God fortsättning

Julen över för denna gång, magen väller över byxlinningen och urinen luktar glögg.
Bokade en tomte från tomteland i sista stund, som tur är hade en till övers och Liams var cool lugn. När vi precis ätit klart ringde min telefon, Linus sprang och hämtade. Han tittade på luren sa att nu ringer tomten. Katten att jag skulle ha numret inlagd på den som är tomten.
Julstämningen infann sig till slut, brorsan anlände några dagar innan, barnen, mamma och mormor kom på julafton. Sån underbar familj jag har.

Linus, Liam, Simon med tomten.

Julafton blev lyckad trots att veckan innan bara varit kaos och jag fyllts med en enorm hopplöshet. Lördagen innan jul, lämnade vi Diez i Gävle, så himla tomt efter hundarna nu när ingen längre bor kvar, men jag vet att de har de bra i de hem de bor i.

På söndagen den 4:e advent storstädade vi huset, lagom till mellis så gallskriker Liam, går inte att trösta honom. När jag tog av honom blöjan ser jag till min förskräckelse att han fått ljumskbråck IGEN, fast på andra sidan denna gång!! Känner hur allt bara rinner ur mig, kan det inte ta slut snart??. Packar in oss i bilen och far till akuten.
Remiss skrivs till Falun, om 1-2 månader kommer vi få kallese för en bedömning. Efter det sätts vi upp på väntelista för operation. Tydligen är det så att när de är över 1 år sker inte operationen lika fort som när de är under 1 år.

Måndagen startade med att Liam har hög feber, tisdagen fortsätter med ännu högre feber och febernedsättande har inte så mycket hjälp.

Ni som läst tidigare inlägg vet att jag väntade på provsvar från fläcken de fann på livmodern. Skulle få svar per brev, men när de på tisdagen förstår jag att något är fel. Som tur är var det inget dödligt, men svaret var endometrios. Endometrioscystor/härdar kan blöda ut i buken (förklarar skuggorna de sett på ultraljuden) och ger upphov till inflammationer och smärta. Det är en kronisk sjukdom och uppträder i skov. Det finns inget bot mot det.

På onsdagen är Liams feber fortfarande hög, så jag får en jourtid på vårdcentralen. Läkaren undersöker Liam, som är jätte duktig, gapar när de ska kolla i halsen, sträcker fram fingret när de ska ta blodprov. Kan man säga att det är ett tecken på att han är alldeles föör van vid sjukhus??. Iallafall, läkaren tittar i båda öronen. Tittar på mig och säger att det ena örat ser bra ut och i det andra har han....håll i er nu, SNUVA! Jag tittar frågandes på läkaren och frågar om han inte menar öroninflammation. Näe säger han, Liam har snuva i örat. Känner mig ännu mer förvirrad. Frågar vad snuva i örat är för något. Han svarar att det är som en snorig näsa, lite kladdigt och täppt. När vi var på väg ut, tog Liam doktorn i handen och sa tack, precis som jag gjorde. Läkaren blev en aning ställd tror jag, men han bockade och vi fick åka hem. Sen dess har jag Suttit å lyssnat på hans öra, men inte har jag hört några nysningar, för det hör la ihop med snuva??