Förlossningsberättelse

Kan förvarna om att det blir en lååång berättelse....

Innan jag börjar så kan jag tala om att jag visste att det skulle göra ont och att jag bestämt mig för att föda á natural (utan bedövning), duscha innan jag åker in på BB och på mina bara ben vara uppe och gå genom värkarbetet....blev det så?? Bara att läsa genom all denna text av mundiarré så vet ni :D
Ska även berätta att Benke har svår sjukhus skräck, blod och spruträdsla sen han hamnade under en åkgräsklippare och förlorade delar av sitt ben.

Onsdagen 5 maj kl 05:45
Vaknar av att jag känner mig konstig, går på toaletten och blir sittandes ett tag, jösses vad kissnödig jag är hann jag tänka både två och fem gånger. På väg mot sängen igen var jag tvungen att vända inom loppet av 3 meter. Väl inne på toaletten börjar jag fundera om jag blivit förslappad för det tog aldrig slut och jag kunde för f*n inte knipa ihop. Att det var vattnet som gick slog mig inte då...

Lägger mig i sängen igen och det börjar rinna, gissa om jag skämdes. Trodde ju på fullaste allvar att jag blivit inkontinent. Mumlar lite för mig själv att jag måste in i duschen.
Duschen gjorde att jag kände mig så mycket fräschare, men om jag visste att den känslan inte skulle vara länge hade jag nog njutit ännu mer av duschen.
När jag väl hade lyckats torka mig torr, inte så lätt att komma åt överallt när man är stor som en valross och vig som ett kylskåp, så börjar det sippra väldigt fort och en ny dejt med duschen var ett faktum. Det var då som poletten ramlade ner och jag förstod att vattnet gått.
Förklarar läget för Benke, säger åt honom att åka till jobbet som vanligt.

Kl 08:30
Har tid hos Barnmorskan, träffar min svägerska (Benkes ena syster) i väntrummet. Vi har samma barnmorska. Hon hade då gått över tiden med 5 dagar. Berättar att vattnet gått och hon tyckte att det var "orättvist". För där satt hon o väntade sitt 3:e barn och gick över tiden, medans jag som väntade mitt första var 5 dagar före utsatt tid. Men hon var glad för min skull och höll tummarna. Hade ju dragit med mig mormor dit, ifall värkarna skulle sätta igång så kunde hon köra bilen hem. Antar att jag skulle vara en trafikfara om värkarna sätte igång. Så jag lämnade mormor i väntrummet. Berättade för barnmorskan att jag trodde vattnet gått (trodde ju samma sak förra veckan också, men doktorn på spec.mvc bestämde sig för att jag hade fel). Hon sa att det lät som det var så och ringde upp till BB så att jag skulle få komma dit på en CTG-kurva. Frågar om hur länge man får gå utan vatten, 24 timmar blev svaret. Tar bilen dit, då mormor har svårt att gå, lämnar henne i entrén till lasarettet, åker och parkerar bilen. Säger till mormor att jag kommer snart. Uppe på BB så säger de att denna kurva tar 30 min. Tänker på stackars mormor nere i entrén. Tiden går och CTG-kurvan är avvikande. Skickas ner till Spec.mvc där de konstaterar att det är vattnet som gått. Eftersom CTG-kurvan inte var bra tycker de att jag ska åka till Falun och göra ett nytt. Får en tid kl 14.
På väg hem från lasarettet så ringer jag Benke och säger åt honom att ta med lunchen hem, så äter vi tillsammans innan vi åker till Falun.

Väl hemma, hoppar jag in i duschen, sätter på mig torra kläder, packar ner det sista som Benke packar in i bilen. Ringer mamma och hon lyckas övertala mormor att hon ska med till Falun. Jag äter en rejäl lunch, medans mormor o Benke petar i maten då de är stressade. Säger åt dem att varva ner eftersom jag inte har värkar och har tid kl 14. Lyssnar de?? Näää!!
Ringer hundvakten, som också blir upp i varv, hon slänger iväg grejerna hon håller på med, rusar in och säger till sin pappas sambo att hon måste åka till mora för vattnet gått.

Strax innan 12 är vi på väg, ska tanka men hoppar det. Å iväg bär det med en jäkla fart. Mormor, som i vanliga fall predikar om att man ska hålla hastigheten, sitter i baksätet och svär över hur de övriga trafikanterna kör. Kör de inte för sakta, så är de i vägen. Benkes fot vilar tungt på gaspedalen, bryr sig mormor?? Nepp, inte ett ljud om att det går alldeles för fort. Säger åt honom att sakta ner, vi har inte bråttom. Efter en kompromiss så sänker han hastigheten med ca 2o km/timmen. 40 minuter senare är vi Falun...

Kl 14:00
Inne på lasarettet irrar vi runt, hamnar på förlossningen. Får reda på att vi är fel, bara att knata ner för trapporna igen...vägrar ta hissen. Här ska värkarna sättas igång.
Får en ny CTG-kurva, liksom den förra var denna avvikande, men blev normal efter att jag fått en hostattack. Skickas hem eftersom jag inte har några värkar. Frågar samma frågar som i Mora om hur länge man får gå utan vatten. Denna gången är svaret flera dagar...

Stannar kvar i Falun, hos mamma. Tar en promenad och handlar mat. På vägen hem börjar värkarna. Som små lätta mensvärkar. Är det så här det ska vara, inga problem, detta klarar jag!! Värkarna kommer och går under kvällen med 6-11 minuters mellanrum. Kontaktar BB och de tycker att jag ska avvakta eftersom jag inte har feber eller regelbunda värkar.
Jag och Benke tar en promenad efter kl 22, värkarna fortsätter vara svaga men regelbunda med 6 minuters mellanrum.
Strax innan 23 går vi och lägger oss. DÅ börjar värkarna på RIKTIGT! 3 minuter mellan dem och de är värkar från helvetet. Ringer BB strax innan halv tolv, de säger att jag kan avvakta. 10 minuter senare ringer min mamma dem och säger att jag kommer in.

Kl 23:55
är vi framme på BB, denna gången tar vi hissen. Nu skiter jag fullständigt i min hissrädsla... Tar hissen och alla tankar på att vi kan fastna i hissen fanns inte, trots att det kanske är då de borde dyka upp. Skrivs in av BM "Troll". Jösses vilken dam, funderar flera gånger på om hon är full eller om hon bara är lite galen. Hon irrar runt i rummet, pratar för sig själv och ibland med oss, tror vi iaf.

Värkarna är kraftiga, täta och smärtsamma, kl är 02:00 och jag är öppen 2 cm. Fy fan 8 cm kvar och en himla massa hemska värkar kvar.

Får antibiotika för att förebygga att jag ska få en infektion för att det är att jag gått utan vatten FÖR LÄNGE heter det nu, 20 timmar senare. Får inte pencilin eftersom jag sagt att jag inte tål det, utan får antibiotika. Trollet är på väg att ge mig ett dropp med luftbubblor i. Ifrågasätter det och hon säger: Oj då, vart då?? Å så mumlar hon vidare på sitt eget lilla språk. Antagligen för att vi människor inte ska förstå att hon smider planer för att ge mig förlossningsrädsla.

Nån gång efter det ger jag tydligen upp och vill åka hem. För jag ska f*n i mej inte föda några barn skriker jag i högan sky. Benke ringer då min mor som kommer upp. Under tiden försöker trollet ge mig lustgas. Hon ger mig masken och ber mig ta ett djupt andetag. Frågar om hon är dum i huvudet för det kommer inget. Ojoj säger hon, jag glömde visst sätta på den. En rad mindre fina ord rinner ur min mun. Vilken hemsk bitch jag blivit under denna natt. Hon får igång lustgasen, jag tar 2 djupa andetag, slänger lustgasen efter henne och nästa salva av mindre fina ord haglar ur min mun.

Då bestämmer hon att jag ska ha epidural. Jag som i flera månader intalat mig att jag inte ska ta nån bedövning, för ont ska det göra att föda barn och ju ondare det gör desto närmare slutet är man.

Mamma kommer, hon och Benke hjälps åt så gått det går att försöka lugna mig. Mamma är ett enormt stöd för mig som gav upp och för Benke som har sjukhusskräck.

Tror att runt halv 5 får jag epiduralen, den sätts mitt under en värk. Inte det lättaste att vara still då. Får reda på att jag ska få ett dropp med morfin. Frågar om de läst min journal där det står en varning om att jag INTE TÅL MORFIN. Men de säger att det inte är samma sak att få det via munnen som genom ryggmärgen. Berättar för mamma att jag fick antibiotika eftersom jag inte tål pencilin. Då informerar mamma mig om att det är tvärtom....oops! (men det gick bra).

När epiduralen är satt säger trollet mig att jag ska upp och gå. I helvete heller, JAG ska SOVA!! Jaja säger trollet och tjattrar vidare.
Innan klockan slagit 5 är jag öppen 10 cm. Ja nu närmar det sig!!
Epiduralen tog bort udden av värkarna och jag sov mellan värkarna. Hann till och med snarka några gånger på 3 min. Vet inte om det var värkarna som tröttade ut mig så där eller om det bara var mitt sätt att fly undan trollets prat och de smärtsamma värkarna.

Under de sista timmarna märker jag att Benke kommer in i rummet, gång på gång. Men ser aldrig att han går ut...detta var ett mysterium för mig där under natten. Personalen ser att Benke är svimfärdig och kommer in med en sacco säck som sätts framför hans stol, för om han skulle svimma hamnar han i säcken och inte på golvet. Väldigt fiffigt!!

Kl 06:45
Fortfarande inga krystvärkar men personalbyte!
In kommer en ny BM, hur underbar som helst och jag förvandlas åter till mitt snälla jag.
Denna barnmorska är glad och trevlig. Framför allt så är hon mänsklig.

Kl 08:00
De ger mig oxytocin i värkförstärkande syfte

Kl 08:15
Nu börjar krystvärkarna.

Kl 08:37
CTG kurvan visar att vid krystningar sker sena decelerationer av hjärtljuden, dvs att hjärtljudsfrekvensken sjunker hos bebisen, så de tar ett laktat (mjölksyra) prov på bebisen. Detta visar 2,20 får ej överstiga 4,2
De höjer mängden oxytocin för att förstärka mina värkar då det inte går tillräckligt fort framåt.

Kl 09:00
Nytt laktat tas då bebisens hjärtljud accelerar uppåt. Denna gången är laktatprovet 4,1
Barnmorskan tar tillsammans beslutet att ta bebisen med sugklocka, pga hotande fosterasfyxi (barnet hotas av syrebrist).

Benke ligger sedan ett tag ute i soffan i korridoren. Han ser hur folk börjar springa in och ut i vårat rum. Han misstänker det värsta och mår allt sämre. Själv har jag inte koll på vad det var för folk inne i rummet. Dels så brydde jag mig inte, hade inga glasögon så jag såg inget för den delen heller. Men mest berodde det nog på att jag var så koncentrerad på mammas peppande röst och att föda barn så omvärlden existerade inte.

Någon gång under krystarbetet märker jag att mamma inte andas, hon står och krystar hon också. Så mellan andetagen säger jag: Mamma, ANDAS!!

På slutet blir jag tröttare och har inte så mycket kraft kvar. Så när Barnmorskan säger åt mig att krysta jätte hårt vid nästa värk, bestämmer jag mig för att lura henne. Känner mig jättesmart och när nästa värk kommer låtsas jag krysta...Hur smart är man då??? Nu efteråt känner jag mig som en idiot. Men just då var det världens bästa idé....

Kl 09:08
Sätter de fast sugklockan, råkar nypa mig när den sätts fast, mindre skönt kan jag tala om och sen hjälper de till vid första krystningen. Detta gör så in i helvete ont, och de ber mig säga till när nästa värk kommer. Skriker att jag inte känner någon j*vla värk för det gör så himla ont. För hur ska jag kunna säga till när allt bara gör såå ont? Antagligen fick jag en värk i samma veva, för innan vet ordet av så ligger världens vackraste gosse på mitt bröst och värken är som bortblåst. Mamma klipper navelsträngen. Hon säger att det var en mäktig känsla.
Men hans andning blir efter några minuter sämre, så de kallar på barnläkaren. Vill ha in Benke innan de tar honom ifrån oss. Så jag säger åt dem att städa undan så gott de kan.

In kommer Benke, som ett falköga dras hans blick direkt till "hinken" under mig och han känner sig svimfärdig. Men håller sig på benen så han och jag brister tillsammans ut i glädjetårar.
Vi sitter där tillsammans ett tag innan läkaren kommer och tar honom med sig till nyföddhetsavdelningen. Vi beslutar att mamma ska följa med honom ner så Benke slipper vara med när de tar prover på honom.

Eftersom han togs med sugklocka så fick jag 3:e gradens bristning, den värsta man kan få är 4. Förlossningsläkaren var på ett snitt, så jag fick vänta på att hon kom tillbaks och kunde sy ihop mig. När det ska sätta de sista stygnen är jag inte tillräckligt bedövad utan jag talade om att det känns. Förlossningsläkaren ber barnmorskan att gå och hämta mer bedövning, men jag säger åt dem att skita i det. Det blir ju ett stick mindre. De tittar på mig med stora ögon och säger: Jaja du bestämmer. Sa att den lilla smärtan är inget jämfört med vad sugklockan gjorde. De skrattar och syr ihop mig och säger att jag är lugn och tålig.

Passar även på att be om ursäkt för allt jag vräkte ur mig och för att jag skrek under förlossningen. Men de sa att de tyckte jag var lugn. Hmm undrar om de sa så för att lugna mig eller finns det de som skriker värre???

Jag och Benke fikar, innan jag har kraft nog att ta mig in i duschen. Gissa om det var den bästa dusch jag varit med om.
Benke packar ner våra saker och jag pratar med Barnmorskan om förlossningen. Sa att jag nu efteråt är tacksam för att det blev sugklocka, fast jag inte var det då. För jag hade verkligen inga krafter kvar. Berättar även hur jag hade tänkt mig förlossningen och att den blev precis tvärtom. Hon frågar om jag är besviken för att det inte blev som jag tänkt mig. Besviken?? Nä absolut inte. Är glad att jag lyssnade på deras råd och tog epiduralen, för annars vet jag inte hur jag hade klarat av det.

3 timmar efter förlossningen
Får vi låna en rullstol och får äntligen träffa vår lilla prins.
Han vägde 3832 gram o var 52 cm lång. Men det var jobbigt att se honom ihop kopplad med andningshjälpen och ekg maskinen.

Efter 8 dagar på avd 33 blev vi utskrivna, borta var hålet på lungan och infektionen. Kvar återstår dock gulsoten, men det kan ta ett tag innan den försvinner.

För mig så dörjer det förhoppningsvis bara 2 månader tills jag läkt klart. Känns som om jag har en babianrumpa, sitta o gå är inte favoriter just nu men det ska bli bättre säger de. Skickades hem med en himla massa förhållningsregler. Men utan sjukskrivning, så tack vare omtänksamma familjemedlemmar och vänner så kommer jag få hjälp här hemma.

Kan tillägga att liksom jag hade mamma världens träningsvärk dagen efter och mamma minskade 1 kg efter den natten.

Tusen tack till mamma & Benke för det stöd ni gav mig

Tusen tack till K, hennes mamma och Pia för all healing ni skickade till oss under tiden!

Höggravida jag i ett nötskal

Att vara jag är att:

Varje dag glömma vad jag gjorde igår:
När frågan dyker upp tar det några minuter innan jag sorterat alla minnesfragment och satt ihop dem till en förhoppningsvis verklig minnesbild. Detta skrämmer mig mer än någonsin.

Ute och går och undrar vart FAN man är på väg.
Detta hände igår, efter att ha kommit hem från sjukhuset (momor ligger där). Jag går längs med den smala byvägen, glömmer vart jag är på väg och känner att jag glömt något. Det uppstår lite panik då. Panik. Då får jag skrika till mig själv, MEN SKÄRP DIG NU FÖR HELVETE, DU VET VÄL VAD DU HÅLLER PÅ MED?
Och så trillar poletten ner efter någon minut och man inser att, FAN & HANS MOSTER, jag är ute på promenad med hundarna, men jag har glömt hundarna. Så det är bara att vända på klacken och vandra hemåt, väl hemma sitter två ledsna amstaffar med kopplena på och tittar på mig med världens lessnaste ögon....

Undra för femtielfte gången på en timme om hundarna fått mat eller inte.
Komma på att det har de nog inte. Fylla på matskålen och sen se ut som en fågelholk när mormor undrar om jag försöker mata ihjäl hundarna. Ena hunden lider av någon form av matfobi tillsammans med kräsenhet och tittar på mig med ögon som säger: Åh nej inte nu igen, måste jag verkligen ätat detta?? Den andra hunden i fråga har någon slags svårartad hund-bulimi, bortsett från kräkningarna, så säger han aldrig att han är mätt utan äter med lika god aptit igen. Sen blir jag lika förvånad varje gång jag tittar på honom och inser att han inte går ner i vikt...

Tycka att det är så himla tråkigt att det snart är vinter och det dröjer så länge innan det blir sommar.
Lyckan i att inse att det var tvärtom. Och rädslan i att vara 28 och inte 82 när det händer.

Ringa ett samtal utan att veta varför man gjort det eller till vem man ringer.
Lovade mormor att ringa till hennes vänninor igår efter att hon blivit inlagd på lasarettet. Ringer till första väninnan. Glömmer varför jag ringer och vem det är i andra änden av luren. Pinsam tystnad, innan jag säger att jag ringt fel. Lägger på luren och kommer på hur det var. Ringer upp igen och undrar vad hon ville. Pinsamt, pinsamt!!

Inte kunna hålla reda på namn.
Jag kallar alla i min närhet för älsking. Det är lättast så. För det är lite förvirrande när barnen kommer när man ropar på hundarna, och hundarna kommer när man ropar på barnen.

Men annars går det bra det här, river ner saker med magen. Men det som är bra med en stor mage, det är att när jag äter och råkar spilla, så hamnar inte maten på golvet utan på magen. Bara att stoppa in i munnen igen. Snacka om återvinning. Men hundarna blir dock ledsna för det. Har gått in i vecka 40! VECKA 40!! För övrigt, jag tror det händer saker i magen. Eller, klart som fan att det gör det. Det ligger ju en tjockisbebis där inne. Men det är saker på gång. Jag säger inte att det är förlossning på gång eller så, det säger jag TYVÄRR inte. Men det känns annorlunda. Det bökas, det spänner, det trycker, med värker. Den förbereder sig tror jag.

När som helst nu.
Härliga tanke.

MVC-besök

Vecka 39

Blodtryck: 100/60
Hb: 129
Hjärtljud: 142
Sf-mått: 34
Vikt: 19 kg sen inskrivningen

MVC-Besök

Vecka 38

Blodtryck: 90/53
Hjärtljud: 130
Sf-mått: 34
Vikt: 19,4 sen inskrivningen

Blodtrycket tyckte BM var för lågt, men enligt mig är det den normal för mig.
Hjärtljuden blev 130 tillslut, de var låga när jag låg ner, så BM klämde på magen och fick upp dem litegrann. Sen bad hon mig ställa mig upp, men fick inga hjärtljud alls. Hade sammandragning samtidigt, vet inte om det påverkas. Men tillslut hittade hon dem o då pendlade de från 64 upp till 130.
Enligt BM så kan det vara svårt att höra hjärtljuden nu på slutet.
Sf-måttet: Yes nu tar vi igen de veckor som stod still...

Magbilder v 37

Som utlovat kommer 2 mag bilder!! Tänk att det bara är 3 veckor kvar (om jag inte går över tiden vill säga). Dags att packa BB-väskan tror jag:)

Nu när det inte är så långt kvar till den 10 maj, vad tror ni att det är för kön??

Idag kom K förbi och gjorde ett repotage om mig och om hur det är att vänta första barnet. Såå kul att träffas och prata om graviditet, förlossning mm och allt annat. Sorry för mitt extremt starka kaffe, virrpanna som jag är :P. Tusen tack för munkarna-supergoda!!

Hoppas att vi kan träffas snart igen, för det var såå trevligt. Tack för tipsen inför förlossning och hur man kan "sätta igång" värkarna. Så jisses vad det ska masseras när det närmar sig beräknad födelse haha!!

Kram

MVC-besök

Vecka 36

Blodtryck: 125/60
Hjärtljud: 132
Hb: 119
SF-mått: 32
Vikt: 17,1 kg sen inskrivning
Glucos: 6.1

Bebben har fixerat sig! Tjohoo trodde det skulle dröja längre innan det hände.
Missade immuniseringen på MVC, glömde bort det då focus låg på bebbens tillväxt. Fortfarande dålig tillväxt, men de gör inget nu utan avvaktar 1 vecka till. Varför denna väntan?? Men BM verkade inte så orolig så jag får lita på henne. Hon sa att det är okey om jag skulle föda nu. Antar att det berodde på att det var för att jag haft förvärkar och bebisen ligger fixerat.

Vill så gärna att h*n ska komma ut NU! Är så nyfiken på vem som är där inne.

Denna väntan

För varje spark
För varje hicka
För varje levnadstecken
är jag tacksam och lättnad

För varje sekund
För varje minut
För varje timme
Som jag inte får bevis på att du lever rövare så blir jag rolig

Ska man behöva vänta 14 dagar innan man förhoppningsvis får ett besked
om hur man ska gå tillväga??

Men nu lever du runt och sparkar så hårt, så nu är jag lugn...

Idag trillade 5 kronan ner

Trodde inte på det,
har läst om det i början av graviditeten.
Men inte trodde jag att jag skulle drabbas av det...

Fenomenet som kallas "Boandet". Med tanke på hur mina dagar har sett ut den senaste månaden så har det hållt på ett tag.

Ringde rörfirmor igår ang badrumsrenoveringen (som jag skulle ha gjort för lääängesen).
Idag kom en röris och kollade runt på det som ska göras. Han tittar på min mage och säger nåt i stil med att "Ja nu är det dags att renovera". Fattade inte vad han menade. Men svarade att vi håller på med både det ena o det andra.
Det var inte förrens jag kom hem och läste en artikel i tidningen Att vara gravid, där det stod om 3:e trimestern, månad 7-9. Det stod att det är vanligt att man börjar "boa" i slutet av graviditeten. Att det anses vara en mental förberedelse och att mab vill göra snygg i boet innan bebisen kommer.

Så de senaste dagarna har jag rivit tapet, rivit ännu mer tapet, ordnat lite nere i källaren, i det nya förrådet. Fått ihop en gammal expedithylla, som jag haft i ca 10 år. Försökt förut men den har varit för sne för att få ihop. Men med gårdagens hormontopp så lyckades jag få ihop den med hjälp av en massa svordommar o sambons hjälp på slutet.

Somnade sen utmattad runt 21 igår. För att se gå upp kl 06.00 imorse, dammsuga huset, städa nere i förrådet, fylla hyllan med prylar mm.
Ska se desperate ikväll, sen blir det natta för tanten är trött.

Kram

Mvc besök

Vecka 34

Blodtryck: 130/60
Hjärtljud: 132
Hb: 112
SF-mått: 31
Vikt: 17,6 kg sen inskrivning

Järnvärdet sjunker fast jag äter järntabletter. Ska öka upp till 3 tabl/dag. Funderar på om jag ska köpa blutsaft o dricka tillsammans. Eller kan det vara dumt månne tro?? Vad tror ni?
Blodtrycket-ja vad ska jag säga, de säger att det är normalt men jag har aldrig haft så "högt" blodtryck innan då jag är lågtryckare.
SF-måttet. ja det har ju ökat med 1,5 cm sen sist, men jag följer inte kurvan utan den har stannat av. Varför? Ja det visste de inte. Ska avvakta tills nästa besök om två veckor, så de ser hur kurvan är då. Om kurvan fortsätter ner så får de vidta åtgärder.

Bebisen ligger med huvudet neråt. Men h*n ligger på sidan, ryggen mot vänster och benen mot höger. Jag som trodde h*n låg på diagonalen.

Ang vikten kan jag bara säga som Pumba (vårtsvinet i Lejonkungen) Prima skinka jepp, jepp, jepp...haha!!

Det handlar inte om utseendet...

Efter några fina, inbäddade pikar om vagnen, så måste jag förklara varför vi valde denna vagnen.
Som ni kanske vet valde vi Emmaljungas Mondial.

Enda vagnen som tillverkas i Sverige
Sport chassi - denna kändes mer stabil.
Svängbart styre
Fjädring på alla 4 hjul
Luftningsfönster i suffletten
Ställbart teleskopstyre som är svängbart
Antistat-madrass
Vaggfunktion (då liggdelen står på golvet)
med mera med mera....

Det som skillde mellan Egde & Mondial som vi valde mellan var tyget och dess skärningar.
I den striden vann Mondial som har läder. Anledningen till varför vi valde läder var för att den är lättare att torka av och tål vatten bättre än tyg. Sen att den inte bleks i solen som tyg kan göra.

Visst jag tycker att vagnen är snygg, men vi valde den först och främst för att dess funktioner och för att barnen har mycket plats i den rymliga och bekväma korgen.

Barnvagn

Igår var vi ner till Falun och beställde barnvagn. Tur att de hade öppet till 19. Annars hade vi bara haft en kvart på oss. Stod o valde mellan Emmaljunga Mondial Duo Komi och deras Edge Duo kombi. Men efter mycket om och men så blev det en Emmaljunga Mondial Duo Kombi white croc med sportchassit. Passade på att beställa en matchande skötväska. Valde sportchassit för att det kändes mer stabilt än classic. Måste tänka på att vi har två starka hundar och vi vill inte att vagnen ska tippa.

I mitten av april ska vi ner igen o handla det sista, så som skötbord mm. Resten får vi ta efterhand.

Bilden kommer härifrån

MVC-Besök

V.32

Blodtryck: 100/60
Hjärtljud: 142
Hb: 121
Glukos: 6,5
SF-mått: 29,5
Vikt: 15,4 kg sen inskrivning

Min BM var lite orolig för vikten på bebisen. Då h*n inte har växt så mycket på 2 veckor. Bara en halv centimeter. Men hon ville avvakta tills nästa besök, för att se om bebben växer som den ska. Men så länge det sparkade så var det ingen fara. Å sparkar gör det, börjar fundera på hur blå man är på insidan egentligen. För jösses vad ont det kan göra :)

Ska träffa läkare senare idag och prata om parkinson då och ev ta testet.
Ska även försöka hugga BM igen, då jag glömde ta upp 2 frågor. Virriga jag XD

Kram

Mvc besök

Imorgon går jag in i v.30. Jösses vad tiden går fort.
Var hos BM idag.

Vecka 30:
Blodtryck: 120/65 (90/60 vid inskrivningen)
Hjärtljud: 132 (153 vid tidigare mätningar)
SF-mått: 29 (25 i v 27)
Vikt: + 15kg sen inskrivning.

Eftersom jag är en sk "lågtryckare" så kommer de att kolla extra på mitt blodtryck då det är första gången som jag ligger på ett normalt blodtryck.
Idag mår jag inge vidare. Känner mig yrslig, svag och har huvudvärk. Ska vila en stund nu få se om det blir bättre.

Kan bero på att jag inte har sovit så bra i natt. Händer så mycket runt omkring mig, saker som jag inte vet hur jag ska hantera. Orolig för de inblandade, vet inte vad som händer. Vet att jag inte ska lägga detta på mina axlar och fundera så mycket uti det. Men det är svårt när det gäller en som står en nära...

Drömmar

Har under en period drömt mysko drömmar om förlossning, bebis och annat. Har det inte varit tvillingar på 6.8 kg vardera så har det handlat om att bebisen i magen under toabesöken snott toapappret och tagit det med sig in. Totalt vrickat!!
I natt drömde jag att förlossningen satte igång för tidigt, allt gick så fort att jag födde hemma på toaletten. Benke förlöste mig med svimmade direkt efteråt. Där satt jag med en dotter i handen, men sambon avsvimmad på golvet, pojkarna som försökte klippa navelsträngen med en nagelsax. Ingen värk, allt gick som på en dans på rosor. Hoppas det blir en lika smärtfri förlossning i verkligheten

Hos Bm idag

Idag hade ja gtid hos BM. Går in i v.27 nu. Har gått upp 12 kg sen inskrivningen och det känns verkligen. Måste komma ut o röra mig under längre sträckor för att behålla flåset lite bättre. Så det är inte för att gå ner i vikt. Det får jag ta tag i efteråt. Jag o min svägerska får peppa varandra då det bara skiljer några dagar mellan våra beräknade födslar.

Magen växer som den ska, eller det är la livmodern de växer. Idag var SF-måttet 25. Hjärtslag 152 och mitt blodtryck har återigen gått upp. Snart ligger jag på vad som klassas som normalt blodtryck.

På Uv sticka upptäckte de att jag troligtvis har fått en uvi. Ska in imorgon med ett prov så de får skicka det på odling. Jag frågade min BM om det kan skada barnet om jag har UVI och hon säger att det finns de som fått missfall pga UVI. Stämmer verkligen detta??!! Har läst att det kan resultera i förtidigt födda barn.

Så nu dricker jag massa vatten, tranbärsjuice och äppelcidervinäger....

Skulle egentligen komma in med en odling när jag ska dit igen om 3 veckor men eftersom njurarna inte funkar som de ska, så tyckte de att det var bäst att jag kommer imorgon.

Nu sitter min mamma på planet till Thailand...inte ett dugg avundsjuk. Hon blir borta i 3 v. Glad för hennes skull, hon behöver vila upp sig då hon jobbar alldeles för mycket.

Barnens mamma åkte till Teneriffa i tisdags morse. Första gången hon åker utomlands å så hamnar hon bland storm o översvämningar på Teneriffa. Usch lider med henne och hoppas att de får bättre väder resten av veckan.

Barnen fick en kusin i fredags, en liten kille som om jag inte minns fel vägde över 4 kg. Namnet han får bära var ett av namnen jag hade som förslag.
Barnen är iaf jätte glada och pratar om lillkillen.

Barnen och deras pappa har nu gått o lagt sig. Känner mig tvärpigg trots att jag varit vaken sen kl. 5 imorse.

Läste på dalarnas tidningar att Mora BB kommer att fortsätta vara stängt på obestämd tid. F-N på ren svenska. Hade hoppats på att de skulle hinna öppna innan jag ska in o föda. Men det blir att åka till falun. Mamsen blir glad iaf.

Nä nu ska jag ge hundarna lite mat.
Och imorgon ska jag baka bullar, speciellt till min favvo tös för att hon ställer upp så mycket och är bara för underbar.

Kramar

På S-MVC idag

Var på specialist mödravården idag ang min magvärk. Barnmorskan skickade remissen i tisdags fm och på em ringe de o sa att jag hade tid på tors morgon.
Hon kände på magen och jag visade på vart värken sitter. Sen gjorde hon ultraljud på mage o njurarna. Högra äggstocken såg bra ut, den vänstra hade gömt sig men eftersom det är på hö som värken sitter så letade hon inte speciellt länge efter den. Men hon skulle kolla genom bilderna igen efter att jag hade gått. Hon kollade som sagt även på njurarna, den vänstra såg bra ut...men inte den högra (?!) så hon skickar remiss till röntgen för njurarna.

Min pappa opererade bort ena njuren för snart 1 år sedan då de hittade en tumör som var som en apelsin. 2 veckor senare när han lades in för operation hade den, enligt hans fru, växt till en storlek av en volleyboll. En av mina fastrar, som tyvärr inte finns med oss längre, operarade också bort ena njuren pga cancer. Hon kämpade mot cancer under större delen av mitt liv, men för snart 4 år sedan vann cancern. Någon vecka efter hennes bortgång dog en annan faster i cancer.
Visst blir man fundersam på om det kan vara en cysta, tumör. Funderar även om det kan vara efter krocken. Har haft ont på hö sida sen olyckan men ingen kollade upp det utan läkarna sa bara att jag nog blivit ordentligt nypt av säkerhetsbältet. Tänk om jag gått i snart 7 år med en "trasig" njure utan att läkare har lyssnat på mig då jag sagt att jag har ont.
Gynläkaren sa att det även kunde bero på att livmodern trycker mot njurbäckenet som gör att urinen inte kommer ner till blåsan som det ska. Men hon ville inte spekulera i vad det kan vara eller inte vara för det behövde inte vara något egentligen...fast den såg konstig ut.
Vill inte fundera så mycket på det, men visst blir man lite orolig, men ingen idé egentligen att oroa sig innan man vet vad det är. Skönt bara att få ventilera ut lite farhågor.

Förresten, ni som har varit gravida, vad säger egentligen SF-måttet? Jag hade ett SF-mått på 22 (v 24) och låg mellan den lägre kurvan och normal kurvan. De sa att det var helt normalt, men efteråt funderar jag på vad som egentligen menas med det..

kram

Vecka 24

Var hos BM idag, allt såg bra ut och för första gången har jag ett HB på 130. När jag skrev in mig hade jag 119. Är blodgivare så jag brukar ha koll på mitt HB och det högsta jag legat på var 121. Trodde faktiskt att mitt blodvärde skulle sjunka o bli sämre. Men visserligen kan allt hända.

Bebben växte som h*n skulle och allt lät bra. Så skönt att höra.

Igår kväl när jag lagt mig i sängen började lillfisen härja. Låg o kollade på magen för sparkarna var starkare än vanligt och vilken häftig upplevelse att se magen "hoppa". Att man kan se rörselserna utanpå magen. Samtidigt som det är en häftig upplevelse så är det ändå så en, missförstå mig inte nu, "hemsk" upplevelse. Mina hjärnspöken som härjar :) När jag såg rörelserna så tänkte jag genast på filmer där folk har aliens inuti kroppen som man ser krypa runt. Haha helt sjuka tankar men börjar nog äntligen fatta att man har en liten människa inuti kroppen.

Gravid i v 16

Gravid i v 24

Hos BM idag

Var till Barnmorskan idag, kollade vikt osv. Åh lyssnade på bebbens hjärtslag, vilken härlig känsla, vilken upplevelse-DET ÄR PÅ RIKTIGT!! 152 slag/minuten. Enligt gammal sägen så är det en flicka om det är över 140 slag.
Har varit orolig för min viktuppgång men den är helt normal enl BM, jag följer viktkurvan perferkt!
Har som sagt dille på clementiner, vilket oxå sägs tyda på att det är en flicka, äter ca 1.5 kg på 2 dagar. En kompis sa att hans ex fick njursten av att äta äpplen under graviditeten. Frågade henne o hon bekräftade det. Hon åt 10 äpplen om dagen.
Pratade med BM om det idag o hon bara skratta o sa att det var iallafall en hälsosam dille jag fått. Sen sa hon att om jag hade nån i släkten som drabbats av njursten så var det större risk att jag drabbades av det om jag äter för mycke c-vitamin. Titta lite ängsligt på henne o sa att JAG, lilla jag hade haft njursten tidigare. Då ler hon o säger att det kan vara bra att minska ner på clementin intaget....hmm suck!

Nä nu ska vi ta en tripponad med hundarna. (Tripponad=Diezel går inte som han ska, han trippar, där av tripponad, tripp o promenad tillsammans =))


Kram på er

Förvirrad

Då vänner och bekanta har frågat vilken vecka jag är i har jag sagt vecka 14. Men detta stämmer inte, förlåt!! Jag är i vecka 16...så nu förstår jag varför magen syns och jag känner mig tjock. Ska bjussa på en bild bara jag har en dator som funkar ordentligt så att jag kan lägga in bilder.

Denna helg har jag jobbat på lördagen, sen ut i skogen med hundarna. Tyvärr blev det en koppelpromenad för dem då det var andra med lösa hundar i skogen. Tidigare har vi varit själva med att promenera där, i början blev man chockad om man mötte en joggare. Men nu är det både hundägare o hästar där, så man vet inte vad man möter. Kan inte fatta att det stället har blivit poppis så fort...
Sen körde jag ner Benke till hockeyn, han skulle dit med jobbet o ett till företag. Sen handlade jag lite och åkte sen hem och väntade på att barnen och deras mamma skulle komma.
Kl 20.00 åkte jag o pojkarna ner på Mora för att hämta Benke, problemet var ju att Robinson började då. Men klockan tickade på och han bli både 20:30 och 20:40 innan hockeyn var slut. Att sysselsätta två pojkar som hellre satt hemma o tittade på Robinson än i en bil var inte det lättaste, men mellan frågor om när kommer pappa, vad är klockan, så hann Linus lära Simon lite gånger. Så vi varvade räknetal med minus, plus o gånger. De börjar bli riktigt vassa pojkarna.
När Benke väl kom så visade det sig att det hade blivit sudden...typiskt hehe.
Så hem o tittade på det sista av programmet, barnen åt popcorn o ostbågar och en annan somnade i soffan....ovanligt?! Nää icke sa nicke.

I dag tog vi en sväng till Falun, mamsen hade lagt undan kläder och vinterkläder åt mig så jag slipper köpa ny vinterjacka. Tusen tack mamma!! Sen en sväng till Borlänge för att kika på en dator, fann en men den var slut på lager, så vi ska ner på Mora i morgon o se om de fått in den där ist. Passade på att springa in på babyproffsen o hämtade kataloger på barnvagnar. Det är ju en hel djungel... Vad ska man ha och inte ha?? Vad ska man tänka på??

Sen blev det en sen lunch på Max, alltid gott med deras burgare o chilicheese.

Väl hemma var det ut med dogsen en sväng, sen hem till Naddis o Micke. Fikade o pratade skit medans barnen lekte. Så kul att träffa dem, det var alldeles för längesen.
Lämnade barnen hos sin mamma efter det, de var helt uppe i varv och var mer högt än lågt, hoppas de somnade gott.
När vi kom hem fick i besök av Linda o Alx, jätte kul att träffa dem med. Det var också ett bra tag sedan.

Har dille på salami, har moffat i några dagar...tills igår då min bror så snällt talade om att det var lufttorkad korv och det får ju gravida inte äta....krulliga krusbär oxå!!

Nä nu ska jag hoppa i bingen.

Godnatt kramar

The computer from hell...

Usch så himla trött på vår sk dator. Den bara kraschar...nå fel på en bot/boot eller hur det nu stavas å vad det är har jag ingen aning om... Feel like I don´t care anymore!

Har nu gått in i vecka 14, har fortfarande inte riktigt förstått det. Tänk att jag har en liten bulle i ugnen.
Kollat runt på andra bloggar där det bakas för fullt. De flesta är flera veckor före mig o de har mindre mage än mig. Känner mig gigantisk, går runt med uppknäppta byxor hela dagarna, nåja inte hemma för här bor jag i mina mjukisbyxor.

Är dock fortfarande trött, när ska man bli pigg igen, blir jag någonsin pigg eller kommer jag gå runt som en zombie i 6 månader till?!
Är så sugen på att börja handla till lillen/lillan men mannen är vidskeplig o säger att det är otur att handla innan barnet är fött. Såå kan väl åtminstonde försöka hålla mig tills efter ultraljudet.
Rensade ur pojkarnas kläder idag. Gissa om det behövdes, det fanns en hel del som de växt ur. Funderar på att handla lite åt dem imorgon under lunchen, så att de får dem nu till helgen eller så får det bli julklapp.

Har ju gjort om sovrummet, litegrann...tänkte lägga upp bilder, men de funkar ju inte. Då jag inte vill installera några program förrens jag vet om datorn är frisk eller inte. Vem vet, den kanske bestämmer sig för att krascha igen...

Har iallafall bestämt mig ang vaccinet mot svininfluensan. Står fast vid mitt tidigare beslut, det blir inget med det. Bortsett från att jag inte vet om det ger några fosterskador, eller hur vaccinet påverkar en om ca 10 år, så får jag inte vaccinera mig förrens om tidigast 2 veckor (får å får, klar jag får men de rekommenderar att man väntar till efter v 16), det tar nån vecka innan vaccinet ger ett fullgott skydd och kulmen av influensavågen väntas nås om 1 månad och efter jul ska risken att bli smittade vara minimal. Så därav så känns det bara som om att utsätta sig för en onödig risk då man inte vet nåt om biverkningar. Sen har jag aldrig haft vanliga influensan (PEPPAR PEPPAR), trots att jag jobbat inom vården tidigare. Kanske har ett bra immunförsvar fast läkarna säger annorlunda pga av min granulocytopeni....För magsjuka har jag inte heller haft..peppar peppar!