Klockan tickar väldigt sakta

Lite drygt en timme kvar innan jag ens får tänka tanken på att krypa i kojs. Detta känns liite, bara liiiite tortyraktigt. Gissa om jag verkligen längtar...
Fördriver tiden med att smutta på ett glas rött, borde hjälpa till att antingen hålla mig vaken 1 timme till eller så gör det så att jag slocknar ögonaböj, tål inte så mycket nu för tiden.

Under kvällens gång har jag funderat på vad jag ska kunna göra under tiden som jag inte får gå och lägga mig. Kan liksom inte släppa tanken på att jag INTE får lägga mig, lite konfunderad liksom, trodde de skulle skicka en i säng kl 21. Suprise till mig. Men förstått att det handlar om att få ut så mycket av kvalitetstid eller nån liknande tjusigt ord.
Men kommit på att jag kanske ska försöka finna inspirationen till att måla igen. Kanske finner jag den någonstans i ett hörn, alldeles ensam och övergiven. Fast frågan är om det är en okey aktivitet på natten. Men jag blir ju avslappnad av det, fast ibland fastnar jag i det och kan bli sittandes i timmar. Men om jag bestämmer mig för att bara måla en stund...så kanske jag lyckas.

Måste bara berätta vad som händer mig på nätterna. Har alltid varit en som både pratar och går i sömnen. Bland annat har jag vaknat upp, mitt i natten i bara trosor och t-shirt, ståendes ute på gatan när jag bodde i Falun. Men det är en annan historia. Men på sistonde har jag flera gånger jag vaknat livrädd och i panik väckt mannen och undrat vart Liam är. Så klart ligger han i sin säng varje gång jag skräckslaget frågar.
Men härom natten tog verkligen priset.

F*n kom just på att jag måste bädda i sängen, gör det snart...ska bara berätta klart.

Jag tvärvaknar av en tyngd på mina fötter, känner hur Liam kryper över dem och är på väg nerför sängkanten, med huvudet före. Kan inte röra mina armar utan ligger som paralyserad i sängen, kniper åt Liam allt jag orkar med fötterna och gallskriker åt mannen att han måste fånga upp Liam för jag orkar inte hålla emot längre. Han reser sig upp i panik och kastar sig mot fotänden av sängen. Tittar på mig och säger att Liam inte är där. Men jag känner ju Liam på mina fötter. Liam ligger och sussar sött i sin säng och det jag så krampaktigt höll upp med foten, ja det var mitt andra ben...
Hoppsan Kerstin!