Sa att jag inte skulle...

...men nu har jag gått till motattack, försvarat mig och det jag står för. Försvarat sanningen mao.
Känner på mig att 3:e världskriget kommer att bryta ut nu. Att en 12-årig vänskap slits i bitar. Men kan man kalla det för vänskap om den andra sprider ut falska rykten?? Pratar om sånt h*n inte har en aning om.

Jag kan inte med ord beskriva hur sviken, sårad och lurad jag känner mig. Hade det varit en bekant så hade jag nog inte tagit åt mig så mycket, men nu var det en vän sen flera år tillbaks, en man anförtrott sig åt, en man hjälpt och ställt upp mycket för. Att man har försvarat personen i fråga, när folk har hoppat på h*n och kallat personen för diverse fula ord, att man tagit denna persons parti o bett folk dra och roa sig med annat, betyder det ingenting. Att man har ställt då h*n har haft det jobbigt, erbjudit personen en sängplats tills h*n känts sig stark nog att ge sig ut i världen igen. Är detta tacken???

Är det tacken man får för allt...en STOOR j*vla BITCHSLAP som stinker SKIT.

Är så arg just nu och jag vet inte vad jag gör. Är det som inte brusar upp så lätt utan håller mig lugn i alla lägen. Men frågan är om inte lugnet är på väg att luckras upp och satkärringen inom mig blir starkare och summa kardemumma så är den satkärringen ingen att leka med. Få har sett mig arg, få har lyckats fått mig riktigt arg. De som har sett mig riktigt förbannad, har sagt att så vill de aldrig se mig igen.

Räcker inte med att räkna till 10, snarare 1 mille skulle ha behövt. Jag ska göra mitt bästa för att behålla lugnet och inte skapa för mycke drama. Men jag lovar inget. Allt hänger på vilket försvar från motparten jag får.

Nä nu ska jag dansa bort lite av ilskan med Dope i öronen och valsa runt med dammsugaren. För inget kan lindra ens ilska så som den hatälskade dammsugaren...

Kramar