Baconsjukan....

gissa om jag har tokångest när det gäller vaccinationen för svininfluensan. Har bestämt mig för att inte vaccinera mig, kalla mig självisk, men jag tänker på det liv som växer i min mage. De säger att det inte ska skada barnet. Men hur vet de det? Det har inte gjort några studier som visar på eventuella skador. Hur farligt är vaccinet vs influensan för barnet?
Bortsett från att jag är gravid så tillhör jag riskgruppen sen tidigare. Jag har nämligen en blodsjukdom som heter granulocytopeni. Granulocyter är en av de vita blodkropparna, och dessa saknar jag, vilket gör att jag är mer infektionskänslig än andra. Klarar virusinfektioner själv, men drabbas jag av en bakteriell infektion måste jag ha läkarhjälp. Men som sagt, har bestämt avböjt vaccinationen för bebbens skull.

Men så läser man tidining, blir påpackad av skrämselpropaganda från media om att gravid kvinna ligger i respirator. Si och så många har dött, influensan sprids lavinartat. Ångestladdat om inte annat.

Gör jag verkligen rätt som inte vaccinera mig, eller ska jag vaccinera mig. Känner mig inte lika säker längre....

Night No.2

Som jag är ensam, känns oerhört jobbigt att vara själv. Inte på dagarna, men på kvällarna o nätterna. Jag är inte rädd för att någon ska bryta sig in, då jag hoppas att hundarna skrämmer dem och inte bestämmer sig för att hångla upp inbrottstjuvarna. Om de senaste inträffar så finns det alltid stekpannor. Utan det som skrämmer mig är...mörkret! Är nämligen pytte,pytte lite (läs mycket) mörkrädd. Inte så att jag måste sova med lampan tänd utan har en tendens att skrämma upp mig själv.

Hela veckan har gått åt till att riva garderoben, och det medförde tusen andra saker som måste göras. Så efter jobbet har vi antingen spacklat, målat o lagt golv. Golvpaketet vi hade kvar räckte precis. Så innan Benke for till Barcelona hann vi få in de tunga möblerna så nu är det bara slut piffet kvar, men är så slut och har bestämt mig för att ta ett ryck imorgon. Sen kommer bilder att läggas upp på www.livinglexxi.blogspot.com när jag installerat kameraprogrammet i datorn vill säga.

Dagen började segt efter en näst intill sömnlös natt. Vaknade flera gånger o insåg att tv fortfarande stod på, men fann inte dosan så jag kunde stänga av den eller så var det nåt intressant som lockade mer än sömnen. Vaknade senare och var förbannad. Drömde att jag hade fått brev från barnmorskan där det stod: Grattis till er son! Vad då son, jag ville INTE veta könet innan, så jag var eld o lågor som förstörde överraskningen. De är som att tala om vad man får i julklapp innan julafton...
Vaknade igen kl 5 av att tv stod kvar, fann fortfarande inte dosan så jag drog ur kontakten ur väggen istället.
Sen gick jag upp, tog en långpromenad med hundarna, for sen ut till Ia & Jocke och hjälpte dem med deras matbord. Också jätte sugen på att måla om vårat matbord vitt. Åkte sen till fäboden med lampolja till mamma, stannade på en snabb fika. Sen hem och ut med hundarna på promenad. Sen tillbaks till Ia & Jocke o åt god mat.
Nu ligger jag i soffan och myser med hundarna o ser på filmen because I said so.

Imorgon ska jag nog ut till Ia igen o hjälpa till med sista finishen på bordet. Ska städa o pyssla klar här hemma och sen kanske om tid finns hälsa på Mita.

På måndag kväll kommer Benke tillbaks. Barcelona verkar vara en riktigt skitstad. Så glad att jag inte följde med. Igår hade det kommit fram ett colombianskt gäng fram till en arbetskamrat till Benke o försökt starta bråk. En man hade erbjudit dem att köpa heroin mm. Horor hade kommit fram o erbjudit sina tjänster. Idag såg de en man på andra sidan gatan som blev nerslagen och rånad.
Vi har det väldigt bra här hemma, trots allt skit som finns.

Imorse...

vaknade jag av att nån elak människa hade lagt brännmaneter i sängen. Sen har de j*vlarna krypit in i örat, bränt mig litegrann långt inne i örat, som om inte det räckte så stoppade de ner sina tenklar i halsen o bränt mig så in i bomen att inte ens en isbit kunde lindra den brännande smärtan.
Det verkar som om jag drabbats av årets envisaste, långdragna och djävul-lusiska intervallgående förkylning som finns. Känns som man aldrig kommer att bli frisk...
Inte nog med brännmaneterna så har nån pillat upp en visselpipa i näsan åt mig, för jag visslar för fullt när jag andas med näsan, vilket i sin tur driver omgivningen till galenskap. Så nu sitter jah och övar på att vissla Idas sommarvisa med näsan... Återkommer om resultatet

Stirrade döden i vitögat...

I torsdags morse hände det som bara inte får ske, denna morgon får jag absolut inte komma försent då det bara är jag i butiken, då hon jag jobbar med skulle förbi en kund o visa gardiner.
Är ute i tid, börjar klä cykelsadeln i fleece en tillfällig lösning som jag antar kommer bli permanent då jag inte har ork att göra något åt saken. Ska till o börja cykla, men bakdäcket är plattare än en pannkaka. Tittar på klockan, no way att jag hinner gå de ca 3 km på en kvart. Tittar bort på min cykel (cyklar på sambons cykel då min inte funkar som den ska). Känner på däcken, det finns luft. Börjar fundera på vad som egentligen var fel på cykeln, vad var det nu Benke sa?? Var det växlarna, var det nån växel som inte funka tro?? Hinner jag slänga på det däcket på Benkes cykel? Passar däcket på hans cykel? Nä kanske inte...
Tankarna rusar, liksom tiden. Bestämmer mig för att ta min cykel i allafall, vem behöver växla, förr i tiden fanns det inga växlar....
Så jag hoppar upp på min ädla springare o trampar, växlar och inser att växlarna faktiskt funkar...tills jag ska växla till 3:an då låste sig kedjan. Men som tur va så hoppade de tillbaks till växel 2 innan jag hinner tänka så långt. Insåg i mitt stilla sinne att det måste vara växlarna som inte funkade o det var därför som Benke sagt åt mig att inte ta den cykel.

Pinar på cykeln i nedförsbacken, närmar mig T-korsningen i en hög fart, börjar bromsa, inget händer!! Jo jag får bromshandtaget i handen, det är vad som händer. I den fart jag håller kan jag inte använda frambromsen, får då skulle jag definitivt stå på huvudet. Så jag trycker jätte försiktigt på frambromsen, inget händer, trycker lite hårdare men fortfarande händer inget.
Hjärtat flyttar snabbt upp i halsgropen, pulsen är så hög att det känns som om det ska spräcka blodkärlen. Jag ser hur livet passerar revyn, tänker på vad en kompis sa: "Jag är förvånad över att se dig på en cykel". Svär en lång remsa, blundar hårt, för om jag blundar så syns jag inte, hoppas att allt är bra när jag slår upp ögonen. Men tjii fick jag, nu närmar korsningen sig fortare än någonsin. I sista stund sätter jag ner ena foten, i hopp om att fred flintas bromsningsmetod ska funka. Det funkade tillräckligt bra att jag lyckades ta kurvan någorlunda bra, utan att ramla!! Stolt är jag!! Men min sko mår inge vidare, men vad är en bal på slottet??

Nä de är nog dags att lägga cykeln på hyllan snart, annars kan de bli värre än bambi på hal is om JAG ska cykla när isen ligger tjock på vägbanan.
Blir nog att åka hem till exet och hämta min spark, så som jag har sagt i flera år....För inte kan man väl köra omkull med en spark eller??

Nu ska vi ut i skogen med hundarna, väntar bara på att Linda o Tindra ska komma

Veckan som gått..

Ett tag sedan jag skrev...igen!! Ska försöka skärpa mig på den fronten.

Men den senaste veckan har jag faktiskt haft ett giltigt skäl till varför jag inte bloggat. Allt började i onsdags. Vaknade av klockan 07:00. Bestämde mig för att snooza en gång innan jag går upp o ut med hundarna innan jobbet. Sakta men säkert började jag få ont i magen. Kände att hundarnas promenad får vänta, och fortsatte vila en stund i hopp om att det ska gå över.

Men det ger sig inte, så jag går upp, klär på mig o gör frukost. Får i mig lite yoghurt, men sen är det stopp. Bossen vill ut så jag sätter han i linan, på väg in i köket blir smärtan värre o jag blir liggandes över en köksstol. Låg där en stund, tänkte vänta ut den...det kan ju gå över. Men till slut gör det bara för ont o det rasar tankar i skallen, tänk om jag får missfall. Så jag ropar på Benke o ber honom köra mig till lasarettet för jag har ont i magen.

Hamnar inne på akuten, får ligga i ett rum i väntan på läkare o provsvar. När läkaren en timme senare kommer så är värken lika påtaglig. Hon sa att hon misstänker blindtarmen. Men eftersom jag är gravid vill de skicka mig till gyn först ifall det är något med barnet.

Fick komma till min vanliga läkare, och när hon kände på magen kunde jag inte låta bli att skrika, de gjorde så himla ont. Via ultraljud fick jag se det lilla liv jag bär inom mig, sååå liten och helt plötsligt fanns inte smärtan där, men bara för en stund. Hon hittar inget fel, men vill inte skicka hem mig då jag har för ont utan skickar mig till Falun. Där får jag komma in på en gång för undersökning och även denna gång finner de inget som kan förklara smärtan. Blir inlagd och får dropp. Senare på em så får jag träffa nästa läkare o då hittar de en cysta i ena äggstocken. De kände sig klyvna till vad de ska göra, operera eller inte. De avvaktar och några timmar senare släpper värken. Det visade sig sen att cystan börjat blöda och då beslutade de sig för att inte operera.

Blev utskriven dagen efter, men var hemma från jobbet på fredagen då jag fortfarande var öm i magen.

Jag är så glad att det inte var något fel med barnet och att graviditeten såg normal ut. Det oroade mig mest.

Sen på lördagen åkte vi till mormor och stannade kvar till söndags morgon tills vi fick bråttom hem då snön började vräka ner o vi hade bara sommardäck. Så i ca 10 mil gick det sakta då vägen var alldeles vit.
Snart ska jag träffa läkaren och diskutera vaccination för baconsjukan. Har bestämt mig till 99% att inte vaccinera mig, men jag vill ändå höra en läkares åsikt. Min barnmorska tyckte inte att jag skulle vaccinera mig, men ville jag göra det så skulle jag vänta till v 16.

Har gått in i v 10 nu, är fortfarande trött. Hoppas att det ger sig snart.

Nä nu ska jag göra mig i ordning

Kram

Först av allt...

Vill jag tacka för era fina kommentarer. Det värmer i mitt hjärta. Till Ulli vill jag passa på att säga Grattis! Såg bilder på ert underverk, sååå himla sööt! Så glad för eran skull, Jag hopppas jag får må lika bra som du!! Och till Annelie, kul att du vill kommentera, jätte kul att få respons från er läsare. Jag mår faktiskt bra, bara extremt trött. Men nå illamående är jag inte o de e jag glad för

Igår var vi o skrev in oss. Jösses va många frågor man skulle svara på, mycket som man ska fundera på. Plötsligt blev allt verkligt och man börjar fundera på både det ena o det andra. Vi är beräknade till den 12 maj 2010.
Mycket kan hända under tiden så jag försöker inte tänka för långt fram.

Nä nu ska jag fortsätta ta hand om köket.
Kram

Uppdatering av mitt liv

Har inte haft ork att blogga på ett tag, så mycket har hänt sen sist.

Stig, visade sig heta Sune o flyttade hem till sin matte för 2 veckor sedan. Han var 1 år, och 5:e gången han hade rymt hemifrån.

Det bolag som vi betalar för att få kanaler, har varit jätte snälla och skickat programuppdatering till vår tv, problemet är att de har skickat fel uppdatering. Så i nästan 3 veckor var vi utan Tv, då den var tvungen att skickas in på service och omprogrameras. I onsdags fick vi tillbaks den, men då kraschade datorn. Ringde svågern, men fann ingen lösning förutom att göra en recovery, då vi inte hade någon windows skiva. Men så hade vi en massa kort som jag inte hade gjort en backup på, några månader sen jag gjorde det sist. Så jag ringde P och undrade om han hade en windows skiva att låna, men han visste inte var han hade den. Men han sa att han kunde ta våran dator o försöka rädda det som gick. Så sagt o gjort, åkte ner med den i onsdags o han plockade ur hårddisken o räddade bilderna.
Fick tillbaks den igår, men det saknas program. P lade in de han hade, men jag saknar photoshop mm. Men ska försöka ordna det. Likaså förlorade vi programmet till banken, så nu får vi använda oss av säkerhetskoder tills vidare.

Sen så har jag legat under täcket i soffan i stort sett all vaken tid som jag inte jobbat. Har varit så in i bängen knäckt av förkylning. 2 st symtom från baconinfluensan, så nära var det. Är fortfarande dålig, känns som om jag aldrig kommer bli frisk. Så nu håller jag mig på avstånd från kidsen så jag inte smittar dem.

Men bortanför allt krångel, så har vi fått reda på att vi ska bli föräldrar!! Men jag har inte riktigt fattat det. Känner mig inte speciellt gravid, kanske för att jag trott att alla mår illa. Men det enda jag kände de första veckorna var enorm trötthet, och sprang på toa stup i ett.
Men jag antar att man fattar det mer när magen börjar växa... Men vi är iallafall superglada, och hoppas att det inte händer något under resans gång.
Ska skrivas in på måndag.
Har inte berättat för jobbet ännu. Tänkte vänta en stund till...just in case.

Nä nu ska jag ta o börja med maten.
Benke har jobbat sen 9 i morse o jpbbar fortfarande. Jag jobbade 10-14 så Simon har varit hos M&O tills jag slutade och Linus har varit med sin pappa på jobbet. Tusen tack M för att han fick vara hos er.
Så när Simon hämtades så ville O följa med, o han ska stanna tills imorgon. Gissa om han o Simon är överlyckliga över att få umgås sååå länge.
Åhh dessa sötnosar.

Nä köket kallar!

Kram på er