Det är mörkt där jag vandrar
förblindad av allt mitt hat
Försöker trycka ner alla mina känslor
men de bubblar hela tiden upp till ytan
Jag går med gråten i halsen
ty det finns inga svar på mina frågor
Kommer jag någonsin bli den jag tidigare var
eller kommer jag att fortsätta låtsas vara någon jag inte är
Långt inuti mig finns det lilla barnet
som längtar efter kärlek
som längtar efter en kram
Jag behöver det
för att ha ork att utvecklas och bli vuxet
Inuti min själ finns alla hårda ord inristade
alla hemska minnen är blödande sår
som aldrig läker
Inuti mig finns minnena efter DIG
du som inte lät mig leka i barndomens trädgård
och njuta av att vara ett barn
DU som smutsade ner min kropp
DU som var vuxen och borde veta bättre
Man gör inte så mot ett oskyldigt litet barn
DU sover gott om natten
omgiven av människor som inte känner till den mörka varelsen som bor inuti dig
Jag kan inte sova
när mörkret sänker sig
och ögonen sluts
då kommer minnen tillbaks
Jag vill glömma allt
stoppa ner mina känslor
långt ner i en brunn
Men de kommer alltid upp till ytan igen
Kommer jag någonsin bli hel igen
och bli den jag tidigare var?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Klottra gärna ner några rader så blir jag så glad