Mina tankars vägar äro outgrundliga

Det finns så mycket som jag vill säga, så mycket som jag vill berätta, så du förstår mitt komplicerade väsen. Men vet inte vart jag ska börja, vet inte hur mycket jag ska blotta min själ
För det gör ju mig bara mer sårbar
Sårbarheten är inget jag vill visa, istället visar jag upp mitt pansar mot världen, men låter dig kika genom en springa, så att du får ta del av en liten del av mitt innersta väsen
Jag hoppas att jag har lämnat några fotspår i ditt hjärta. Fotspår som följer dig genom livet
Som får dig att tänka på mig då och då. Jag hoppas att du kommer sakna det jag givit,
den dagen då inget finns kvar, att du fäller en ärlig tår
Jag är inte som alla andra, jag förstår om du inte ser vem just jag är
Du har säkert en bild om vem du tror att jag är. Men jag vet att du är smart nog att se genom mig. Ändå undrar jag om du verkligen sett mig
Har du verkligen lyssnat på mig, med ditt hjärta?
Jag har sett dig i ögonen, lyssnat på vad du sagt. Försöker lyssna med mitt hjärta, tro på det du säger. Men inom mig växer tvivlet. Det växer sig stort och mörkt. Tankarna mal runt i mitt hjärta. Jag önskar jag visste vad som är sant
Men det finns alltid en plats för en idiot, du kommer säkert säga att jag har fel
Jag borde kanske aldrig säga något, tyst är nog något som jag borde vara
Önskar att jag hade självförtroende att tro, men blivit sårad och sviken av de jag trodde var vänner
Så förlåt,men jag tvivlar ibland på meningen med alla ord.
Ord som värmer mitt frusna hjärta, men fryser till is av mitt tvivel
Jag slåss för dem jag tycker om, men min egen lycka, min egen själaro,kommer alltid i sista hand
Hoppet att du kan bringa klarhet i mina frågor, få mig att tro på alla fina ord, jaga bort tvivlet. Men bagaget i min ryggsäck är tung, däri som tvivlet växer sig starkt.
Tankarna tar fart, som kaoset i en storm
Onda tankar och hemska tankar skapade ur intet blandas i en tromb
Kedjor skapade av känslor håller mig fast i sängen. Vill bara ta mig upp, men tankarna håller mig nere.