Jag har varit utan internet i över en vecka, ringt support ett antal gånger och inte har det blivit bättre. Har haft samma internetleverantör i 2 år och visst har det hänt att internet strejkat innan men de har alltid hjälpt mig att få ordning på det.
Denna gång har det inte funkat. Efter att ha trixat med wcdma inställningar mm så säger den supertrevliga killen i andra änden: "
Jag ser att ni surfar i 2G nätet och det är ju lite segt". "
Vaddå 2 G" svarar jag, "
vi har ju alltid haft 3 G". Tyst i luren innan han säger: "
Enligt täckningskartan så ska ni inte ha internet, det finns ingen mottagning där ni bor". Men vi har ju haft det i två år och det internet har varit snabbt, inte supersnabbt men tillräckligt för att vi ska vara nöjda svarar jag. Vet ni vad killen svarar??
Ja då har det bara varit en lyckträff!!
Överväger starkt att säga upp abonnemanget, men om de inte funkar så vilka funkar?? De är ju trots allt bland en av sveriges största leverantörer...
Funderar på att ringa dem och försöka flörta till mig en signalförstärkare eller varför inte en egen mast?? Då kanske tumören minskar utav den strålning som masten sänder!?!
Ialla fall så har jag suttit å bråkat med datorn och övervägde skarp att ge upp när jag bestämde mig för att nollställa modemet 3 ggr och än så länge funkar det faktist...peppar peppar!
Livet annars består av jobb, äta, mysstunder med gullungen och förhoppningsvis lite sömn.
Liam spenderade lör-sön hos sin mormor och innan vi hämtade upp honom hos mamma på söndagen handlade vi klart julklappar. Faktiskt rätt impornerad av hur fort det gick, på mindre än 2 timmar senare var det klart. Men när vi kom till mamma så sitter en likblek och trött kille inlindad i badlakan i mommas knä. Lilleman har fått vinterkräksjukan. Vi väntade med att åka hem nån timme eftersom det nyss hade börjat när vi kom. Resan hem var ju en mindre mardröm kan jag säga. Där sitter jag bredvid Liam, som är insvept i handdukar, beredd med hinken i högsta hugg. Ute är det kolsvar och det enda som lyser upp bilen är instrumentbärdans ljus. Prövade faktist att tända lamporna i taket bak, men Liam skrek i högan skyn när det blev just. Så där satt jag på helspänn, med Liams hand i ena handen, hinken i andra och hoppades på att kunna fånga en spya i blindo.
Så idag har jag ägnat dagen åt att tvätta, tvätta och tvätta.
Men ingen ont som har något gott med sig, fick några dagars semester iallafall. Inte för att vi kan göra något men skönt att bara få vara hemma och mysa med min älskling. Som tack och lov har glömt bort trotset nu när han är dålig...
