A confession of an shopaholic...

....been there, done that!
Filmen säger så mycket, såg den alldeles nyss. Tidigare shoppade jag allt, oavsett om jag använde det eller inte. Spelar ingen roll om det var ett klädesplagg eller ett hårspänne. Men jag handlade dock aldrig på kredit. Utan avände pengar som blev över efter räkningar, som egentligen skulle ha spenderats på mat. Men det tänkte man inte på då. Fick jag pengar så brann det i fingrarna. Planerade varje affär, pryl för pryl, plagg för plagg och inom några timmar var allt slut. Jösses vad bra man mådde efter att ha handlat, kommit hem och packat upp alla materiella ting ur deras magiska påsar. Men sen kom ångesten och knackade på och man ångrade allt. Men inte kunde man lämna tillbaks det, för då fick man seperationsångest. Jag shoppade när jag var glad, ledsen, deprimerad, arg, lycklig...you name it!
Men så fick mitt liv en vändning: En trafikolycka! Allt vändes upp och ner. Ingen lön, levde på försäkringskassan-det blir man ju inte rik på. Det var inte förrens efter många år, levt på att vända varje krona, ätit samma tråkiga mat i flera dagar som jag insåg att pengar är inte allt. Det är så mycket här i livet som faktiskt är gratis! Som kärleken till en människa eller ett djur, att man andas frisk luft, naturens skönhet... För inte finns det väl något finare och mer värdefullt än att vakna upp av en kyss av sin älskade och höra de tre magiska orden Jag älskar dig, trots att man är osminkad med håret på ändan och en andedräkt som kunde döda en elefant. Eller komma hem och man möts ute på gården av sina älskade katter som välkomnar en på ett sätt som bara de kan och för att sen öppna dörren och bli överröst av kärlek från sina underbara hundar. För ingen kan väl någonsin få en att känna sig så älskad som ett djur?! Älskar att gå ut i skogen på en promenad med hundarna, njuta av allt det vackra, andas den friska och rena luften. Få känna hur allt bara rinner av en och man inser att man är en del av den fantastiska värld vi lever i.
De senaste åren har varit jobbiga rent ekonomiskt. Haft ångest när det kommer till att betala räkningarna för det har gått plus minus noll varje månad. Jag har kämpat och slitit för att verkligen komma på fötter igen. Och nu äntligen ser jag resultat! Äntligen har jag inte ångest över att betala räkningarna. Det går runt. Så nu under tiden som jag såg filmen så insåg jag att jag lärt mig av karman/livet läxa eller hur jag nu ska uttrycka mig. Pengar är inte allt, även fast man blir lycklig av att klara sig ekonomiskt varje månad. Jag har lärt mig att bli ekonomisk! Jag kan hantera pengar, jag har klättrat högre upp på stegen mot mitt mål! Jag har vunnit segern mot mitt ha-och köpbegär.
Hjälp!! Börjar jag bli vuxen månne tro?? Men lyckan att hoppa i vattenpussar kommer jag aldrig över. Så ser ni en lite smått galen blondie som skrattar högt av glädje samtidigt som hon hoppar i vattenpussar så behöver ni inte ringa psyket-det är bara jag som älskar livet!!