Strålande solsken...

....betyder inte att dagen blir bra.

Underbart väder, tänkte börja dagen med en riktigt skön promenad i solskenet. Precis när jag kommit runt hörnet av huset ser jag att Z kommer på besök. Hundarna blir överlyckliga över att se honom. Gången är som rena isbanan, jag i förd gympa dojjor (smart, verkligen smart!!). Z har med sig en schäfervalp. Ställer mig i snön för att få bättre fäste (trodde jag). Ska dock tillägga att jag använder ett dubbelkoppel till hundarna. Z släpper schäfern och innan jag hinner koppla lös hundarna ligger jag på rygg och släpas över skaren en bit innan jag hinner frigöra mig från kopplet. Frigör mig och reser mig upp, hundarna har nu vänt håll och är på väg mot mig. Försöker ta mig ner för den lilla, hala, halvbranta slutningen som leder ner till parkeringen. Men då kommer hundarna, som fortfarande sitter fast i varandra med hjälp av dubbelkopplet. Tror ni att de springer på samma sida om mig, nej utan varsin sida. Så innan jag vet ordet av så åker jag återigen ner i backen, fastnar på nå vis med skorna i kopplet, och släpas ner för "branten" ner till parkeringen aka gropig isbana. Frigör mig, reser mig upp och återigen kommer hundarna mot mig på varsin sida, och tappar återigen balansen.

Haha gissa om vi skrattade åt min klantighet.

Ser på mina händer att de är sönderskurna efter skaren. Svider som f*n.

Vi går in och tar en kopp kaffe. Efter det följer med ut och står och pratar. Inser att jag måste ha tappat mobilen under färden efter hundarna. Letar förbrilt, men hittar den inte, så jag antar att jag glömt den inne. Så vi fortsätter prata och efter en stund hör jag hur min telefon ringer. Börjar springa runt på skaren och tillslut hittar jag den långt under snön. Antar att hundarna har trampat ner den under deras framfart.

De åker iväg och jag går in. Hittar blod på hallmattan, ännu mer på golven. Kollar hundarna och inser att Diezel blöder på tassarna efter att ha skurit sig på skaren. Boss vill ut, sätter han i linan en stund eftersom telefonen ringde. Sen hör jag hur det smäller till ute. Öppnar dörren, och det enda jag ser är en lina, hunden är BORTA!! Han har slitit av linan. Går in, hämtar koppel, nycklar och jacka. Går ut o ropar, ingen hund. Börjar gå bort från gården då jag hör grannens hund skälla. Tänkte att han kanske är där. Men nej ingen hund. Vänder och bestämmer mig för att gå åt ett annat håll. Men så plötslgit dyker Boss upp. Kopplar han och går in. Bestämmer mig för att göra i ordning en ny lina, dubbel denna gång. Står och fixar o donar. Låser upp dörren (trodde jag) så jag tänkte att då behöver jag ingen nyckel. Går ut, utan jacka (det tar ju inte lång tid att sätta fast en ny lina), stänger dörren. Fifflar med linan och ska till att gå in. Men se på f*n dörren är låst. Inser att mobilen också ligger inne. Går runt och försöker öppna garagedörren, omöjligt! Går runt o letar där vi tidigare lagt ut en extra nyckel. Tror du att den ligger där?! Nix! Går upp för att hämta något att slå sönder fönstret till garagedörren. Så jag kan stoppa in armen och vrida om låsvredet. Men precis som jag höjer spaden och ska till att slå inser jag att det finns ju inget låsvred. Det har ju gått sönder. Sväljer stoltheten och vandrar över åkern till ett par grannar och ber om att få låna telefonen. Benke är hos sin mamma och vabbar med Simon. Ville inte ha hit honom eftersom jag haft magsjuka. Våran bil är på verkstad, så Benke lånar farfars bil och kommer till undsättning. Satt och pratade med grannarna en stund. Så underbara och rara. När Benke och Simon kommer 10 minuter senare säger Simon: "Vad du e klantig" "Pappa säger att du är en klantskalle!" Så rara barn är.

Kommer äntligen in i huset och de åker tillbaks till orsa igen. Inser först nu att de svider på höften. Drar ner byxlinningen och hittar ett skarpsår som är som en dubbel 5-kronor. Drar upp tröjan och tittar i spegel, i ländryggen pryder ett stort skrapsår rakt över. Drar ner byxorna, har blåmärken längs utsidan + insidan av låret. Så mysigt!!

Klockan är inte ens 10:00 på morgonen. Hur ska resten av dagen sluta?! Ska jag våga städa, tvätta, åka in och hälsa på en kompis som nyss opererat sig? Eller kommer det blir nå mer?!

Olyckshändelser är konstiga saker.

Man råkar inte ut för dem, förren man råkar in i dem ~ Nalle Puh