Måste bara komplettera förra inlägget...

Satt just och läste en blogg, hos en person som jag mer eller mindre känner. Först tänkte jag kommenterat det som stod skrivet, men nä, orkar inte med en diskussion just nu med den människan.

Personen i fråga skrev ett inlägg om att det inte alls är synd om oss som blivit utförsäkrade från FK. Vi får skylla oss själva som har huslån, barn och inte jobbar. Hade "vi" haft en budget på 100 000 kr så hade vi klarat oss. Visst håller med om att har man en budget så klarar man sig väldigt bra och man bör tänka sig för 100 ggr innan man köper något.

Visst hade jag velat haft den budgeten, men hur f*n ska man kunna spara ihop dem innan man blir sjuk? Men självklart har jag ett sparande konto och sätter undan pengar i dem mån jag kan. Men vissa månader så måste man prioritera räkn och mat innan man sätter in pengar på sparande kontot.
De enda lån jag o min sambo har är huslånet - utan topplån (glad är jag för det) och ett billån som snart är avbetalat.

Men denna människa menar att man om man ska ha hus så ska man låna mer än vad man köpte huset för så att man har dessa 100 000 kr som buffert. Men ändå predikar h*n om att man inte ska låna pengar för att överleva utan man ska sluta köpa den nyaste tv, den dyraste bilen, kläder bla bla.
Vet egentligen inte varför jag blir så irriterad på denne person. Men det paret kan verkligen reta mig till vansinne. Och när jag läste inlägget koka allt över.

Visst det finns mycket som jag vill ha, vill göra klart de renoveringar som har blivit stillastående pga att vi inte har råd med det. Vill ha nya, hela, kläder men tills dess får jag öva mig på symaskinen (inget ont som har nåt gott med sig). Många gånger så kan jag känna mig sorgsen för att jag inte kan åka hit o dit, köpa ditt och datt. Men what the f*ck, livet blir inte bättre av materiella ting, men att slippa oroa sig för räkningar hade besparat många tårar o sönderslitet hår.

Kände mig så påhoppad på nåt sätt, hade jag kunnat så skulle jag ha jobbat heltid. Men men livet är som det är, bara att gilla läget. Inget blit bättre av att man oroar sig.
Det kanske är som så att det finns en mening med allt här i livet. Kanske är det så att jag måste ta mig över alla svåra hinder för att sen inse att jag lärt mig något och vuxit som person. För att sedan kunna hjälpa andra människor som hamnar i samma sits.
Vilket I-landsproblem egentligen. Här oroar vi oss om pengar medans andra länder har betydligt större problem.

Nä jag har det nog väldigt bra trots allt. Jag har ett hem, mina djur, en familj, vänner. Ja, jag har det väldigt bra. Mår jag dåligt, ja då är det bara att gå ut en stjärnklar natt och titta på stjärnorna eller gå ut i skogen och njuta av den vackra natur vi har.