Vägens slut

I blindo har jag famlat längs snåriga stigar,
klivit över stockar,
ramlat
borstat bort smutsen från knäna
rest mig upp
Sakta trevat mig fram längs med stigen.
Men nu har jag nått fram till vägskälet
det vägskäl
som jag blivit förbredd på att nå.
Tidigare trott att jag redan nått fram
Men nu vet jag
att jag bara gått i cirklar.
För nu står jag där
vilsen och rädd
sorgsen och osäker
Vilken väg jag än väljer att gå
väntar mörkret
större hinder
större fall
Blodiga knän och värkande kropp
Jag måste välja en väg
Någonting inom mig viskar
att oavsett om jag tar rätt väg
så kommer vägen kantas med
mycket mörker och hinder
Men till slut så kommer jag fram till ljuset
och när jag nått mitt mål kommer jag bli hel igen.
Men rädslan kryper i mig
hindrar mig från att ta ett steg
Tänk om jag tar fel stig
hur länge får jag då vandra innan jag når ljuset?
Men just nu förlamar skräcken mig
Sätter mig ner och vilar
hämtar andan
och väntar på att någon
eller något
ska knuffa mig i rätt riktning