Inom mig växer en stor skaparlust, men vet dock inte vart jag ska börja någonstans, eller vad jag vill göra.
Men har iallafall två "små" projekt framför mig. Ena är en stor väggmålning ovanför soffan. Tröttnat på mina modesty-tavlor. Vill gärna göra om hela vardagsrummet, men projektet är för stort för plånboken just nu, så då tyckte jag att en väggmålning XL är ett billigare allternativ. Ska bara bestämma vilken gråfärg jag ska ha som bakgrund.
Sen ska jag ta och få lite ordning i våran skrubb. Meningen är att det ska bli en kombi av ett arbetsrum för mig och ett förråd - ett stock-workroom. Så jag försöker tänka till lite för att utnyttja väggarna så mycker som möjligt, eftersom det bara är 1.14 *1.74 m. En chans att försöka bota klaustrofobin...

Gammal bild på vårat vardagsrum, men den enda som var tillgänglig

Gjort om lite hemma, nya blommar och nya lampor. Dock sitter det andra lampskärmar på nu, lite större.

 En av de roligaste delarna med jobbet är att skylta om. Här är min miljöbild med tapeten Lilleby kids från boråstapeter samt min uggla och fåglar

Hvila Gårdens pippifåglar och uggla

Har även varit till Falun och träffat läkare. De valde att inte behandla tumören då den inte påverkar hormonbildningen idagsläget och medicinen som krymper tumören fungerar bara under tiden man äter den och när man slutar börjar tumören oftast växa igen. Så istället för en massa biverkningar av mediciner så tyckte de att det var bättre att låta den växa och sen operera den längre fram. Så jag ska på återbesök om ca 1 år, lämna nya prover och ny röntgen om ett år. Så det känns som en lättnad eftersom jag inte vill peta i mig medicin, speciellt om den inte fungerar under lång tid. Men nu väntar jag på tid till vårdcentralen för att utreda varför jag svimmar så ofta.

Ha det gott goa vänner

Äntligen fått svar

Läkarna i Uppsala har kollat på mina bilder nu. Tumören är 7*4 mm. Så de anser att en operation inte är aktuell, så de föreslår medicinering. Så Mora VC har skickat remiss till Falun så förhoppningsvis så får jag komma dit om några veckor. Läkaren i Mora trodde inte att det skulle ta så lång tid eftersom jag har symtom. När jag börjat medicineringen så följer Mora upp mig kontinuerligt.

Måste säga att jag är enormt lättnad över att inte behövas opereras. Nu hoppas jag att medicineringen kommer att fungera och att jag inte mår dåligt av den. Men mest av allt ser jag fram emot att bli av med huvudvärken, tröttheten och alla hormonproblem.

Nåja, nog om det. Haft en underbar helg, lördagen bestod av grillning med kollegorna och idag har vi tillbringat dagen på Tomteland. Tack snälla underbara, gulligaste Ann-Sofie för att du gav oss en perfekt dag. Till och med vädret var strålande.
Efteråt stannade vi till hos min svägerska så kusinerna fick leka lite.

Är starkt sugen på att starta eget, pratat med arbetsförmedlingen om det och de tycker att det bara är att köra. Så jag ska kontakta näringlivskontoret för hjälp. Men jag vill ha ett jobb, så jag kan driva detta på sidan av för att testa om jag vill hålla på med det, om det är lönt överhuvudtaget. Tror jag ångrar mig om jag inte försöker iallafall. Funkar det inte, nä men då har jag iallafall försökt.

Tipsa mig gärna om sidor som innehåller nytta tips om att starta eget!

Den som alltid klagar, tycker ingen synd om

Det är inte lätt att vara snäll mot sig själv. Har så svårt att lyssna på min kropp, driver mig alltid hårdare när någon säger åt mig att ta det lugnt. Men tillslut säger kroppen ifrån och det även till mig.
Den senaste månaden har varit tung, både psykiskt och fysiskt. Lyssnade inte på min kropp eller min omgivning som sa åt mig att stanna kvar i sängen. Utan gick till jobbet. Efter en timme på jobbet, svimmar jag i personalrummet och mina kära kollegor ringde ambulans. Fick tillbringa några timmar på akuten med låg blodtryck, hög sänka och med ett hjärta som arbetade för hårt. Tänkte komma tillbaks på jobbet 2 dagar senare, men min lilla prins lyckades smita ut på morgonkvisten, medans jag satt på hemlighuset. Så jag rusade ut, barfota o bara i linne efter en skrattandes prins. Men den lilla springturen gjorde mig helt svag så jag ringde och sjukanmälde mig och mannen kom och körde Liam till dagis så jag skulle få sova.

Sen i januari har jag gått med huvudvärk som är förlamande ibland. Pratade med läkare då den inte gav sig efter 2 veckor. Men de sa att den berodde på vätskebrist, så om jag bara drack mer vatten så skulle den försvinna. Men varken vatten eller nya glasögon hjälpte. Men hörde inte av mig något mer då jag kände att det inte tjänade någonting till. Så jag bet ihop.
Men i maj stod jag inte ut. Fick tid till en annan läkare och han sa att det kunde vara pga stress då jag har magkatarr som också är ett stress symtom. Men när han läste provsvaren på de prover som tagits så blev han arg för att ingen annan sett sambanden. Så han skrev en remiss till magnetröntgen.
Svaret kom för 2 veckor sedan. En kvinnlig läkare ringde, talade om att de hittat vad de tror är en tumör i hjärnan. Hon sa att hjärnan ligger utanför hennes område så hon hade skickat ner röntgenplåtarna till Uppsala för bedömning. Så nu väntar jag på ett slutgiltigt svar och vad som sen komma skall.
Men mest av allt är jag arg för att de ringde en fredag och lämnade besked. Visserligen dröjde det ett tag innan det gick uppför mig att jag med 90% säkerhet en hjärntumör.
Missförstå mig rätt nu, men det som glädjer mig är att det är mig det drabbar och inte någon av pojkarna.
Och jag är så klart tacksam för att en läkare till slut lyssnade på mig och tog mig på allvar.

Jag har ju huvudvärk ganska ofta pga av min whiplash men denna huvudvärk skiljer sig från den jag får av whiplashen och detta har jag påpekat varje gång jag pratat med läkare.

Just nu vet jag inte vad som kommer att hända....