En oro sprider sig...

fort genom min kropp. Under morgonpromenaden med dogsen såg jag till min fasa att det ser ut som blod i Diez avföring. Är inte hundra, men har kontaktat vet iaf. Just in case. Hellre en gång för mycket än en gång för lite.
Vet i Falun ringer upp mig kl 13.30 Så jag kommer inte att åka in med bilen till verkstaden som det var tänkt. Hoppas hjullagert håller till Falun iaf om vet tycker att vi ska åka in.
Det är säkert ingen fara (försöker jag intala mig) men om det är nåt med magen, kan det förklara hans matvägran. Men annars är han som vanligt.
Tiden känns som om den gååår såå sakta. En annan sak vi funderat på pga av hans matvägran, är om det har med hans "sjukdom" att göra. Pga av de fel han har så vet vi att han kan leva ett gott liv utan symptom för att sedan helt plöstligt falla ihop och dö utan förvarning. När vi fick beskedet för ca 7 månader sen så finner varje dag vi har honom vid vår sida guld värda och försöker ta reda på varje minut. Försöker att inte tänka på det, men vetskapen gör ont.

Såg filmen Marley & Jag häromdagen. En jätte härlig film, hunden Marley påminner väldigt mycket om Boss till sättet. Haha gissa om vi skratta gott. Utan att säga för mycket om filmen så kom det en tår i mina ögon och säkerligen i Benkes öga också. För efter filmen var slut, tittade Benke på mig, och sa ,som om han läst mina tankar, ska vi låta hundarna sova i sängen i natt? Sagt och gjort, i sängen sov de gott hela natten. Jag då, jo mysigt att ha hundarna i sängen, men jag sov i fosterställning uppe vid kuddarna med minimalt täcke. Trots 180 cm säng, kingsize täcke, så finns det knappt täcke eller plats i sängen. Men å andra sidan så ligger hundarna på min bananhalva. Så medans Benke kan ligga raklång, längtar jag till mornarna så jag kan sträcka ut benen. Vet att hundarna inte ska ta så mycket plats egentligen, men det är så sällan och så mysigt ändå att ha hundarna hos sig. Trots att de tar plats och fiser illa.

Nä nu ska jag ta o ta hand om köket o försöka tänka på annat