Hur kan man ena stunden vara supergo, säga "Mamma, älska däjj" till nästa stund skrika "NÄÄ ja sälv" för att sedan bryta ihop och säga "Mamma hälpa mäjj NUUU!!"
Hans trots finns det inga gränser på, häromdagen fick mannen bära ut honom från ICA. Han sprang iväg från oss på affären, fann honom i andra änden av affären med en banan i högsta hugg. När han såg mig låtsar han skjuta mig och säger "Bambam". Och när han inte fick någon glass så skrek han i högan sky, sparkades och vrålades.
Jag försöker ignorera hans utbrott och inte göra något stort utav det. Försöker förklara för honom varför hans vilja inte går genom. Men ibland skulle man bara vilja stänga in sig i ett tyst rum.
Men även om det periodvis är påfrestande kan man inte låta bli att känna en sån enorm kärlek och lycka över hans härliga upptåg.
Han har börjat med att säga Mamma, mamma, mamma, mamma, mamma. Spelar ingen roll hur många gånger jag säger ja, Liam. Så efter några mamma så kommer det antingen HEJ eller "kojja bara".
Nä dags för sängen.
Kramar
Ungar e så underbara!
SvaraRadera