Sicken dag...

Barnen sover sedan några timmar sen, mannen sover sen ännu tidigare, hundarna sover, det är bara jag som är vaken. Kan inte sova, är på väg in i en vaken period till känns det som. Har börjat föra sömnbok. Den är inte exakt då jag inte vet när jag somnar. Men jag skriver upp tiderna när jag sist kollade klockan och när jag går upp. Räknade ihop förra veckans "sömn" och fick ihop det till 20 h sömn. Genomsnitt 2.85 h sömn per natt. Veckan innan det 4.28/h sömn per natt. I början av denna vecka sov jag som en stock, vaknade inte av att Boss skulle ut på morgonen, hörde inte väckarklockorna, inte heller fiskmåsarnas kamp om mat utanför det öppna fönstert. Då ska ni veta att jag vaknar av minsta lilla i vanliga fall. Släpper du en fjäder så vaknar jag av dunsen. Men inte denna vecka. Kan inte minnas när jag sov så tungt sist. Antar att det är kroppens sätt att ta igen förlorad sömn.

Men nu ikväll så kan jag inte bara sova. Kanske är det alla tankar som mal på inne i huvudet som gör att jag inte kan sova eller så har kroppen fått för mycket sömn och behöver mer vakenhet istället.
Ska snart ta en dejt med kudden igen och se om det funkar bättre nu. Eller leta rätt på en urusel film så att jag somnar av tristess.

Kommit på att mer och mer vilken komplex varelse jag är. Är för sjutton mer ombytlig än en pms:ig tant. I perioder är jag översocial, barnslig och allmänt blond. Andra gånger är jag i ett enormt behov av ensamhet, ibland för vuxen för mitt bästa... Men antar att alla går genom olika faser/perioder här i livet.
I helgen när vi besökte våra underbara vänner P & M och deras underbara barn, insåg jag att det är så skönt att släppa taget, våga vara barnslig och bara vara sig själv. Så längesen jag släppte ut barnet i mig själv att jag glömt hur kul det är att släppa taget och bara ge järnet! Tack underbara ni för en underbar helg. Har inte haft så kul på länge!! Fast man får höra kommentarer om en dansstil utav barnen haha!! men det bjuder jag på xD

Hur kommer det sig egentligen att man förväntas vara på ett visst sätt, att som vuxen ska man göra si och så. Och gör man tvärtemot så är man löjlig, omogen bla bla...?? Är världen verkligen så stel att man inte tillåts bjuda på sig själv och bara njuta av att vara sig själv?!

Nä nu ska jag ta och försöka sova, känner mig iakttagen och ryser längs med ryggraden. Är inte ensam. Dags att dra sig undan.

Sov så gott alla underbara människor