Åskgudar, katastrofsminkning och mundiarré

Jag blir glad för era kommentarer, värmer gott i hjärtat av att veta att jag inte skriver för intet. Spelar ingen roll vad ni skriver, blir så glad att ni tar er tid att skriva.

Helgen har gått med väldans fart, pojkarna orsakade skrattanfall efter skrattanfall hos mig. Så här sitter jag på söndagskvällen med träningsvärk i mage o käke efter deras rappa munnar tokigheter och smuttar på ett glas rött. Gudomligt gott och jag lär antagligen inte bryta traditionen utan somnar nog gott när glaset är tomt.

Lördagen bjöd först på lite rundspringning nere på Mora, jakten efter tunnare leggings av kortare modell slutade ovanligt kort redan i andra affären - en applåd till mig. Sen hem, Liam skulle ha lunch och sova middag. En blondering hann jag med under tiden - men det pratar vi tyst om, för jag är ju en äkta blondin hihi.
Sen in till Orsa för 40-års fest, gav bort en tavla med ordspråk. Notis till mig själv, lägg upp bilder på de tavlor jag inte hunnit dela med mig av. Tråkigt nog kunde vi inte stanna så länge, hade gärna velat då det var underbart sällskap och god mat. Liam var skitsur när vi skulle åka, tills hans glädje fanns det en 3 månader yngre flicka där som han försökte imponera på genom att fara fram med en piasava-kvast, i full jägarutstyrsel då han hade tänkt ansiktet med smulor från en bit brownie.
Mannen lämnade av mig hemma och åkte sedan tillsammans med alla pojkar o Diez upp till fäboden för att grilla med min mamma och mormor.

Så där stod jag som ett fån, i ett tomt och tyst hus, med ett åskoväder som närmade sig. För er som inte känner mig kan jag tala om att jag och Tor inte är de bästa vänner. Varje gång jag hör honom och bockarna Tanngnjóstr och Tanngrisnir närma sig på himmeln, springer jag snabbt till mitt bästa gömställe, nämligen sängen. Förser mig med solglasögon och musik i öronen och sen lägger jag kudden över huvudet och drar täcket över mig. Ett ganska listigt gömställe vill jag lova, för än han har inte hittat mig. Men i lördags kunde jag inte göra det, jag skulle ju förbereda mig för en kväll utanför husets 4 väggar och utan barn. Ensam skulle jag på min första fest på 3 år.
Då åskan närmade sig med stormsteg, skickade jag ett mess till kattis att jag kommer tidigare, bara jag gjort mig i ordning. Jag öppnade dörrar och fönster, dels för att vädra och för att stå upp emot Tor. Planen var från början att få njuta av en lååång dusch, men det gick ju inte då det åskade. Så jag stålsatte mig, lyssnade efter en knall, direkt efter att den tystnat vred jag på vattnet, duschade iskallt - inte tid att vänta på varmvattnet. Nästa knall kom, tvålade in mig och kom sedan på att gummistövlar är en bra uppfinning om blixten skulle slå ner, det har jag minsann sett på discovery. Intvålad och naken, utan tanke på grannar och förbipasserande, springer jag genom huset och hämtar stövlarna. Tillbaks till duschen och inväntar nästa knall. När den tystnat spolar jag av mig i väldans fart, dels för det iskalla vattnet och för att jag inte vill stå i duschen när det åskar. Iskallt fotbad fick jag också då stövlarna snabbt fylldes med vatten. Men nu vet jag iallafall att de är vattentäta.
Klädde på mig, insåg att det där med att platta håret kunde jag glömma. Så en hårsnodd och hårsprej fick råda bot på mitt fågelbo till hår.
Vid denna tidpunkt hade Tor parkerat sin vagn ovanför huset, evighetslåånga knallar förstärkta över ekot från Siljan. F*n att man ska bo nära sjön...
Smet in på toaletten, för att sminka mig, allt gick bra tills jag kom till eyelinern. Då passade Tor på att svinga sin hammare, den rejäla smällen fick mig att hoppa till och ett fint eyeliner streck över pannan var ett faktum. Bara att tvätta av och börja om. Så fort knallarna kom la jag undan sminkpenseln, så det inte skulle upprepas. Det blev tyst och jag for fram som en virvelvind med mascaran. När jag kom till den sista stryckningen så kom det ännu rejälare smäll, krukorna i badrumsfönstret sattes i gungning, min mascara hamnade över kinden. Bara att tvätta av. Sen masade jag mig snabbt in i bilen och for till Kattis. Där väntade en helt fantastik kväll, med lekar och supertrevligt sällskap. Min kroniska mundiarré gjorde sig påmind, vissa trodde att jag var full då jag inte kunde tygla min tunga och grodor flög ur min mun. Så vi bestämde att vi ska göra om det och då ska även jag in i dimmans förlovade land. Dock var jag ganska lycklig när jag vaknade imorse, lycklig över att jag inte drack. Varför jag höll mig nykter tror jag att ni förstår.

Idag, hade vi besök av Linda som tog med sig Tindra. Så vi åkte ut i skogen så hundarna fick dampa loss. Behöver väl inte säga att fisen ligger och snarkar så sött.
Vinglaset är snart tomt så nu ropar John Blund på mig.
Sov gott alla underbara.