Önskar att jag hade mer tid att sitta här och dela med mig av min mundiarré till er alla, men tiden finns inte till. Ibland önskar man att man vore dolly, klonad så man kunde vara överallt samtidigt.
För kanske en vecka sedan blev Lilleman kidnappad och utbytt mot en exakt kopia. Men denna kopia var Lillemans motsatts. Han åt inte, sov inte varken på dagen eller natten, vägrade vara ensam på golvet, skulle bli buren hela tiden och ingen annan än jag hjälpte. Men så igår morse när jag vaknade, gissa vem som var tillbaks. Jo min lilleman. Han som äter sin mat, sover gott natt som dag. Jippie!! Men han äter bara maten om han får den finpuread, har den minsta lilla bit spottar han dem långt. Sover gör han längre än tidigare, vaknar bara 2 ggr per natt. Längtar tills han sover en hel natt. Mammig är han fortfarande, men jag kan lämna honom på golvet och han leker gott med sina leksaker och kommer krypandes när han vill.
Idag drabbades jag av ett dampryck - städade stora badrummet, köket, hallen, vardagsrummet, lilla toan, sovrummet, bytte Liams sängkläder, körde 2 maskiner tvätt. Stolt över att jag orkade lägga i en högre växel och hann med mycket, men min nacke o rygg skriker bakut. Att jag aldrig kan hitta ett jämt flöde av energi....
Iallafall så ska jag på en ny utredning för nacken, så jag åker iväg och är borta i 3 eller 4 dagar nu denna månad. Åker några dagar innan utredningen, passar på o träffa kompisar som man tyvärr inte ser så ofta pga avståndet.
Liam har som sagt inte sovit på flera nätter, ca 1 timme åt gången, sen vaken i 2-3 h. Det tar på humöret att inte få sova, men härom natten så ger Liam mig en dreglig blöt puss på munnen, tröttheten bara försvann och mitt hjärta smälte...min sötnöt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Klottra gärna ner några rader så blir jag så glad