Mental breakdown

Börjar undra om jag har retat upp den där uppe eller den där nere? För det verkar aldrig ta slut på djävulskap. Nära en mental breakdown snart. Försöker hålla mig stark för alla andra, försöker tänka positivt men känner att masken börjar vittra sönder mer och mer. Hur mycket ska man orka? Mamma åkte in akut i fredags morse, men inre blödningar. Ni som följer bloggen vet hela historien. Hon äter waran pga sadelemboli hon fick i januari. Hennes läkare som vet detta har trots detta gett henne mediciner som absolut inte ska kombineras med waranet. Läkaren hon har nu under sjukhusvistelsen sa att det enda som fattas är kortison för att hon ska ha en fulltalig lista över vilka läkemedel som inte fungerar med waran. Läkarna misstänker att en av tabletterna fastnat i tunntarmen och frätt hål på tarmen och således skapat inre blödningar. Gissa om jag är arg på läkarvården! Kollar de aldrig upp medicinerna innan de skriver ut dem? Plus att när hon på natten ringde 112, fick hon ingen ambulans, utan de skickade en sjuktransport. Till råga på allt elände måste hon börja jobba om 2 veckor. Hon får inte längre vara sjukskriven för försäkringskassan. Om hon inte börjar jobba utan är tvungen att vara sjukskriven så får hon ingen ersättning på 3 månader. När dessa 3 månader har gått kan hon återigen söka om sjukpenning i hopp om att få ersättning. Systemet är så sjukt, visst jag förstår varför det finns men det skadar ju dem som är sjuka och inte kan jobba.

I lördags morse körde jag in mormor till akuten, då hon knappt kan gå utan har sån värk i knäet. Efter mycket om o men så fick hon en spruta med en blandning av kortison o tandläkarbedövning. Denna hjälpte inte ett smack, det enda som hände var att hon fick en allergisk reaktion och fick andningssvårigheter och blev inlagd för observation. Så lördagen rände jag mellan akuten o mammas avdelning, samt var hem däremellan o ordnade maten, då mamma fyllde år i lördags. Mamma fick permis under ngr timmar så när mormor blev utskriven så hämtade vi upp mamma så hon fick komma med hem till oss så vi kunde fira henne.

När vi ändå pratar om försäkringskassan, så är jag numera arbetslös då jag helt plöstligt inte har några mamma dagar kvar, trots att det enligt min sida på försäkringskassan ska ha dagar kvar. Så imorgon ska jag skriva in mig på arbetsförmedlingen och sälla mig till ledet m arbetslösa. Som om inte det var nog så har jag bara några få dagar kvar på min stämpelperiod som jag haft i 6 års tid, så jag riskerar att bli utskriven därifrån och vips är man mellan stolarna som det så fint heter.

Masken jag visar utåt är stark och positiv, men kollar man noga ser man på håret, huden och mina ögon att jag är slut som artist.

Men är inte hoppet om en ljusare tid bortflugen.... efter regn kommer solsken