Gissa om jag fick en glad överraskning på jobbet idag. Stod i kassan när ett par kommer in. Tjejen tittar på mig och jag hejar på dem då de kommer in. Tjejen frågar: "Är det inte Alexandra?" "Stämmer bra det" svarar jag. "Det är jag J", svarar hon. Tog en stund innan de kopplade, vi umgicks under gymnasietiden! Gissa om det var kul att se henne. Sen berättade hon att en gemensam vän till oss har försökt få tag i mig, men tappat bort mitt nummer. Ytterligare en underbar överraskning. Vi umgicks väldigt mycket under tiden jag bodde i Falun. Så jag gav J mina nummer så hon kunde ge dem till Å. Fick även Å´s nummer så jag ska ta och ringa henne imorgon. Ahh ska bli så kul, har inte pratat med henne på nåt år. Kommer bli ett långt samtal gissar jag på hihi. Mycket att prata igen.
Tänkte på henne för någon månad sen, men något mer än bara tanke blev det tyvärr inte.
Usch skäms över att man förlora kontakten med många kompisar, men vi har alla befunnit oss i olika stadium av livet så det kanske är därför. En del flyttar, pluggar på andra orter, nån skaffar barn, nån annan lever livet och tillbringar helgerna på krogen.
Just nu umgås jag bara med några få, varför?! Är så mycket runt omkring att jag inte har orkat umgås med så många.
Nä det måste bli ändring! Ska sätta mig med penna och block och söka upp kära gamla kompisar och ägna några telefonsamtal med dem. För även om vi inte har setts eller hörts av på evigheter så finns de fortfarande i mitt hjärta och mina tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Klottra gärna ner några rader så blir jag så glad