Denna prestationsångest

På sistonde har jag invaderats av mindre roliga tankar och...kanske kan kalla det prestationsångest. Ser andra mammor som är ute och springer med barnvagnen, mammor som är supersmala på en gång efter förlossningen. Varför kan inte jag få ha det så? Mammor rasar i vikt efter förlossningen genom att enligt dem bara amma! Såå orättvist!!
Själv sitter jag här med 15 kg övervikt, vågen står still!! Men pga av förhållningsregler efter förlossningen har jag blivit tillsagd att jag måste ta det lugnt, inte träna, inte lyfta, inte göra si eller så, så har jag bara tagit promenader. Alldeles för lugna såna...

Så jag hoppas att besöket på spec.mvc på tisdag visar att allt har läkt ordentligt så jag kan börja leva som alla andra.

Eftersom jag ammar, så vill jag inte banta utan hoppas på att rikligt med vatten o promenader ska hjälpa till. Springa med barnvagnen tror jag att jag hoppar, för jag är alldeles för klumpig för det. Då är det inte bara mina fötter jag ska hålla koll på utan även en barnvagn...kan lätt bli lite för mycket för min hjärna.

Står å velar om jag ska fortsätta leva i mysbyxor (underbara tanke) och i byxor som jag håller uppe med hjälp av resårband i gylfen, eller om jag ska kosta på mig att köpa ett par byxor som jag kan få igen gylfen på...

Antar att jag inte ska klaga, kunde ju ha varit värre....