En bajsmaskin och mini-houndini i samma kropp

Inser nu att det var längesen jag skrev ett inlägg, men det har varit så himla mycket nu. Liam har iallafall blivit opererad för sitt ljumskbråck för en vecka sedan. Han mår efter operationen bara bra om man bortser från att han har börjat fått tänder i överkäken, så just nu är han mer mammig än vanligt och extremt kinkig. Blöjpaketen tar slut innan man hinner öppna dem, de blir ju såå himla dåliga i magen när de får sina risgryn. Å det värsta är att man känner den där hemska odören överallt, sitter som berget i näsan.

Lilleman vill inte äta, läkaren sa att det berodde på tänderna. Vi försöker med allt men INGET, då menar jag INGET kan locka honom till att äta. Välling är det som funkar skapligt, så när han vägrat maten brukar vi vänta en bra stund innan han får välling. Vi ser till att han får i sig tillräckligt med dryck iallafall. Så har ni några förslag på vad man kan göra åt matvägraren så är jag tacksam för alla tips. För det som skrämmer mig extra mycket är att när jag kollade genom kameran så märks det att han gått ner i vikt. Ska ringa BVC på tisdag och prata med dem igen. Var där i månads o träffade läkaren men hon tyckte att det inte var någon fara. Blir ju orolig i allafall.

Inte nog med att han nyss opererats för bråck och håller på och får tänder så började han gallskrika vid 2 tillfällen idag. Visade sig att hans pungkulor hade försvunnit, säcken var alldeles tomt. Efter mycket om och men lyckades vi få ner dem och han slutade skrika. Pratade med sjukvårdsrådgivningen och de sa att det kunde vara pungbråck eller pungvred. Men sjuksköterskan sa åt oss att ta det lugnt (?!) och avvakta tills det blev vardag igen. Men blev det värre skulle vi åka akut. Baah hur mycket ska en liten parvel och ens mamma hjärta klara??

Men bortser man från det så har vi en liten mini-houndini här hemma. Hans favoritsysselsättning är att ta sig in i utrymmen han inte ska vara och tar sig ut från platser där han bör vara. Det finns inga skåpsdörrar som är skrämmande och inga hyllor och bord verkar för höga. Helt plötsligt har han fått megalånga armar. Klättrar upp på sin matstol, upp i soffan och i sängen. När jag häromdagen bäddade rent hans säng, stod han plötsligt i jämnhöjd med mig, han hade klättrat upp på spjälsängen på utsidan. Sen har han kommit på att det är superkul att vara ute i våran icke-gräsmatta och gå. Ibland står han vid ytterdörren, bankar på den och höjer rösten till oanade nivåer. Så då passar vi på att gå ut en sväng. Att han vill vara ute är någon jag verkligen kommer att uppmuntra, för sen kommer de till en ålder där man får "slänga" ut dem.

Innan vi for hem från falun förra veckan var jag till underbaraste K och åt de smarrigaste våfflorna jag någonsin ätit. Så kul att träffa dig, få en lite dos av din ljusa energi. Ta en längre dejt nästa gång.

Kramar till er alla