hyser verkligen agg emot raserna. SÅ matt på folk som tror på allt som sägs. Många har aldrig träffat en amstaff in real life. Så om ni möter mig på promenad medans jag fortfarande har en hund kvar och aldrig träffat en amstaff, kom gärna fram och hälsa. Om uppfattning inte ändras så låt gå, men döm inte hunden efter håret.

Nu har lyset släckts och jag bloggar i ljuset från stearinljusen. ( Har tom dragit ur laddaren ur datorn) Såå mysigt. Så om ni missat det så är det earth hour nu mellan 20:30-21:30 så släck lamporna nu gott folk.

Bara jag kan tända lampan igen ska jag påbörja hålla-mig-vaken-till-ett-projektet vilket än så länge är hemligt, avslöjar det när den är klar.

Foton Liam & hundarna

Löptikar, ett ständigt återkommande problem

Idag förbannade jag vårt val av att ha TVÅ hannar. Svor som en borstbindare. De lyssnade över huvudtaget inget, en evig drag kamp under hela promenaden. Det skulle nosas, pissas och en och annan present från en häst slank ner innan jag hann sättas stopp för det. Jag förbannade valet, förbannade dessa horny dogs, förbannade denna löptik som sätter giller i huvudet på dem. Jag förbannade snön o isen ännu mer och ångrade att jag inte tagit broddarna. Men för en gång skull gladdes jag av mina mammakilon. Utan dem hade jag haft mindre att säga till om. Kanske ska jag vänta med bantningen tills det blir barmark igen...skojja bara, ber svärfar skjuta in dubb i vinterkängorna istället.

Jäkla löptikar!!!

Hahaha

Bildbomb!!

Tömde idag mobilen på bilder! Bjussar på en del av dem, men först ska jag dra fram prinsen som nu åkt in under soffan....

Han har nämligen kommit på hur man kan ta sig framåt, genom att åka baklänges. Sen några dagar tillbaka står han på alla fyra och gungar...så duktig min lilleman är. Så kul att se framstegen han gör!

så här kan man finna barnen på morgonen...

.... å så här kan man finna hunden när man kommer hem

Den 5 maj, dvs dagen innan...

...den 6 maj, Liam 1 h gammal.

Blivande studentkort ?!

Björnligan!!

My Love!

Snyggaste nappen!!

Linda & Liam

Denna äckliga figur dök upp i stugan, ca 1 dm lång o tjock som ett finger

Liam m kusin Micke

Puss på dig min Prins!

Linus har klätt ut Simons "Lilla" Nalle

Nadja, Liam & Jason myser i solskenet

Håller på och lär mig busvissla efter tjejer!

Diezel myser m min mormor

ibland blir huvudet för tungt...

Linus & Liam

...ibland får man hångla!

Spegeln är jätte rolig.

Jenny & Liam

Liam lite chockad över mammas nya hårfärg.

nya lekmattan

gott m majskrok

Bodil tycker inte om mig...

Han har försökt ha ihjäl mig 2 gånger idag. Antar att anledningen är hans diet. Han har fått nog och därmed kommit fram till att han måste häva ihjäl den hand som föder honom så att han sen kan få så mycket mat han vill...

Första gången, så kom han emot mig i 570 km/h, Liam sitter i babysittern bakom mig. Inser att jag måste stoppa honom, så han inte springer in i Lilleman. Emot mig kommer en liten Boss på en så där 34 kg i full kareta, jag ställer upp mig som en målvakt för att inte släppa förbi honom. Krocken är ett faktum. Jag slungas ner i golvet av denna missil med ett brak, Bodil fortsätter sin färd, möter min blick och innan jag hunnit sakt A så slänger sig Bosse ner på rygg och visar underläge och tittar på mig med sina vackra ögon... Hade jag varit Agda 80 år hade jag vid denna stund legat på lasarettet för att få en ny höftled. Men tack vare graviditeten och en massa choklad så hade jag stötdämpning. Men arg var jag, Bosse skämdes och Liam satt med stora förvånade ögon. Diez som i köket blivit vittne till det hela, satt under köksbordet. Antar att han tog skydd för tryckvågen...

Men Bodils sätt att visa underläge och be om ursäkt visade sig bara vara fejkad. En stund senare, när jag är på väg ut med hundarna så slår han till igen. På översta trappsteget, ställer ha sig fint brevid mig, konstigt tycker jag och tar ett kliv fram. Vad jag inte visste var att han ställt sig på mitt byxben. Resultatet blev att jag ramlar framstupa ner för trappen...med byxorna nere vid anklarna. PINSAMT!!

Här har vi den vackra Boss aka Bodil som vill sluta med sin Diet

Bilder från förra helgen

Dagens bild!

Mina charmiga (?) och sovande hundar!!

Veterinärsbesök

Idag var det veterinärsbesök med Diezel som gällde. Anledningen var dels för en tand som han bitit/slagit av och för att det kommer blod från snoppen hans.
Först kollades tanden och hon sa att han inte reagerade när hon petade med en sån där hemsk "krok" som de tar bort tandsten med.
Sen led jag med vår fina kille, då vetten skulle kolla prostatan....stackarn. Han tittade på mig med ögon som sa "vad har jag gjort för att förtjäna detta?" ( ja jag vet att jag förmänskligar hundarna but thats how I´am). Hon tyckte att den var något förstorad och det kunde förklara varför det kom blod. Några körtlar eller kroppar som sväller om det är nån löptik i närheten. Det var något simpelt och lätt ord men det flög ut genom det andra örat, eller så är det helt enkelt överfullt i skallen åt mig och ny information går inte att lagra innan man gjort en diskrensning. Nä nu blev det off topic..
Iallafall så spolades förhuden rent, då han även hade akut förhudsinflammation, eller var det förhudskatarr?!! Usch vilken hemsk matte jag är.
Efter att ha pratat med veterinären och övervägt för- och nackdelarna så kom vi fram till att Diezel skulle få en spruta, en spruta som gör att han numera är kemisk kastrerad. Eftersom han inte ska användas i avel och han faktiskt blir superstressad och för att inte tala om jobbig när det är en löptik i närheten.
Om denna spruta funkar och vi ser att hans beteende ändras så kanske vi överväger att plocka bort juvelerna. För hans skull...

Nu ligger han nedanför mig och sover så gott. Min stackars lilla prins...

Söndag

Ytterligare en vecka har gått och nästa vecka går jag in i vecka 38!! Vart tar tiden vägen?! Försöker visserligen fylla alla dagar med saker för att tiden ska gå fortare. Kan det bero på det!?!

Som jag tidigare skrev så råkade K ut för mitt extremt starka kaffe i onsdags. På torsdagen var jag ut till Lotta, fikade med henne och hennes söta dotter Alicia. Längtan efter pyret i magen blev ju bara större. Alicia var såå söt när hon satt o pratade och vinkade.
På kvällen kom Jenny förbi, en kort visit då hon fick en allergiattack pga dogsen o var tvungen att åka hem.

I fredags följde jag svärmor till Ikea då hon skulle köpa nytt kök. Köpte ljus till mormor, en strykbräda i tidig födelsedagspresent till mig från mormor, en bordslampa till gästrummet då jag gett bort den förra. Sen blev det ett badlakan med huva till bebben, några korgar till sovrummet å så en ny orkidée då jag lyckas mörda dem hela tiden.

När jag kom hem var barnen hos oss, så kul att ha dem igen.
Måste bara berätta vad Linus sa till mig.
Linus: Det blir inte kul när du ska in på BB
Jag: Varför inte då?
Linus: Nä för jag har sett på tv hur förlossning går till och det verkar inte kul.
Tycker synd om dig!! Sa åt mamma att byta kanal för jag började må illa
Såå söt han är!!!

På lördagen spacklade jag väggarna i det blivande sovrummet, slipade det senare under dagen. Kvällen avslutades med ett lager färg på väggar o tak. Sen somnade jag gott i soffan.
Idag har vi tillbringat några timmar på barnprylsförsäljningen då Linus skulle stå i cafeterian och sälja korv & fika.
Träffade på en del vänner man inte sett på länge. Bla Jossi, som jag visserligen sprungit på de senaste dagarna i div affärer, hon berättade att hon hade lite kläder mm som hon ville bli av med. Så på eftermiddagen åkte vi dit och fick en påse med kläder i blandade storlekar, ett Laban- babygym, en babytalk. Hon skulle även leta rätt på deras babysitter åt oss. 200 kr för allt detta gör att jag känner mig super nöjd. Simon & Linus passade på att leka med deras äldsta pojk.

Sen hem och tog en runda i skogen med hundarna. Skönt med slaskigt. Hundarna fick varsin sökruta mellan pinnekastning o dragkamp.
Lagade middag när vi kom hem och målade sedan ett andra lager färg på väggarna i gästrummet. Tyvärr så räckte inte färgen till alla 4 väggar, så jag begav mig ner till källaren. Letade reda på färgslattar i snarlika kulörer och 10 burkar senare har jag lyckats få till ett härlig färg. 3 liter blev det allt som allt. Så nu har jag en kulör som bara vi har! Ska lägga in för- och efterbilder vid tillfälle.
Nu ligger Walle i mitt knä o försöker få uppmärksamheten riktad till honom. Mjölktrampar på magen, bebben sparkar tillbaks i försvar.

Just ja, låg i sängen igår med hundarna. Bebben började liva runt i magen, vilket Diez uppmärksammade och började dutta på magen med nosen. Häftigt!!

Här kommer 2 bilder som K tog i onsdags.

Jag med Boss & Diez utanför huset

Jag & Diez

I fäboden...

...med hundar och trevligt sällskap.
Vi bestämde oss för att åka upp till fäboden med hundarna för att skotta åt mamma o mormor som ska dit under påsken.
På vägen upp hämtade vi Linda o Tindra.
Så härligt att vara uppe i fäboden, hundarna har en gigantisk gård att springa på, ingen risk att de skulle störa nån granne i sin vilda framfart.
Gjorde sökruta åt hundarna i snön, men bara Boss var den som var mest game. Diez hängde med en stund i den djupa snön medans Tindra inte alls ville vara med. Så jag slängde ut godis åt dem på den skottade gången.

Boss, Diez & Tindra söker godis

Min glada lilla Boss

Tindra började frysa efter en stund, men kom på att det är varmt längs med husväggen.

Så där stod hon & jag medans de andra skottade :p

Efter besöket i fäboden åkte vi hem till oss, lagade mat och kollade på film. Jätte mysigt! Hundarna låg o myste tillsammans hela eftermiddagen. Tusen tack Linda för en super dag!!

Igår fick jag besök av Maria m famillj och hundar. Tog en promenad i det vackra solskenet. Såå kul att träffa henne. Så länge sen sist, men det blir så när hon bor 70-80 mil här ifrån. Synd att det bidde en kort stund, men det får bli längre till sommaren.

Skulle ha varit hos en kompis idag men eftersom jag inte vill/kan lämna Diez utan uppsyn så får jag ta det imorgon eller på måndag. Allt beroende på hur han mår. Men dagen uppe i fäboden med en massa lek har inte förvärrat skadorna, han känns piggare idag så jag borde kunna lämna honom hemma utan tillsyn en stund.

Sen om så har vi lite planer framför som jag verkligen hoppas på, men vill ändå inte hoppas för mycket då det finns risk att man blir besviken. Berättar mer när jag vet mer om ca 2 veckor.

Kramen