torsdag 10 november 2011

Då var det dags igen

I tisdags var jag till läkaren för ett återbesök angående cystan. Den växer och frodas bra i min kropp. Som ni vet så opererade jag bort en tumör i maj och blev jätte dålig efteråt. Fick någon infektion i kroppen som gjorde att jag åkte in och ut på lasarettet i 3 veckor. Pga det så visste de inte om de vågar operera mig igen. Men i onsdags var det flera läkare som kollade genom bilderna och kom fram till att den måste opereras bort. Först ska jag lämna blodprov, de ska kolla vad det kan vara för cysta. När de får provsvaren planerar de in en operation. Men det ska bli innan jul iaf. Under operationen ska de ge mig extra antibiotika för att minska risken för infektion. Operationen blir innan jul iallafall.

Har även fått reda på att jag har för högt prolaktin värde, vilket kan bero på stress eller en tumör på hypofysen. Så får se vad som händer, om det blir en massa undersökningar nu eller om de avvaktar och tar ett nytt prov om några månader.

Har även fått dagisplats åt Liam, i Vinäs. Andra sidan mora, ca 12 km från oss. Ska ringa dagis imorgon och försöka få en inskolning så fort som möjligt. Samma dag som han skolas in ska jag ansöka om omplacering så vi får en plats närmare, förhoppningsvis i Nusnäs.

Just nu ligger jag i 39 graders feber, mår som en r**hål, så ska krypa ner under täcket i soffan och klaga lite på hur dåligt jag mår :P

tisdag 8 november 2011

Seansen!

Efter önskningar från er tänkte jag dela med mig av min upplevelse från seansen.

Hur en seans går till, vad ett medium gör etc tycker jag är svårt att förklara, bäst att ni söker på nätet. Enkelt förklarat kan man säga att precis som vi kopplar upp oss mot internet via en dator, kopplar de upp sig mot andevärlden. Andarna ser att de är online och skickar information genom dem. Så ett medium är ett redskap kan man säga.

Iallafall för att göra en lååång historia så kort som möjligt, så har jag, så länge jag kan minnas både, sett, hört och känt av andevärlden. Om jag ser, hör eller bara känner är beroende på var i livet jag befinner mig. Hur man mår och så vidare. De senaste åren har jag bara kännt eller sett i ögonvrån. Iallafall det senaste året har jag kännt närvaro, både i det nya huset och det gamla. Har även börjat märka att Liam ser och känner. Men det är en annan i historia. När jag känt närvaron här hemma har jag fått hjärtklappning, svårigheter att andas, tyngd över brösten. Vill bara nämna det för det kommer igen i det jag upplevde under seansen.

Seansen
Även fast jag tror på andevärlden, varit med om många saker så är jag ändå skeptisk till det.

Mediumet, Pia, kommer till K någon timme tidigare. Så vi sitter och dricker kaffe och pratar. Känner att jag vill vakta min tunga, vill inte försäga mig. Iallafall så säger Pia till mig att hon skulle vilja ta hjälp av mig, att jag ska stå bredvid henne och hjälpa henne. Gissa om jag blev paff och lite rädd. Hur ska jag kunna göra något sådant?

Seansen börjar,jag börjar må illa och känner mig svag, Pia berättar att hon har en man hos sig i 80-års åldern. Hon får problem med magen med honom och problem med andningen. Hon berättar att han är lång och mager. Hon undrar om någon känner igen honom. Jag tänker att det kan vara morfar, men säger inget - kan ju vara någon annan. Hon fortsätter berätta att han var sjuk den senaste tiden i livet och var sängliggande på slutet. Illamåendet stiger, en tyngd över brösten och svårt att andas. Säger att det kan vara min morfar, men känner inte igen magproblemen. Så hon frågar om jag har problem med magen, det stämmer ju. Hon berättar om morfar att han var kreativ, tyckte om att jobba med händerna. Ville se bra ut, bar skjorta och hängselbyxor. Medans hon pratar, sätter hon ena handen på höften, precis som jag minns att morfar stod. Helt fascinerande!
Hon säger även att det har varit mycket runt omkring mig, att både mamma och mormor har varit dåliga. Morfar hälsar att deras tid inte är kommen och när den gör det kommer han att ta emot dem.
Morfar berättar för henne att jag har ett barn som håller mig fullt sysselsatt och att jag ska sluta tycka att jag är en dålig mamma, Morfar säger att jag är en bra mamma. Hon berättar även att jag och morfar hade en speciell kontakt, att vi var bästa vänner. Så lyfter han på hatten och bugar. Morfar hade en sk gubbhatt som han lyfte på när han levde. Han talar även om att jag inte ska vara så mörkrädd för han finns där och lyser upp min väg. Pia frågar även om namnet Lennart, sa att jag kände en men han lever. Sen slog det mig att mammas fasters man hette Lennart och han dog tidigare i år. En nära vän till mormor och morfar hette också Lennart. Hos dem var jag mycket hos när jag var hos mormor och morfar.
Kan tala om att mina tårar rann. När de andra fick sina hälsningar så kände jag inte samma sak som jag gjorde när morfar kom. Pratade med Pia om detta efteråt och hon sa att varje gång jag känner så, så är det morfar som är hos mig. Det är hans sätt att tala om att han är här.

Efter hälsningarna gjorde Pia 2 st så kallade psychic reading. Hon målar bilder som hon sedan läser in energin från en person.
Jag var en av dem som hon läste av, tänker inte gå in på vad allt hon sa, det är alldeles för känsligt. Men allt hon sa stämde. Hon sa att jag hade 3 barn, stämmer ju. Tre underbara barn, ett biologiskt och två bonus. Att jag inombords är stressad men det syns inte utanpå. Att jag måste prata mer om mig själv, inte hålla allt inombords.
Hon sa även att jag ska ta vara på min gåva och utbilda mig till medium. Inte nu, men i framtiden.
Jag är helt fascinerad, den bästa kvällen på länge.

I´m not weird, I´m a limited edition...

En del tittar konstigt på mig, skakar på huvudet, en del skrattar åt mig medans andra skäms. Men det är bara att inse att jag är som jag är och att jag äger en del egenheter som kanske inte alla "normala" människor äger.

Att jag är klantig är det nog inte många som har missat.
Älskar att hoppa i vattenpussar, pojkarna kallar mig knasig

Men härom veckan kom jag på mig själv med att använda blinkersen i kurvor, hur länge det har pågått har jag faktiskt ingen aning om. Men antar att det är ett tag, för varje gång jag kommer till en kurva, ja då blinkar jag. Sen kommer jag på mig själv och tokskrattar och dumförklarar mig själv. Bilisterna bakom måste tro jag är helt pantad.

En annan tvångstanke jag har är att när jag ska betal parkeringsbiljett måste jag alltid känna efter ifall det ligger något mynt i returrännan. Antar att de flesta av oss gör det, men om det ligger ett mynt däri så ropar jag: JAA! Jag vann en (tex) femma!. Ofta brukar jag göra detta när jag har någon vän eller någon i familjen med mig, för de brukar oftast skämmas. Men idag när jag hade parkerat och fann en femma i returrännan så skrek jag högt, trots att jag var ensam: JAA!! Jag vann en femma! Den gamla damen bakom mig tittade på mig med stora ögon och backade sakta bakåt, insåg att hon måste tycka att jag är en galning på rymmen - så jag log och sa: Äntligen gav denna maskin en utdelning, oftast brukar jag förlora när jag spelar på dessa spelmaskiner. Men tyvärr hjälpte det inte, för hon gick därifrån och satte sig i sin bil... Ooops!

torsdag 3 november 2011

Jackpott!!

Yes bara att inse att jag vunnit jackpotten i elände. Nä, ska inte klaga, finns de som har det värre.
Tyvärr finner jag ingen ork till bloggen, men tänkte skriva ett inlägg så ni inte tappar hoppet om mig.
Lovar er att jag ska skriva ett inlägg om seansen, men håll tillgodo, det kommer inte idag.
Så kul att läsa era kommentarer, det sporrar mig till att fortsätta skriva.

Idag har jag spenderat eftermiddagen på först vårdcentralen och sedan akuten med lilleman. De misstänkte först blindtarmen, men de tror att det "bara" är en förstoppning. Men de avfärdade inte blindtarmen utan vi ska testa med laxermedel i 5 dagar, men skulle han få högre feber och mer ont skulle vi komma in igen. Säger som Liams underbara gudmor: Hoppas det löser sig! Haha kan inte sluta skratta åt den kommentaren. Efter några nätter med för tok för lite sömn är humorn lägre än vanligt. Haft så himla ont i nacken och huvudet så jag har bara legat och vridit på mig. Min atlaskota, som suttit fel i 8 år, sitter äntligen på rätt plats, antar att det är det som gör att jag har mer ont, att det blir en fel för kroppen fast det är rätt. Hänger ni med?

Vad hänt annars?

Var till BVC med Liam i tisdags, gossen har verkligen växt sen 1 -årskontrollen. Han är längre än de flesta 1 1/2 åringar, är i samma längklass som de flesta 2 åringar. Så jag behöver inte vara så orolig över att han är dålig på att äta.
Blev dock ingen vaccinering då han hade feber, men en remiss till hud i Falun då han har hudförändringar på sitt enda födelsemärke. Läkaren sa även att han hade öroninflammation IGEN, iallafall i ena örat, för de andra kunde hon inte se något för det var så mycket vax. Så jag tog upp det på vårdcentralen idag, ska ju till samma läkare om några veckor för återbesök ang öroninflammationen i sep. Men han hittade varken vax eller öroninflammation. Har inte gjort rent öronen innan besöket. Så vet inte vem man ska tro på.

Mora kommun har som regel att alla barn som står i dagiskö ska ha en plats inom 4 månader. Deras lösning: Tillfälliga dagisplatser..suck! Kommer få en tillfällig dagisplats i Vinäs nu i november, problemet är bara att den platsen ligger på andra sidan mora, ca 12 km från oss. Här i Nusnäs finns det ingen plats förens i aug. Men så länge jag är arbetslös så blir det bara 15 h i veckan. Även fast jag inte vill lämna honom till ett dagis, varning för överbeskyddande mamma här, så vill jag ändå få honom på dagis så han kan leka med andra barn och få ur sig allt det vilda. Jag lovar er, lilleman är allt annat än lugn. Men något ska han la ha fått från mig. Men ändå finns oron att de ska ringa från dagis och säga att han skadat sig eller dött pga att de brustit i sin tillsyn. Är denna oro vanlig? Försvinner den?

Även jag har varit till läkaren, dels med min smärta och sömnproblem. Men jag och läkaren var inte speciellt överens. Då de vill ge mig en medicin, som jag flera gånger nekat till. Denna medicin kan ge agranulocytos, som liten hade jag granulocytopeni. Samma sak men olika namn. Dvs att jag saknar/har för lite av de vita blodkropparna - de som hjälper kroppen mot infektioner. Men eftersom jag inte är en infödd dalkulla så står det inte i mina journaler här. Så då finns inte dessa besvär menar läkarna. Så 3 läkare har jag gett tillåtelse att skicka efter mina journaler från Ryhov i Jönköping. Få se om det blir 3:e gången gilt nu, om den jag nu fått tilldelad som läkare hämtar hit dem. Var även där för utredning om jag har för högt värde av prolaktin. Ett hormon som bildas i hypofysen. Har symptomen för det, men det kan ju även bero på andra saker. Men de vill väl utesluta en sak i taget. För högt värde av prolaktion kan bero på stress, cystor på äggstockarna (vilket jag har) men även en tumör i hypofysen. Väntar på svar, borde få dem nästa vecka eftersom de inte kom denna vecka.

På tisdag ska jag till läkaren igen, för att kolla upp cystan, hur mycket den växt och om det ska blir en operation igen eller inte. De ska även kolla upp knölen i magen som de såg vid förra UL.

Under kvällen har jag bytt namn på hemsidan, vilket innebär att jag måste göra om alla bilder, då det var skrivet med förra namnet på dem. Men förhoppningsvis var jag smart så jag fortfarande har orginalbilderna kvar, men det skulle visserligen inte förvåna mig om så inte är fallet. Så håll till goda underbara vänner, hemsidan kommer ut...inom en snar framtid.

Nä nu ska jag gå och lägga mig. Vi har ju alla ställt om till vintertid, alla utom Liam. Han vaknar runt kl 5 varje morgon. Så just nu, av längtan till lite sovmorgon, vill jag att han ska vara tonåring. Men när den tiden kommer lär jag nog ångra den längtan.

God natt kära vänner
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...