Dagens fasa

Måste ju bara dela med mig av dagens FASA!! Skrattar lika gott varje gång jag berättar det för någon. Men när det skedde, skrattade jag inte...

För att ni ska förstå det hela lite bättre, ska jag säga att min stora, tuffa älskling hatar myror, då menar jag VERKLIGEN HATAR, nästan som en fobi...typ, tar liksom inte i dem. Som om jag gör det...

Vi skulle in och hämta kidsen på skolan, lassar in cykelställ, då Simon skulle få med sig sin cykel, Simons bilstol i skuffen. Åker och handlar foder, därför som vi inte sätter fast cykelstället på dragkroken.

Någonstans på vägen mot Orsa, ropar Benke: "J*VLA FLUGJ*VEL!! Flugan BET MIG!

Framme i Orsa, ser jag en FLYGMYRA på instrumentbrädan (jag sitter bak med Liam). Säger så lugnt jag kan: "Älskling, stanna bilen fort somF*N!!" Tänkte inte säga vad jag såg, vill inte skapa panik. Men innan han stannat på sidan av vägen, ser han flygmyran, ger honom Masen, som jag lägligt nog tagit med mig. Med en himla fart, flyger myran ut genom fönstret.

-"Jag tyckte väl att det var konstigt att en fluga bet mig" Säger Benke.

När vi stannar utanför skolan, ska Benke till att gå för att hämta pojkarna. Jag stannar kvar med Liam men kliver ut för att plocka in Simons bälteskudde och för att sätta fast cykelstället. Gissa om jag får panik när jag ser en himla massa svartmyror på bilkudden. Benke hjälper mig att slänga ut alla grejer från skuffen. Då cykelstället åker i backen åker det ut en massa myror. Benke går o hämtar barnen medans jag inleder min karriär som massmördare och går bananas på myrorna. Min största fasa just då är att myrorna tagit sig till baksätet, invaderat babyskyddet och börjat kalasa på Liam. Men paranoida jag finner som tur är inga myror i baksätet. Så jag koncentrerar mig på skuffen. Så med en hand mosar jag myror medans jag med den andra kliar mig på hela kroppen, för det känns som om man har myror på hela sig, samtidigt som jag dansar äckeldansen, ni vet den där dansen man dansar när man har hela kroppen full med fantasi- och inbillningsinsekter. Det går förbi en herre med hund och kollar väldigt konstigt på mig. Tänk er själva, en blondtjej som står å äckeldansar, kliar sig överallt, samtidigt som hon slår efter något som knappt syns och runt omkring henne ligger saker utspridda. Tittar snabbt på honom ler lite så där besvärat. Han skakar på huvudet och går vidare.

När Benke o barnen kommer till bilen har jag i stort sett avslutat mitt massmördandet, bara en ynka liten myra återstår.

Lastar in sakerna i bilen igen, Benke tar tag i cykelstället och dunkar det i backen, ut forsar hundratals, tar säkert i i underkant, små svartmyror. De bara väller ut och barnen hoppar undan o börjar steppa i försök att döda dessa myror.

Cykelstället kom aldrig mer in i bilen igen. Antagligen hade de gjort ett mysigt bo inuti cykelstället och myran som bet Benke var troligtvis drottningen.

Vägen hem var fylld med kliandet efter dessa fantasi- och inbillningsinsekter...