Det hela började med att jag skulle cykla till jobbet, pga att jag inte vill skita ner mina någorlunda vita arbetsbyxor så satte jag på mig ett par röda joggingbyxor i 2 strl förstora. Det finns inga dragskor i byxorna. Stoppar fickorna full med mobil, nycklar till jobbet och hemmet, mp3:n och lite annat smått och gott. Som sagt är på väg till jobbet, är ute i tid, så jag bestämmer mig för att ta det chill och njuta av solen medans musiken poppar i öronen. Ni som känner mig någorlunda väl, vet om att jag och cykel inte är så tajta kompisar, kommer inte så bra överens. Det är lätt hänt att cykeln tar över kontrollen och ett fall ner i diket är ett faktum. Medans jag cyklar där i min egna lilla värld, längs byvägen börjar trafiken öka. Slänger ett öga på klockan och ser att tiden har, till skillnad från min cykelfärd, rusat iväg och jag måste öka takten för att hinna till jobbet då det är jag som öppnar. Så jag bestämmer mig för att ställa mig upp för att få upp farten fortare. Samtidigt är det en hel del trafik, så jag är superkoncentrad på att inte vingla då bilarna susar förbi. Pga av koncentratinen så märker jag inte att jordens gravitation fungerar alldels perfekt. Kombinationen av överfulla fickor, i ett par strl förstora byxor och stå upp och cykla visar sig vara en taskig sådan. Katastrofen är ett faktum, byxorna kanar ner till mitten av låren. Så en kort stund innan hjärnan släpper koncentrationen på att cykla rakt, cyklar jag med rumpan högt i skyn. Gissa om jag tvärbromsar då allt kopplar, likt en kameleont smälter ansiktets färg ihop med de röda byxorna och fort som fasiken åker byxorna upp till alldels för högt ovan midjan. Resten av cykelturen gick i sjuhelsikes fart till jobbet.
Men men vem är förvånad - It´s me, har en tendens att göra bort mig.
Glömmer aldrig när jag fick min brolla och Benke att vilja sjunka genom golvet på Coop stormarknad i Falun. Det var väldigt mycket folk i affären och vi stod i världens längsta kö till kassorna. Då ringer min telefon, svarar och personen i fråga undrar om vi har någon alkohol hemma som hon kunde få. Eftersom det är ett högt sårl i butiken hör jag inte så bra vad den tjejen i andra änden av luren säger. Så jag höjer rösten när jag pratar med henne. Förstår det egentligen inte, varför höjer man rösten om man själv hör dåligt. Knappast så hon inte hör mig dålgit. Iallafall så kom jag och tänka på att vi hade en flaska absint. Så högt och tydligt säger jag: Det enda vi har hemma är cannabis?!!! Skyndar mig snabbt att säga nej, absint menar jag. Vid denna tidpunkt vände sig folk om o stirrade på mig och herrarna i sällskapet hade backat några meter och låtsades inte känna mig. Sen när vi kommit ut ur butiken frågar de mig hur jag kunde blanda ihop absint med cannabis. Bra fråga, ingen aning. Same shit, diffrent name...maybe!
Welcome to my life and all awkward incidents that´s happening to me...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Klottra gärna ner några rader så blir jag så glad