Dagens...

Idag skulle jag vara snäll å klippa gräsmattan. Benke visar mig hur man startar den och alla andra finesser. Det var inte för att jag är oteknisk, tjej eller nybörjare på gräsklippning. Utan jag har aldrig startat våran tidigare, tror inte att jag klippt en gräsmatta på ca 8-9 år. Det har alltid varit naturligt att Benke har klippt den. Men idag bestämde jag mig att det var dags att ta gräsmattans oskuld, oskuld är kanske fel namn då andra har beträtt den tidigare...men för mig var det ju första gången.

Iallafall, så var gräsklipparen lite svårflörtad och trots mina försök att nå fram klickade det inte. Så Benke fick rycka in och dra i lite spakar å snören så var allt klart och jag skulle äntligen få ge mig ut på äventyr. Tro mig det är riktigt spännande att klippa övre delen av gräsmattan. För efter att vi la ner ytjordvärme för 2 år sedan är det lite hål och springor här å var. Så rätt som det är, om man inte är på alerten, så sugs antingen gräsklipparen eller en själv med ner i hålet och vips så får grannarna ett gott skratt. För tänk er själva, en blond Alex med 15 kg övervikt, traskandes i egna tankar med en gräsklippare framför sig (bara detta låter farligt) i hopp om att lite motion som gräsklippning ska sätta fart på förbränningen, går där i godan ro, svär över att ta trampat i en mjuk, kletig, stinkande ej formbar hundskit som gömt sig i det höga gräset, helt plötsligt dyker ner med ansiktet före i det gröna gräset, inte för att äta gräs utan för att hon trampa ner i ett hål och tappar balansen.

Reser mig upp, och håller upp handen och utbrister "Ja jag hittade nålen!" (just för att ingen ska förstå att jag just ramlade).

Fortsätter gräsklippningen, delar upp gräsmattan i delar, ser så kul ut då det blir ett konstigt mönster. Klipper först en stor rektangel framför huset, sen beger jag mig högre upp och börjar brottas med vinbärsbuskar, stålvajer och järn-mojänger (sådana som håller upp stålvajer runt buskarna). Efter att ha klippt nästan hälften av gräsmattan börjar jag fundera på hur bra denna gräsklippare egentligen är, gräset är ju lika högt där jag gått med gräsklipparen som där jag inte klippt ännu, till och med de små vita blommorna som växer i trädgården, vet inte vad de heter, står alldeles orörda, svajjar bara lite lätt i vinddraget efter mig. Går några varv till och konstanterar att jag trampar ner gräset mer än vad jag klipper det, ska det verkligen vara så?? Sen kom jag å tänka på att Benke sa att gräset växer sakta på övre delen, så jag intalar mig att gräset inte är så jättelångt. JAAA men dumsnut säger jag högt, det är ju sådet är. Trots den intalningen fortsätter jag klippa, de allra högsta stråna försvinner ju och det är ju trevligt med motion och gräsmattan får ju topparna klippta iallafall.

När jag stolt spatserat runt med gräsklipparen och klippt topparna på ca 70 % av gräsmattan, kommer Benke o frågar varför jag höjt upp klipphöjden. Svarar att det har jag absolut inte gjort. Ja men vad är det då för fel, ser du inte att du inte klippt gräset?? Tittar mig omkring, ser ju hur fint gräsklipparens hjul ritat sitt mönster, säger att jag funderade ett tag på varför gräset inte blev kortare, men trodde att det hade rätt längd och att det bara behövdes toppas. Benke skrattar å tittar på mig och säger att jag måste ha högt läget för det står på det högsta. Säger att det har jag inte gjort, det måste ha varit nån annan som gjort det. Precis när de orden kommer ur min mun, anar jag att vem som är skyldig. Benke sänker klippläget och jag får börja om från början..suck! Men ser det postivit, jag får mer motion ute i solskenet. Ser att första varvet är klippt, så jag lägger mig innanför så att jag kan leta rätt på den skyldige. Svävar fram, sick-sackar runt vinbärsbuskarna, kommer till den sista, Herr Vinbärsbuske gör det igen, men hjälp av sina grenar hugger han tag i gräsklipparen o drar oss mot honom, jag fastnar i stålvajern, han slänger fram järnmojängen och medans jag har dragkamp med vinbärsbusken om gräsklipparen höjer den jäveln med hjälp av järnmojängen upp klipphöjden. Denna gången ser jag det, så när jag kommit ur dess grepp sänker jag klipphöjden och klipper klart gräsmattan.

Hur dum får man vara när man klippt nästan hela gräsmattan utan att fatta att man inte har klippt, trots att tanken slog en redan på andra varvet. Hur mycket dummare kan man bli om man fortsätter att klippa trots att man egentligen fattar att något är fel. Är man dummast när man inser att det berodde på att man inte ville stänga av gräsklipparen för att man glömt hur man startade den och inte ville verka dum inför sin sambo??

Har iallafall kommit till insikt med att hissen går hela vägen upp,

fast de sista våningarna går saktare