På bättringsväg efter operation och infektion

Började ett inlägg för 2 veckor sedan, men pga omständigheterna var jag tvungen att avbryta. Tänkte fortsätta på det inlägget, som handlade om operationen, men idags läget känns det inte akutellt.
Som ni kanske vet så var jag in och opererade bort en tumör för snart 3 veckor sedan. Operationen gick bra, de lyckades rädda äggstocken. Operationen inkl allt som hör till, skulle ta 40-75 minuter informerade läkaren mig och mamma som var med mig den dagen. Operationen tog 180 minuter. 2.5 timme efter det att jag sövts så rullades jag in på uppvak. Dock hade de problem med att väcka mig, hade visst mått illa och bråkat på dem då jag såg min son längre bort i rummet som skramlade med en massa saker. Arg vart jag för att jag inte fick gå till honom och ännu argare för att de inte lyfte bort honom från de farliga sakerna han lekte med. Ca 3 timmar senare hade ingen hört något om hur det var med mig eller hur operationen hade gått, så de närmaste i min omgivning drabbades av kaninhjärta. När kl var runt halv 4 på em, började jag sakta kvickna till. Då hade det gått 6 timmar sedan jag rullades ner för operation och hade legat på uppvak i 3 timmar. En timme senare rullades jag upp till avdelningen där mamma och Benke väntade. En operationsläkare som iaktagit mig under tiden som jag väntade på att få koma upp till avdelningen sa till sjuksköterskorna på uppvak att jag borde få stanna kvar ett tag till då jag inte såg ut att må så bra, då jag dåsade till hela tiden och var vit. Men sköterskorna svarade att det var jag minsann när jag kom till dem. Jag är väldigt blek jämfört med alla andra. Blir aldrig så där härligt brun, bara skär som en gris och som i ett trollslag blir jag vit igen. Men både mamma och Benke sa att jag var vitare än vanligt. Fick åka hem efter kl 19 samma dag. Dagen efter låg jag mest till sängs, sen försökte jag hålla mig uppe på benen så länge jag orkade. Under helgen började jag må konstigt, fick svettningar och svimningsanfall, därför jag avbröt förra inlägget för jag höll på att svimma när jag satt ner. Måndagen kom och jag blev allt sämre, ringer vårdcentralen på eftermiddagen som hänvisar till gyn, gyn hade stängt så jag ringer vårdcentralen igen. De säger åt mig att åka till akuten. Klockan är då 15.00 och jag tänker att 1.5 timme till står jag ut tills Benke kommer hem så jag kan åka in. Skulle ju bara rådfråga. Men när klockan är halv 4 inser jag att det kommer inte att gå, så jag ringer Benke som kommer hem och kör mig till akuten. Där inne blev det pådrag, Ultraljud över magen, en massa prover tas och det hela slutar med att jag blir inlagd. Fler prover tas, blododlingar och bukröntgen. Fick antibiotika på kvällen. På onsdagen blev jag utskriven för proverna var på väg ner och för att de stänger den avdelningen jag låg på under helger och röda dagar. Fortsätter äta pencilin, men på fredagen blir jag sämre och får hög feber och frossa. Pratar med sjukvårdsrådgivningen och Linda som utbildar sig till sjuksköterska. Båda sa åt mig att åka in på akuten. Kommer in på en fullsatt akut, sköterskan som tog emot mig säger att det kan ta tid innan jag får hjälp för det är mycke patienter. Sitter i väntrummet i knappt 5 minuter innan jag får träffa en sköterska som tar nya prover på mig, pratar med läkaren per telefon som beslutar att komma in då hon har jour. Nytt ultraljud som visar att jag har en blodutgjutelse i äggstocken som är 4 cm. Proverna hade stigit i höjden och hon ber mig komma in igen på morgonen dagen efter för att lämna nya prover. In på akuten på morgonen, trots antibiotikan så är proverna dåliga. Antaligen hjälpte antibiotikan i början men pga min granulocytopeni så sänkte antibiotikan mitt immunförsvar och jag blev sämre pga det. Fick en återbesökstid på tisdagen, då det återigen var vardag. Nya prover togs, nytt ultraljud. Då proverna var sämre än i lördags och febern inte hade gett med sig blev jag inlagd igen. En himla massa prover togs, lungröntgen gjordes då jag hade svårt att andas, blev anfådd av att bara prata. Ny bukröntgen gjordes med denna gången en Mrt röntgen. Röntgen visade att det de trodde var en blodutgjutelse visade sig vara en blåsa fullt med var eller sårvätska. De tror att infektionen kommer därifrån men de kan ju inte vara säkra sa de. Blev utskriven i onsdags och fick en återbesökstid nu på onsdag. Om inte blåsan försvunnit ska de punktera den och suga ut innehållet. Hoppas dock jag slipper.
Mår i skrivandets stund mycket bättre men är så sönderstucken i både händer och armveck att jag ser ut som sprutnarkoman. En ven är så ärrig efter allt stickande att det gjorde så in i bomben ont när de skulle sticka mig under onsdagen och inte något blod kom det heller. Så jag bad dem försöka sticka någon annanstans. Har ju bara en ven som är tacksamt att sticka i, bortsett från händerna dock.
Jag har fortfarande inte fått något svar på vad för slags tumör det är, men hoppas få svar till veckan.
Ska tillägga att jag delade rum med en annan tjej den dagen jag opererades, hon fick operationstiden efter mig. När jag och mamma 2 veckor senare sitter på mottagningen så kommer samma tjej ut från läkare, som jag delade rum med. Det visade sig att hon mår likadant som jag, samma symtom osv. Vilket fick oss att spekulera i både det ena och det andra. Hur står är sannolikheten att 2 personer som delat rum, opererats samma dag av samma läkare, tiderna efter varandra 2 veckor senare mår lika illa, med samma symtom och blir inlagda igen? läkaren som vi pratade med ville inte kännas vid det, då hon sa att det inte fanns något samband då vi hade utfört 2 olika ingrepp. Kan det vara så banalt att vi fått våra infektioner genom en slumpt eller är det så tragiskt att vi drabbats av någon av de vidriga sjukhusbakterierna??

Nä nu ska jag hoppa in i en sval dusch, sen hägrar sängen.
Men innan jag avslutar måste jag dock skälla på er lite, ni är så dåliga på att kommentera och pga det funderar jag på att låsa bloggen....

God natt