Tog en uppfriskande promenad med hundarna, allt gick utomordentligt bra. På vägen hem så vandrade liksom tankarna iväg och hundarna nosade på varenda kissfläck. Antingen är det någon mer som har skvättpellar precis som jag eller så har det varit rusningstrafik med hundar, för det var inte många meter mellan nosningar och skvätt.
Går där längs med vägen när ett stup plötsligt uppenbarar sig, foten viker sig och jag faller som en fura. När jag tittar upp ser jag två hundar som blänger på mig en blick som säger: Jaha nu igen, kan du aldrig hålla dig på fötterna människa?? Överväger att ringa mannen och be honom om hjälp då foten värker så in i norden. Men det var inte långt kvar och eftersom Liam låg och sov bestämde jag mig för att försöka. Släpper Diez så jag bara har en vovve att koncentrera mig på.
Väl hemma i soffan började foten svullna och numera är foten mörkblå.
Tog en panodil och somnade.
Mannen var direkt inte förvånad när jag kom inhoppandes. Han bara skaka på huvudet.
Hmmm undra varför
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Klottra gärna ner några rader så blir jag så glad