onsdag 30 mars 2011

Citat som fastnar

Läste ett citat av Eleanor Roosevelt förra veckan när jag satt i väntrummet hos doktorn. Do one thing everyday that scares you. Detta har malt i mitt huvud sedan dess, så igår tog jag fasta på det och åt broccoli. Hihi ni skulle ha sett mammas och mormors min haha, obetalbar! Och idag fortsatte det, jag bestämde mig för att ta en joggingtur. Tog Diez med mig och började med att powerwalka förbi husen och började jogga där inga kan se mig. Har liksom en gång i tiden blivit utskrattad för min joggingstil, fråga mig inte varför men tydligen är min joggingstil komisk. Joggade uppför en lång backe, uppe på backkrönet mötte jag ett par. Flåsandes fick jag fram ett hej. Sen kom vi fram till byvägen och det blev powerwalk igen tills vi kom in på andra grusvägen ner till oss. Så började jag jogga och hade fått upp ett bra flyt tar det plötsligt tvärstopp och en vurpa var nästan ett faktum. Diez fick plötsligt för sig att ta en luktpaus. Tur att det var barmark just där annars hade jag haft en dejt med marken... Undra vad man ska göra imorgon då..

Demensen kommer tidigt i år...

eller är det ett förnekande Igår var mannen iväg för att skaffa sig ett gymkort. Han skulle fylla i en blankett med frågor som man sedan ska göra ett träningsprogram efter. Han kommer till frågan om hur gammal han är. Han skriver 30 år. Sen kom han på att han var äldre än så, så han skrev 32 år istället. Ikväll berättade han om sin tabbe, att han skrev att han var 2 år yngre. Jag tittar på honom och säger: Men du, du är faktiskt 35 år. Han utbrister VAA??! Är jag 35? Men nu kommer de ju göra ett träningsprogram för en 32-åring. Jösses hur ska jag orka med det när jag är 35?? Förlängde livet med några år ikväll kan jag lova xD

måndag 28 mars 2011

The night from hell

Har tíllbringat gårdagens kväll på akuten i både Mora och Falun med Liam. Efter badnignen igår kväll upptäckte vi en knöl som en golfboll i hans högra ljumske. Sa på en gång att det var ett ljumskbråck (har själv blivit opererad för det). Ringde till sjukvårdsrådgivningen medans vi klädde på honom och gjorde oss i ordning för en tur till lasarettet. När Liam försökte sätta sig ner på golvet gallskrek han och jag la på luren och så bar det iväg till Mora först. Där konstaterade de ljumskbråck men tyckte att vi skulle återkomma imorgon på dagtid och prata med barnavdelningen. Kom hem, Liam förskte göra nummer två utan framgång och bara grät så vi åkte till Falun. I Falun bestämdes det, då tarmarna gått in igen att en operation kommer ske inom 2 veckor. Så vida att inte bråcket blir synligt igen och han lider av det, för då skulle det bli operation innan. Usch oroar mig så för hans operation. Litar inte ett dugg på sjukvården, men har liksom inget val. Just nu ligger Liam och sover middag med mormor. Stannde kvar i Falun under natten ifall det skulle ploppa fram igen. Så nu ligger det troligtvis 2 operationer framför oss. Liams inom 2 veckor och sen ska jag troligtvis operars inom 3 månader, men det är en annan historia.

lördag 26 mars 2011

Lika som bär...

En del kan inte sluta förundras över likheten mellan Håkan Juholt och Stalin. Dementerar det inte för de är lika varandra. Men i sättet tycker jag att Juholt påminner om Hitler, då han efter att fått förfrågan om att leda socialdemokraterna sa Ja vill, ja vill.... Precis som Hitlers Jawohl jawohl

Håkan Juholt?

Josef Stalin?

Imorse när jag zappade bland kanalerna hittade jag en annan som Juholt är lik. I barnprogrammet Phineas and Ferb finns en karaktär som heter Major Monogram. Kolla in likheten.

Major Monogram?

Håkan Juholt???





Dagen efter...

första natten med sömnrestriktioner. Ja vad ska man säga, inga problem med att vara vaken till kl 01. Men desto värre att finna motivationen att stiga upp kl 06 en lördag. Tog ett tag innan jag faktiskt ryckte tag i mina axlar och slet mig upp ur sängen. Men då hade kl 06:00 passerats med en halvtimme. Men jag var ju iallafall vaken från 05:30. Men det spelar tydligen ingen roll, utan tiden man spenderar i sängen får i mitt fall inte överstiga 5 timmar. Somnade dock inte förens kl var kvart i 2. Tankar som far i skallen är inte så lätta att blåsa ur. Sen vaknade jag 3 ggr på natten. Ena gången av mig själv, under tiden vaknade Liam så jag petade i nappen, andra gången av att Diez försökte smyga upp i sängen. Han lever för tillfället som ensamhund i huset i väntan på ett nytt hem. Boss lever gott i sitt nya hem. Vi blev tyvärr tvungna att sära på dem. Det är som det är och inget att göra åt för jag tror lösningen blir bra i allafall. Liam har blivit lite bättre med bara en hund kvar. Sista gången vaknade jag återigen av mig själv. Summasumarum blev nattens sömn 3.5h sammanlagt. Trött som vanligt, fast kanske en gnutta tröttare...

När vi ändå pratar hundar så måste jag bara vädra ur mig en sak som irriterar mig så in i norden. Det är människor med fördomar, fördomar mot i detta fall hundraser som media och i folkmun kallas kamphundar. Innan jag fortsätter måste jag dock påpeka att en kamphund inte är en ras utan en hund, oavsett ras, används i hundkamp eller som avlats för hundkamp. Å som alla vet är hundkamper sedan länge förbjudet och således avlas inga hundar för kamp. Var i Falun i fredags, tog en promenad med Diezel när jag möter en kvinna som i stället för att möta mig på trottoaren går ner på vägen, går längs den innan hon efter mötet med oss viker in på trottoaren. Visst kanske var hon hundrädd oavsett ras men iallafall. Diez gick i kort koppel mellan mig och husväggarna så hon hade gott om plats att möta oss på trottoaren. Läste en blogg, som drivs av en tjej som säger sig vara en sann djurvän och att det inte är hundens fel utan ägaren. Fast hennes inlägg gör att jag bara ser dubbelmoral framför mig, för hon hyser verkligen agg emot raserna. SÅ matt på folk som tror på allt som sägs. Många har aldrig träffat en amstaff in real life. Så om ni möter mig på promenad medans jag fortfarande har en hund kvar och aldrig träffat en amstaff, kom gärna fram och hälsa. Om uppfattning inte ändras så låt gå, men döm inte hunden efter håret.

Nu har lyset släckts och jag bloggar i ljuset från stearinljusen. ( Har tom dragit ur laddaren ur datorn) Såå mysigt. Så om ni missat det så är det earth hour nu mellan 20:30-21:30 så släck lamporna nu gott folk.

Bara jag kan tända lampan igen ska jag påbörja hålla-mig-vaken-till-ett-projektet vilket än så länge är hemligt, avslöjar det när den är klar.

Veckans dummaste kommentar

Sprang på en bekant på affären i veckan, har inte sett honom på länge, så min sambo säger att det här är Liam, min yngsta. Varvid killen, som vet om att Benke har 2 söner till, frågar, helt allvarligt, är han ny??
Jag skrattar och säger: Nej han är begagnad vi fann honom på blocket.
Folk kan verkligen få en att skratta.

fredag 25 mars 2011

Klockan tickar väldigt sakta

Lite drygt en timme kvar innan jag ens får tänka tanken på att krypa i kojs. Detta känns liite, bara liiiite tortyraktigt. Gissa om jag verkligen längtar...
Fördriver tiden med att smutta på ett glas rött, borde hjälpa till att antingen hålla mig vaken 1 timme till eller så gör det så att jag slocknar ögonaböj, tål inte så mycket nu för tiden.

Under kvällens gång har jag funderat på vad jag ska kunna göra under tiden som jag inte får gå och lägga mig. Kan liksom inte släppa tanken på att jag INTE får lägga mig, lite konfunderad liksom, trodde de skulle skicka en i säng kl 21. Suprise till mig. Men förstått att det handlar om att få ut så mycket av kvalitetstid eller nån liknande tjusigt ord.
Men kommit på att jag kanske ska försöka finna inspirationen till att måla igen. Kanske finner jag den någonstans i ett hörn, alldeles ensam och övergiven. Fast frågan är om det är en okey aktivitet på natten. Men jag blir ju avslappnad av det, fast ibland fastnar jag i det och kan bli sittandes i timmar. Men om jag bestämmer mig för att bara måla en stund...så kanske jag lyckas.

Måste bara berätta vad som händer mig på nätterna. Har alltid varit en som både pratar och går i sömnen. Bland annat har jag vaknat upp, mitt i natten i bara trosor och t-shirt, ståendes ute på gatan när jag bodde i Falun. Men det är en annan historia. Men på sistonde har jag flera gånger jag vaknat livrädd och i panik väckt mannen och undrat vart Liam är. Så klart ligger han i sin säng varje gång jag skräckslaget frågar.
Men härom natten tog verkligen priset.

F*n kom just på att jag måste bädda i sängen, gör det snart...ska bara berätta klart.

Jag tvärvaknar av en tyngd på mina fötter, känner hur Liam kryper över dem och är på väg nerför sängkanten, med huvudet före. Kan inte röra mina armar utan ligger som paralyserad i sängen, kniper åt Liam allt jag orkar med fötterna och gallskriker åt mannen att han måste fånga upp Liam för jag orkar inte hålla emot längre. Han reser sig upp i panik och kastar sig mot fotänden av sängen. Tittar på mig och säger att Liam inte är där. Men jag känner ju Liam på mina fötter. Liam ligger och sussar sött i sin säng och det jag så krampaktigt höll upp med foten, ja det var mitt andra ben...
Hoppsan Kerstin!

Sömnrestriktioner

Kommer inte ihåg om jag berättat det, men jag är med i en sömngrupp, en kbt (kongnitiv beteende terapi) behandling. Sen starten har vi fått föra sömndagbok. Ganska spännande faktiskt och skrämmande. Skrämmande av den anledningen om attt få svart på vitt hur dåligt jag verkligen sover. Visst, vet om att jag sover dåligt, men så illa trodde jag inte att det var. Sammanlagt på 10 dagar hade jag sovit 39.5 timmar. Genomsnitt 3.95 h/natt och då pratar vi inte om sammanhängande sömn utan om sammanlagd tid på en natt.

Iaf efter dagens sömngrupp så skulle vi få sömnrestriktioner, baserade på de antal timmar som vi sover i genomsnitt. Generöst så gav de mig en timme extra till min nya sömnrutin. Detta låter helt weird, men vi fick sätta en tid vi ska gå upp på morgonen och jag tyckte att sju lät som en idealisk tid att slänga benen över sängkanten. Eftersom de inte ville gå under 5 timmar med mig skulle det betyda att jag inte skulle få gå å lägga mig tidigare än kl 02.00!! Men efter lite förhandling kom vi fram till att jag ska gå upp senast kl 06.00 (please kill me) och gå och lägga mig TIDIGAST kl 01.00 (please kill me again). Kommer bli tröttare än normalt men jag om det hjälper vet jag inte men ger det en chans.
Wish me luck!

onsdag 23 mars 2011

Heta snackisar

Tänkte dela med mig av konstigheter man hör.

Apple har godkänt den skruvade "bögbotar-appen". En app man kan ladda ner för att "bota" homosexuella. Då den som skapade appen ansåg att homosexualitet är en sjukdom. Tack och lov så har de efter påhopp tagit bort appen.

Ät bandmask och går ner i vikt! Detta är en populär (och extremt farlig) bantningsmetod i USA. Maskarna lever i magen och äter upp den mat du äter. Som jag förstod det så när maten inte räcker till så förflyttar sig maskarna till andra organ i kroppen och börjar kalasa på dessa. Maskarna kan bli 10-15 m långa och om man inte avmaskar sig så kan detta leda till döden. Skönhetsidealet är helt sjukt om man tar till så radikala metoder för att gå ner i vikt.

Hur dum får man bli?! Polisen arresterade en man, misstänkt för ett inbrott i Florida. Mannen nekade till inblandning, men dömdes sedan för inbrottet då fotbojan band honom till inbrottet.

En annorlunda bortförklaring! En kvinna i USA, vaknar upp mitt i natten av att hennes pojkvän står brevid sängen i bara fillingar. Brevid honom står även ett par i bara underkläder. När hon frågade honom vad som står på säger han att de kidnappat honom och hotat honom med en skruvmejsel. Tjejen ringer till polisen och när de anländer vidhåller han sin historia. När de börjar nysta ut i historien visade det sig att han hade betalat paret 800 kr för att komma till dem för lite kuttrasju.

söndag 20 mars 2011

Andra natten...

utan mina älskade hundar, saknar dem sååå. Så himla tomt, ingen Boss som gör allt för att få en bit mat, ingen Diez som kommer å lägger sitt huvud i knät för en kelstund.
Vet att de har de superbra i sitt nya hem, men såå tomt, såå tyst...
Hade dem hos oss en stund igår, så mysigt att få kela lite med dem innan de åkte tillbaks till sitt nya hem.

Liam sover, de andra är på hockey, jag ska ta en sväng med moppen å ta hand om tvätten..jippie!!

söndag 13 mars 2011

Den brasilianska vandrande spindeln

Den brasilianska vandrande spindeln, även kallad för banan spindel, är enligt guinness world record världens giftignaste spindel. Nu har forskare även funnit att ett bett från denna spindel ger erektion i 4 timmar. Så killar kommer säkert dö lyckliga efter ett bett av denne.
Men denna spindel kan även ge uppsåt till en del undanflykter från karlarna. Det är inte längre deras fel att de pickar på din rygg med morgonfjongen utan numera kommer de att skylla på att spindeln bet dem under nattens småtimmar...



Trasiga själar

För många år sedan rämmade marken under mina fötter, jag föll och fick smaka vad gyttjepölen smakar. Minnen som hjärnan så duktigt stuvat undan, ploppade upp som finnar hos en tonåring.
Jag rasade ner i mänsklighetens avgrund, visste inte hur jag skulle orka resa mig upp. Hur skulle jag någonsin kunna lita på en människa igen?? Då de som var vuxna och borde veta bättre, att man gör inte så mot ett litet barn. Man förstör inte ett barn för sina egna lustar skull.

Men jag lyckades resa mig upp, tack vare ett bra stöd från min mamma, min mormor och de vänner jag anförtrodde min mörka hemlighet för.
Jag reste mig upp, starkare än någonsin. Jag log mot min omgiving, även mot dem som gjort mig illa för jag vet att jag är starkare än dem. Ty de är bara små svaga kräk.

Såren som sakta har läkts, lämnade efter sig fula ärr. Dessa ärr är en ständig påminnelse om vad som hänt, trots att minnet sviker och mycket är bortglömt.
Hur galet det än låter, så vill jag inte glömma det som hänt för det har ju gjort mig till den jag är. Det jag gick genom har gett mig en otrolig styrka och en livserfarenhet som tyvärr många delar med mig. Jag lever för en bättre framtid och jag uppskattar saker här i livet som många tyvärr tar för givet.

När jag mådde som sämst, kämpade mot minnets demoner och var nära att ge efter, så vet jag att många andra runt omkring mig mådde dåligt av det hela. Ni ska veta att jag är evigt tacksam och uppskattar er hjälp och ert enoma tålamod med mig.

Så till min mamma, min mormor och mina underbara vänner vill jag bara säga att jag älskar er av hela mitt hjärta, utan ert stöd hade jag kanske gett upp hoppet om en ljus framtid.

Jag skriver detta för jag vill stödja de som vågar stå upp för sin rätt och som kämpar för att vinna. Tillsammans är vi starka, finns här för dig!

tisdag 8 mars 2011

I söndags

blev Liam 10 månader!!
Vart tar tiden vägen?? Tyckte nyss han var liten.

Var till BVC igår med honom och han väger nu 10.6 kg och är 77 cm lång.
Börjar följa sin kurva igen efter en liten svacka vid 8 mån. Nedåtgången då berodde troligtvis på förkylningen som hade ett järngrepp om familjen.

Denna vecka är proppad med aktivitet - tråkigt nog hinner jag nog inte med det jag vill göra...men det kommer fler tillfällen hoppas jag på.


söndag 6 mars 2011

Dagens...

finaste kommentar står äldsta grabben för.

Alex, vad vit du är! Speciellt när du står i solen. Jag blir ju bländad!

Hahaha gissa om jag skrattade!

lördag 5 mars 2011

Dagarna flyter ihop

och helt plötsligt har det gått nästa en hel vecka sedan jag skrev sist. Jösses, skärpning nu!
Vet liksom inte vart tiden tar vägen, dagarna flyter ihop och helt plötsligt har det blivit en vecka.

Dock har vi tagit ett jättetråkigt och jobbigt beslut - mina älskade hundar kommer att flytta ifrån oss, precis som katterna har fått göra. Anledningen är att vi misstänker att Liam är allergisk. Han har problem med ögonen och luftrören. Barnläkaren vi varit i kontakt med vägrar ta allergitest då han är under 1 år, något om antikroppar...
För när jag har varit hos mamma så har hans ögon varit bra, han har sovit i stort sett hela nätterna, vaknar inte av att han hostar eller har svårt med andningen. Men så fort vi kommer hem så har ögonen klibbat igen, han vaknar på nätterna av att han hostar och har svårt med andningen. Pratat med BVC och de misstänkte också allergin.

Vi har flera som är intresserade men i nuläget står det mellan 2 stycken, båda som ställer upp på att ta båda hundarna och går med på att lämna tillbaks hundarna till oss ifall det visar sig att han inte är allergisk eller allergin växer bort.

Detta gör jätteont, men Liam går först. Och vilka vi även lämnar bort hundarna till så kommer vi få träffa hundarna när vi vill och även få låna hem dem. Så nu kommer vi få fundera och försöka komma fram till vem vi ska lämna hundarna till.
Men även fast jag vet att båda hemmen kommer att ge hundarna ett underbart hem så gör det såå ont i mitt hjärta. De är ju mina älsklingar, de som kommer o lägger sitt huvud i ens knä när man är ledsen, de som tror att de är små som chihuhuor när de klättar upp i ens knä, när de smyger upp i sängen och lägger sig ovanpå en. För aldrig har man väl känt sig så välkommen hem som när hundarna möter upp en i dörren och verkligen överröser en med pussar.
Kommer bli sååå tomt...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...