Dagarna räcker inte till...

Tiden springer iväg och jag kan inte hejda den. Dagarna är fyllda av småbarnskaos och allt som ska hinnas med. Vedkörning, gräsröjning, tömma o rengöra brunnen, städa, tvätta, äta, byta bajsblöja, försöka få i mat i en matvägrande 1-åring, skura väggar rena från mat efter varje måltid, laga mat, klia myggbett, lite klantigheter, blond moments klaga på regn, söka jobb, lite modellande, lite party, träffa vänner, umgås med min bror som under 2 veckor agerar min bitch. Snäll syrra man är va, hit kommer min bror för att under sin semester umgås å så sätter jag honom i arbete. Men tack min underbara bror för all din hjälp!!

Bjuder på lite bilder...

Liam på språng i fäboden

Hjälper till och röjer

Mattias first aid kit för en lyckad dejt

Liam lånar storebrors keps

Modell för en dag

Jag & Kattis var modell för en dag

Vedkörning kombinerades av kantarellplockning. Denna utsikt bjöds alla trafiker på när de passerade oss på väg upp mot fäbodarna

Kreativitet

Samtidigt som jag känner att kreativiteten flödar, flera tavlor som jag påbörjat,men ändå så finns inte orken att sätta mig ner och måla klart tavlorna.
Lärt mig att det inte är någon idé o sätta sig ner o måla då, för det blir inge bra.
Men slänger in några bilder på det senaste

När mamma/mormor fyllde år gjorde jag ett fotoalbum till henne, hittade dock inget passande album, så jag köpte ett lime färgat album som jag sedan skrev "grandmothers are just antigue little girls" på framsidan.
Mihmet credo - jag tror på mig själv
den senaste tavlan jag gjort klart. Väldigt svårt att få ett bra kort för den skiftar så otroligt mycket i färg beroende på hur ljuset faller på den och vart man står

I det vita fältet har jag skrivit med silverpenna och detta gör att texten ibland inte syns

beroende på hur ljusets faller på tavlan

Snart...

Inom en snar framtid slår jag upp dörrarna för min hemsida. Den ligger redan ute men är under uppbyggnad så jag tänker inte ger er någon tjuvkikning. Men kan tala om att det inte alls blev som jag trodde, layouten är inte den jag jobbat med, tråkigt nog, men det kommer kanske i framtiden. Tänkte ha namnet Design by Lexxi, för att återkoppla till bloggen. Men namnet blev ändrat, likt en svamp ploppade namnet upp en dag, funderade länge om det var ett bra namn eller inte. Försökte komma på andra men det gav inte med sig så då blev det det namnet.

Kommer skriva här när jag öppnat upp den för allmänheten.

Vill ni se den innan alla andra, lämna en kommentar, glöm inte att skriva mailadressen i kommentarsfältet så mailar jag er adressen så ni hinner se den innan alla andra.

Tassimo T20 - en underbar maskin

Som ni kanske redan vet så är jag en Buzzador, och den senaste kampanjen jag jag kom med i var att få äran att få hem denna stiliga kapselmaskin inkl 6 paket m T-disc plus ett presentkort på 200 kr att handla tillbehör till Tassimo.

Dryckerna som bryggs, som tex marabou choklad dryck, latte macchiato, expresso, gevailia dark mfl är helt gudomliga och aromen är ljuv. Min favorit so far är Tassimos Marabou, en varm chokladdryck med ett härligt skum.
Man blir rätt så bortskämd med en Tassimo, varje kopp är så färsk, inte alls som kaffet i vanlig bryggare som i botten av burken tappar sin arom och doft.

Jag tycker så mycket om att vara en buzzador så jag tycker att ni ska gå med. Gör det här
Om ni ombeds att fylla i vem som värvade er så skriv in mitt användarnamn som är gainja.

Nu ska jag njuta av en varm kopp choklad

Finns det något mer deprimerande

Varje kväll när lillen somnat loggar jag in på min mail, i hopp om att få ett svar på en jobbansökan. Blir överlycklig när jag finner att jag har 5 olästa mail, men för varje mail jag öppnar så blir jag bara mer ledsen och deprimerad. Alltid så står det att tjänsten tillsatts av annan sökande. Visst har det hänt att jag gått vidare i rekryteringsprocessen och en låga av hopp tänds för att sedan släckas när man får svaret att man inte fått tjänsten. Finns det ingen som vill ha mig?? Satt som mål att söka minst 2 jobb om dagen, någon måste la vilja ha en!

Har varit arbetslös i omgångar i flera år och går fortfarande på samma stämplingsperiod som jag gjort de senaste 4 åren, vilket gör att jag är nere på 65% av min lön, Yeah jag hurrar! Får en lön som de flesta har att handla mat för, detta ska räcka till räkningar, mat, bensin bla bla. Som om det inte räckte så har jag inte många dagar kvar på stämpelperioden o riskerar att bli utförsäkrad från A-kassan, då hamnar jag in det berömda FAS-jobben, om jag inte hittat ett arbete vill säga. I FAS 1 får jag samma belopp som A-kassan, i FAS 2 sänks inkomsten och i FAS 3 ska man jobba heltid utan ersättning. Rätta mig om jag har fel.
Söker jobb i hela länet, även jobb som kommer att påverka min nack o ryggskada. Men känner mig tvungen. Ska kanske inte klaga, det finns de som har det värre. Jag är ju lyckligt lottad med familj, vänner, tak över huvudet och något att frakta arslet i.

Har lite planer på att starta eget, flera affärsidéer men vet inte om någon utav dem i sig är speciellt lönande. Men ska försöka bolla lite idéer med de som kan och försöka gå en starta eget kurs om jag inte finner något arbete. Att plugga o utbilda mig vidare är en tanke jag har men jag vet ju inte vad jag vill blir när jag blir stor.

Nå ja, bara inse efter att ha skrivit detta att jag är en riktig svensson (minus volvo), en riktig klagsvensson. Finns så mycket att klaga på, pengar, räkningar, värk, dåliga bilförare, internet som krånglar, tv kanaler som bråkar, akassa, försäkringskassan, arbetsgivare som inte inser att det är de som förlorar på att inte anställa mig, på vädret, på inställda semesterplaner, på hundens ruttna fisar, på att byta bajsblöjor, att bli väckt kl 5 på morgonen, på sig själv för att man inte går och lägger sig i tid. Men men bara inse att jag blivit som de jag vanligtvis klagar på, på klagmänniskor som jag irriterar mig på. Hur jobbigt är det inte att lyssna på någon som bara klagar å klagar. Nä skärpning nu Alex, sluta klaga o sök vidare.

Men om jag kan glädja någon så kan jag tala om att jag gått med trosorna ut o in, bak o fram hela dagen utan att förstå varför trosorna satt så oerhört galet. Att mannen råkade skalpera mig häromdagen, då han vevade upp rutorna i bilen och mitt hår fastnade. Skrek till av smärta, en förvånande man undrade vad som hände. Sen såg han håret som hängde kvar i den uppvevade rutan o bröt ut i skratt. Råkade även hamna mitt i skottlossningen när han visade Liam hur man snärtar med en handduk. Numera går jag med en fin lårkaka. Kan ju inte sälla mig till de bleka längre då jag är väldigt färggrann...

Nä dags å sova tror jag, innan det blir för mycket svammel.
Godnatt kära läsare - om det är någon som läser vill säga ;)

Deon from hell

När jag imorse efter en uppfriskande dusch, för glatta livet, rullade deon under armarna, så följer skinnet med kulan in i själva deon och nyper mig rejält, inte en gång utan 3 gånger. Ont så in i bomben kan jag tala om att det gjorde. Skrattade gott åt min egen klantighet, klär på mig en ny tröja och glömmer bort incidenten ett tag, tills mormor lyfter på min arm och talar om att jag har några röda fläckar på tröjan. Skrattandes börjar jag berätta vad som hänt och att det är blodfläckar efter min mördar-deo.

Mental breakdown

Börjar undra om jag har retat upp den där uppe eller den där nere? För det verkar aldrig ta slut på djävulskap. Nära en mental breakdown snart. Försöker hålla mig stark för alla andra, försöker tänka positivt men känner att masken börjar vittra sönder mer och mer. Hur mycket ska man orka? Mamma åkte in akut i fredags morse, men inre blödningar. Ni som följer bloggen vet hela historien. Hon äter waran pga sadelemboli hon fick i januari. Hennes läkare som vet detta har trots detta gett henne mediciner som absolut inte ska kombineras med waranet. Läkaren hon har nu under sjukhusvistelsen sa att det enda som fattas är kortison för att hon ska ha en fulltalig lista över vilka läkemedel som inte fungerar med waran. Läkarna misstänker att en av tabletterna fastnat i tunntarmen och frätt hål på tarmen och således skapat inre blödningar. Gissa om jag är arg på läkarvården! Kollar de aldrig upp medicinerna innan de skriver ut dem? Plus att när hon på natten ringde 112, fick hon ingen ambulans, utan de skickade en sjuktransport. Till råga på allt elände måste hon börja jobba om 2 veckor. Hon får inte längre vara sjukskriven för försäkringskassan. Om hon inte börjar jobba utan är tvungen att vara sjukskriven så får hon ingen ersättning på 3 månader. När dessa 3 månader har gått kan hon återigen söka om sjukpenning i hopp om att få ersättning. Systemet är så sjukt, visst jag förstår varför det finns men det skadar ju dem som är sjuka och inte kan jobba.

I lördags morse körde jag in mormor till akuten, då hon knappt kan gå utan har sån värk i knäet. Efter mycket om o men så fick hon en spruta med en blandning av kortison o tandläkarbedövning. Denna hjälpte inte ett smack, det enda som hände var att hon fick en allergisk reaktion och fick andningssvårigheter och blev inlagd för observation. Så lördagen rände jag mellan akuten o mammas avdelning, samt var hem däremellan o ordnade maten, då mamma fyllde år i lördags. Mamma fick permis under ngr timmar så när mormor blev utskriven så hämtade vi upp mamma så hon fick komma med hem till oss så vi kunde fira henne.

När vi ändå pratar om försäkringskassan, så är jag numera arbetslös då jag helt plöstligt inte har några mamma dagar kvar, trots att det enligt min sida på försäkringskassan ska ha dagar kvar. Så imorgon ska jag skriva in mig på arbetsförmedlingen och sälla mig till ledet m arbetslösa. Som om inte det var nog så har jag bara några få dagar kvar på min stämpelperiod som jag haft i 6 års tid, så jag riskerar att bli utskriven därifrån och vips är man mellan stolarna som det så fint heter.

Masken jag visar utåt är stark och positiv, men kollar man noga ser man på håret, huden och mina ögon att jag är slut som artist.

Men är inte hoppet om en ljusare tid bortflugen.... efter regn kommer solsken