Insikt och förvirring

Att jag lyst med min frånvaro har nog de flesta redan uppmärksammat. Men har liksom inte haft tid eller ork. Värken är värre än någonsin, men så är det vissa perioder. Inte blir det bättre av att en kota sitter fel i nacken. Men duktiga jag har börjat hos världens bästa sjukgymnast och får behandling en gång i veckan. Lovely! Så tids nog hoppar kotan tillbaks i rätt läge igen.

Förra helgen åkte vi ner till Rättviks marknad, första besöket på flera år. Innan vi hinner lämna mora kommun kissar Liam genom blöja och byxor. Bara vända hem och byta kläder och lägga en handduk i barnstolen. Väl nere i Rättvik inser vi efter en kvart varför vi inte varit ner på flera år. Trängas med folk kan verkligen fresta på ens humör. Liam var supertrött, vägra sova och skrek den första halvtimmen. Efter välling och en korv med bröd slockande han dock. Vi irrade runt och leta langos, fann det tillslut efter 20 minuters letande. Fick stå i kö ett bra tag. Precis när langosen var klara vaknar Liam och skriker. Tar upp honom, känner hur jag blir blöt på handen, inser att han kissar genom blöjan och byxor IGEN! Tittar på mannen och säger att Liam kissar. Lyfter ut honom från kroppen och Niagara fallet öppnar sig, det fullkomligt rinner ner, Liam är dyngsur, likaså jag. Mannen står med våra langosar i båda händerna, tittar på Liam, tittar på mig och tittar på pölen på backen och utbrister: Oj han kissar VERKLIGEN!! Folket i kön bakom oss tittar, en del skrattar och en del tittar på en med ögon fulla av medlidande. Känner inget val än att byta blöja på honom mitt i folkvimlet, men inser till min fasa att skötväskan är kvar i bilen, som står parkerad på andra sidan av Rättvik. Tar upp filten och virar den runt honom, dels för att han inte ska bli kall och för att folk inte ska glo. Så med honom invirad i famnen försöker jag äta langos. Ger dock upp efter en stund då jag inser att så långt sträcker sig inte min simultanförmåga, det ser ut som en svinstia runt omkring mig, jösses vad jag söla. Så bara och vänta tills mannen ätit upp så jag får njuta av en efterlängtad kall langos. Sen är det bara att försöka trängas tillbaks till bilen så fort vi kan men en nerkissad busunge och en nerkissad mamma. Väl i bilen, men en torr Liam enades vi om att inte besöka marknaden igen.

I tisdags bestämde jag mig för att färga håret. Vill ha lite förändring och förändring fick jag. Köpte en blond, en askblond, 2-3 nyanser än tidigare. Smetade in det i håret, väntade en halvtimme. Sköljer ur håret, tittar mig i spegel och får en smärre chock!! Jag är inte askblond, inte blond överhuvudtaget. I spegeln ser jag en mörkhårig Alex!! Mörkhårig!! F**K!! Tittar på kartongen, tittar mig i spegel, tittar på kartongen och konstaterar att det är inte samma färg på mitt hår som på bilden. Inte lika på fem öre. Kollar numrena på kartongen och flaskorna, stämmer på ena och på den andra står det inget. Fattar fortfarande ingenting och blir fortfarande lika chockad när jag ser mig i spegeln. Men hittills bara fått positiva kommentarer. När Liam vaknade dagen efter tittade han på mig flera gånger, pappan sa att ja, det är mamma. Sen klappade han mig över huvudet. Stackarn, måste vara en chock. Alltid sett sin mamma blond och när han sen vaknar är hon mörk i håret...