Me & my son

Under graviditeten förberedde jag mig mentalt på att det skulle bli en jobbig tid efteråt. Att det ska vara skitjobbigt att ha en bebis hemma. Jag fattar ingenting, det kanske blir jobbigt, men det är det inte nu.
Visst självklart kan jag inte sitta o läsa på Hus & Hem på toaletten längre, och det torkar ju en hel del bajs och någon spya ibland. Men till och med blöjbytena är underbara, de man trodde skulle vara fasanfulla. Så mitt inköp av klädnypor från näsan verkar nu bara dumt. Men antar att de kanske kommer att behövas när han börjar äta riktig mat...

På kvällarna innan vi går och lägger oss sitter han hos antingen mig, Benke eller momma och tittar med sina vackra blå ögon. Han ska helst ha uppsikt över världen, pratar vitt och brett om allt. Det är så sött när han jollrar och ler.
Innan vi lägger oss knorrar han lite och vill ha mat. Då får han det och somnar sedan mitt under måltiden. Mamma likaså....
Morgonen kommer och jag kan inte förstå att den pratglada lilla gullungen sim ligger där, tätt, tätt intill mig, mage mot mage verkligen är MIN.
Vi säger GODMORGON och han LER med hela sitt underbart vackra ansikte och jag ler med både ögon och hjärta. Sen pratar vi om allt mellan himmel och jord.
En ny dag tar vid och det som är alldeles magiskt och trots avsaknaden av rutiner, så är jag så glad att få vakna, se min underbara son i ögonen och inse att han finns och att det inte är en dröm.