Jag är en tjockis på ett invecklat vis

Vet ni, några gånger har jag fått höra att jag är överviktig. Säger inte emot, har haft stunder i livet när jag varit överviktig. Både av mat och av graviditet. Några har varit direkta i sitt påstående och sagt att jag borde tänka på vad jag äter osv. En del har lindat in det väldigt fint. Förra gången var det mannen som stod för den fint inlindade kommentaren. Under min förra tjockisperiod satt jag o mannen i soffan och skulle äta mat. Han drar åt soffbordet och jag säger att jag inte får plats för att jag är för fet. Mannen tittar på mig och säger att du är inte fet älskling, du har bara kraftig benstomme i låret. Gissa om vi bröt uti skratt.

Ikväll kom den gulligaste kommentaren. Simon satt i soffan brevid mig och helt plötsligt började han gosa in fötterna i mitt lår. Tittar frågandes på honom och han tittar förvånat på mig och säger sen: Förlåt, det var så mjuk och mysigt, jag trodde du var en kudde. Jag skrattar och frågar om han kallar mig tjock. Han svarar ja, kanske det. Mannen svarar då, nä älskling, du är inte tjock. Bara lite pluffsig.
Haha de är för goa. Underbar familj man har