Det är aldrig försent att ge upp...

...fast frågan är när man inser att det är dags att ge upp sin galenhet. Jag menar - hur vet man att man är galen - på riktigt asså! För om man ska gå efter vad folk säger om en så verkar jag ju vara totalt insane in the membrain (eller hur det nu stavas)... men kan jag verkligen lita på det? Måste inte en hjärnskrynklare tala om för mig hur galen jag är för att det ska vara "på riktigt"...

Innan jag förklarar problemet, måste jag tala om bakgrunden (gissa om detta irriterar mig fruktansvärt mycket) I samrådan med min dåvarande läkare, AFArbetsförmedlingen) & FK (Förnedringskassan) kom det fram att jag skulle få en tid för att utreda om jag fått en hjärnskada efter trafikolyckan 2003. Sagt och gjort, fick en remiss till Falun och jag fick göra några tester. På något sätt började vi prata om min mörker rädsla när alla tester var gjorda. Efter någon månad fick min läkare ett uttlåtande från Falun där det stod skrivet att de problem jag har med minnet, sömnproblemen, koncentrationssvårigheter, "flummighet" i händerna, att jag inte känner skillnad på varmt och kallt INTE beror på varken hjärnskada eller whiplash utan pågrund av fobier och ångest. För enligt dessa leg. psykologer är en fobi= en ångest. Och eftersom det är sååå mycket (enl dem) som jag är "rädd" för så är jag en ångestfylld person och därav mina problem. Gissa om jag har höga tankar om läkarvården?? Och när jag vägrar äta de ångestdämpande medicinen de gett mig, nekar jag till vård. Varför ska jag äta dem, har ju ingen ångest för bövelen. Tror inte på medicinsk behandling för den delen heller, den löser bara "problemen" tillfälligt, ska man ha behandling ska den vara rehabilitering i form av kognitiv behandling, rätt träning, rätt kost och behandling av själen osv.

Men nu till problemet, jag vill inte gå till en sån där hjärnskrynklare, jag vet ju redan att min hjärna är skrynklig. Fast jag vet ju inte om jag är galen på riktigt eller om det bara är hjärnkontorsfolket som har världens spritfest, vilket påverkar mitt sätt att uppträda.
För nån psykopat...nä jag menar psykolog (eller är det samma sak) har kommit fram till att jag är en ångestfylld person för att jag...
1) är mörkrädd ( mycket monster i garderoberna o under sängen)
2) inte tycker om att åka hiss
3) är livrädd för spindlar
4) är livrädd för skalbaggar
5) är livrädd för tvestjärtar
6) är livrädd för ALLA småkryp och stora kryp
7) inte vill prata om min barndom
8) inte minns så mkt från min barndom
9) inte kommer ihåg ett glatt minne från barndomen utan måste hitta på ett om någon frågar
10) inte inser att min sångröst är så hemsk så att även den döve får valkar i öronen....
11) inte klarar av att simma på djupt vatten (kan ju komma upp ett monster och
bita mig i tånaglarna
12) I see dead people...
13) Min högsta önskan är att rida på en enhörning och titta på vackra drakar
14) Inte tycker om trånga utrymmen
15) Inte kan cykla utan att hamna i diket
16) vägrar äta ångestdämpande medicin, som jag fått utskrivet (kan ju vara
hemliga inplantat inkapslade i tabletterna. Så att nån hemlig myndighet kan
avlyssna min hjärna och allt det jag tänker. För jag är kanske en hemlig
agent som förått de mina, men totalt glömt bort det...

...listan kan göras hur lång som helst. Men jag fattar inte varför de tror att jag är en ångestfylld person. Vad jag vet har jag nog aldrig haft ångest och det gör mig misstänksam mot dessa psykopater... suck jag menar psykologer.

Men låt mig förklara varför jag är som jag är... Nu har jag fått det på papper, vänta det måste bara skrivas ut....
Jag citerar det som står: " Här med så vill vi förklara att Alexandra inte är GALEN, det är bara vi på hjärnkontoret som har gett upp hoppet om att göra något smart av denna unga dam. Vi är så fasligt trötta på att antingen bli bombaderade med alla dessa extremt konstiga funderingar och kommentarer som hon kommer med, trötta på alla dessa ensamma ord som kommer flygandes och träffas oss som projektiler (eller heter det missiler) i huvudet, eller att vi emellanåt måste städa bort dessa gigantiska dammelefanterna som bildas emellanåt. Vi har flera gånger hotat med att gå ut i strejk och även gjort detta, men det hjälper inte. Så nu har vi fått nog och har efter en rejäl spritfylla bland våra anställda kommit fram till att det enda riktiga som vi ska göra är att spränga av en EMP (elekromagnetisk puls) för att slå ut allt det elektriska i hjärnkontoret. Men detta kommer att medföra att hon kommer att gå tillbaks till bebisstadiet och bli tvungen att lära sig allt från början. Därför ber vi er, som är hennes närmaste, att genast inhandla blöjor ( i vuxen storlek) och nappar. Ni måste på nytt lära henne hur man går, pratar och tänker som en riktig människa. Hon är alltså inte GALEN, bara totalt bortsprängd i hjärnan. Detta kommer att ske om 2 timmar, 36 minuter och 2 sekunder, Med vänlig hälsning från de strejkande hjärnkontorsarbetarna.

Så nu när du vet detta, så snälla förklara detta för omvärlden. Nä nu måste jag sluta innan jag går över styr. Men snälla meddela världen att jag inte är galen...

Over and out