Stirrade döden i vitögat...

I torsdags morse hände det som bara inte får ske, denna morgon får jag absolut inte komma försent då det bara är jag i butiken, då hon jag jobbar med skulle förbi en kund o visa gardiner.
Är ute i tid, börjar klä cykelsadeln i fleece en tillfällig lösning som jag antar kommer bli permanent då jag inte har ork att göra något åt saken. Ska till o börja cykla, men bakdäcket är plattare än en pannkaka. Tittar på klockan, no way att jag hinner gå de ca 3 km på en kvart. Tittar bort på min cykel (cyklar på sambons cykel då min inte funkar som den ska). Känner på däcken, det finns luft. Börjar fundera på vad som egentligen var fel på cykeln, vad var det nu Benke sa?? Var det växlarna, var det nån växel som inte funka tro?? Hinner jag slänga på det däcket på Benkes cykel? Passar däcket på hans cykel? Nä kanske inte...
Tankarna rusar, liksom tiden. Bestämmer mig för att ta min cykel i allafall, vem behöver växla, förr i tiden fanns det inga växlar....
Så jag hoppar upp på min ädla springare o trampar, växlar och inser att växlarna faktiskt funkar...tills jag ska växla till 3:an då låste sig kedjan. Men som tur va så hoppade de tillbaks till växel 2 innan jag hinner tänka så långt. Insåg i mitt stilla sinne att det måste vara växlarna som inte funkade o det var därför som Benke sagt åt mig att inte ta den cykel.

Pinar på cykeln i nedförsbacken, närmar mig T-korsningen i en hög fart, börjar bromsa, inget händer!! Jo jag får bromshandtaget i handen, det är vad som händer. I den fart jag håller kan jag inte använda frambromsen, får då skulle jag definitivt stå på huvudet. Så jag trycker jätte försiktigt på frambromsen, inget händer, trycker lite hårdare men fortfarande händer inget.
Hjärtat flyttar snabbt upp i halsgropen, pulsen är så hög att det känns som om det ska spräcka blodkärlen. Jag ser hur livet passerar revyn, tänker på vad en kompis sa: "Jag är förvånad över att se dig på en cykel". Svär en lång remsa, blundar hårt, för om jag blundar så syns jag inte, hoppas att allt är bra när jag slår upp ögonen. Men tjii fick jag, nu närmar korsningen sig fortare än någonsin. I sista stund sätter jag ner ena foten, i hopp om att fred flintas bromsningsmetod ska funka. Det funkade tillräckligt bra att jag lyckades ta kurvan någorlunda bra, utan att ramla!! Stolt är jag!! Men min sko mår inge vidare, men vad är en bal på slottet??

Nä de är nog dags att lägga cykeln på hyllan snart, annars kan de bli värre än bambi på hal is om JAG ska cykla när isen ligger tjock på vägbanan.
Blir nog att åka hem till exet och hämta min spark, så som jag har sagt i flera år....För inte kan man väl köra omkull med en spark eller??

Nu ska vi ut i skogen med hundarna, väntar bara på att Linda o Tindra ska komma